han gaf konventet eller dess sysslomän rätt att utvälja tio bland kronans landbönder, hvilka för fattigdom ej kunde utgöra sina kronoutskylder, för att åt dem upplåta klosterjord och sedan behålla dem som sina egna landbönder. Då abbedissan Kristina klagade hos konungen, att hans fogdar samt riddare och väpnare mot klostret och dess egendomar foro fram ”såsom glupande ulfvar bland menlösa lamm”, förordnade Albrekt 1365 marsken Karl Ulfsson till Tofta att vara klostrets särskilda beskyddare med uppdrag att öfvervaka, att dess privilegier ej kränktes, samt att i allo befordra dess bästa. Af klostrets abbedissor äro tjugu till namnet kända; den tredje i ordningen var Magnus Ladulås’ dotter Rikissa, som vid klostrets stiftelse af sin fader ingafs som nunna. Klostrets anseende var stort. Då Sten Sture d. ä. 1495 ärnade sig till Finland på krigståg mot ryssarna och hos ärkebiskopen Jakob Ulfsson anhöll att få medtaga det i Uppsala förvarade S:t Eriks baner, beviljades detta, och baneret fördes med stor högtidlighet från Uppsala och nedsattes i Klara klosterkyrka. Det var ock där konung Hans, 1497, aflade sin konungaed, innan Stockholm öfverlämnades till honom. — 1406 och 1446 härjades klostret af eldsvådor, och från sistnämnda år synes dess välstånd varit i aftagande. 1508 skildrade abbedissan Anna Reinholdsdotter i en böneskrift till borgmästare och råd i Stockholm klostrets nöd; nunnorna väntade hvarje stund, att taken skulle rasa ned öfver deras hufvud. Ärkebiskopen hade kungjort, att enhvar, som bisprang klostret i dess nöd, skulle komma i åtnjutande af nunnornas förböner — hvarför abbedissan anhöll, att några borgare i staden måtte utsändas för att hopsamla de gåfvor Guds vänner ville skänka Sankta Klara. Äfven genom aflatsprivilegier sökte man upphjälpa klostrets ekonomi. Med den nya tidens inbrott under Gustaf Vasa gick det dock sin upplösning till mötes. 1523 måste konventet afskeda sin biktfader Mårten Johansson, emedan nunnorna ”voro stadda i så dråplig nöd och lifsfara, att de ej kunde värja och försvara hans eller sitt eget lif och hälsa”. Abbedissan påskyndade själf sitt klosters undergång genom förrädiskt uppträdande under kriget mot danskarna. Med hänsyn härtill beslöts på Västerås riksdag 1527, att ”klostren, som lågo på malmen utanför Stockholm, dem till stort men, som i staden bo, när fejd är, och fienden till skydd, måtte nedbrytas och teglet användas till stadsmurarna samt bostäder till nunnornas behof anskaffas i staden, där de kunde vistas och hålla sin gudstjänst dock utan att tvingas därtill”. Klostret blef nu ödelagdt, och nunnorna flyttades till det utrymda gråmunkeklostret. 1909—10 företogos utgräfningar på den gamla klostergrunden, i sammanhang med uppförandet af ett folkskolehus. Se Nordberg, ”S. Claræ minne eller berättelse om det gamla S. Claræ kloster” (1727). C. S—e. (T. H—r.) Klara Kuhlman, pseudonym. Se Haxthausen, G. Ch. M. A. von. Klarbär, bot. Se Körsbär. Klarera, eg. göra klar; likvidera (en skuld); kringsegla (en udde); hålla (ett fartyg) på afstånd från (t. ex. fasta landet); göra ett fartyg klart för lossning (inklarera) eller afsegling med last (utklarera). Se vidare Klareringsrätt. Klareringsrätt, jur. Utrikes ifrån ankommande fartyg skall, enligt tullstadgan 1 juli 1904, innan last får lossas, vid vederbörlig tullplats inklareras. Därvid visiteras fartyget af tullförvaltningen och befälhafvåren ingifver den s. k. märkrullan samt de skeppshandlingar, hvilka skola tjäna till bestyrkande af fartygets nationalitet samt till efterrättelse vid beräkning af skeppsumgälderna, där sådana ifrågakomma. Dessa umgälder — lastpenningar samt fyr- och båkafgift — utgå efter fartygets tontal enligt gällande mätbref och erläggas i regel både vid inkommande och utgående. Vid fartygs utklarering till utrikes ort skola, innan lastning börjas, med anmälan därom nyssnämnda skeppshandlingar ingifvas samt i vissa fall (tullstadgan § 35) jämväl anmälas, hvad som skall inlastas. Sedan last intagits för befordran till utlandet, skall af befälhafvaren underskrifven lastförteckning och af hvarje aflastare utfärdad angifningsinlaga aflämnas till tullförvaltningen. Då detta skett och stadgade afgifter blifvit erlagda samt de villkor, som gälla för utskeppning af vissa slags varor, i förekommande fall iakttagits, meddelar tullförvaltningen skepparen tullpass å fartyg och last. — Fartyg, som gå inrikes orter emellan, äro skyldiga att underkastas visitation, då saltsjön befares, så ock i viss utsträckning (tullstadgan § 47) att vara försedda med s. k. årspass och i vissa fall (§§ 48, 49) att inneha förpassning af inlastadt gods samt att vid tullplats uppvisa sådana passhandlingar. Jfr Skeppsklarerare. A. D. H. (B. E—g.) Klargöringspenningar, sjöv., en viss penningsumma, som en sjökommenderad person förr uppbar i förskott på aflöningen för att i ett eller annat hänseende ställa sig i ordning. Fordom voro sådana klargöringspenningar bestämda att utgå under namn af ”ekiperingspenningar”, och summans storlek var beroende af den kommenderades grad samt resans längnd och beskaffenhet. L. H.*

Fig. 1. Klarinett.

Klarinett, mus. 1. (It. clarinetto, dimin. af clarino, trumpet), blåsinstrument af buxbom eller ebenholts, omkr. 50 cm. långt och försedt med (numera) 18 tonhål, af hvilka 13 skötas medelst dels öppna, dels slutna klaffar och de öfriga betäckas omedelbart med fingrarna. Tonen alstras genom ett gåsnäbbformigt munstycke, i hvars öppning sitter ett af rör skuret blad, som vibrerar liksom tungan i en orgelpipa, öfriga delar äro: hufvudstycket (päronet), som förbinder munstycket med mellanstycket (i två delar af växlande storlek alltefter instrumentets stämning), samt slutligen klockstycket. Klangfärgen är mild, klar och fyllig, och instrumentet hör till de ”kvinterande”, d. v. s. att bland öfvertonerna saknas de jämna talen, så att vid öfverblåsning tonen hoppar öfver oktaven (2) och springer direkt till dess kvint, duodeciman (3), o. s. v. Det brukliga omfånget är e—f³, därofvan blir tonen svår att frambringa. Lägsta oktaven kallas chalumeau. ett franskt ord (jfr Skalmeja), som äfven nyttjas för att beteckna, att de skrifna noterna skola spelas en oktav lägre. Instrumentet noteras i violinklav. Alla slags figurer kunna utföras på klarinett, dock fordras stor skicklighet för instrumentets