<img l>

samt laborator 1887, allt vid Lunds universitet. 1890 utnämndes han till professor i kemi och kemisk teknologi vid Tekniska högskolan i Stockholm. K. är lärjunge till K. V. Blomstrand och har författat en för den svenska kemiens historia mycket värdefull minnesteckning öfver sin lärare (i Vet. akad:s Lefnadsteckn., bd 4, 1909). En serie arbeten inom den organiska kemiens område särskildt öfver merkaptaner och andra svafvelföreningar utfördes under hans Lundatid. De medförde i praktiskt hänseende en enkel bestämningsmetod för organiska sulfhydrater, som långt senare fann användning vid hans undersökning öfver de vid framställning af sulfatcellulosa uppkommande illaluktande ämnena, som han visade i det väsentliga utgöras af metylmerkaptan. Kommen till Stockholm, öfvergick K. till Blomstrands specialområde, metallerna molybden och platina. K. har dels behandlat dessa ämnen i en serie framstående experimentalundersökningar, dels uppställt en teori för de ammoniakaliska platinaföreningarna (jfr Platina), som f. n. måste anses ge det bästa uttrycket för dessa ämnens isomeriförhållanden (i ”Journal für praktische chemie”, bd 67). Bland arbeten af rent vetenskapligt intresse må nämnas en originell uppsats (1906) om salpetersyrans konstitution, hvari experimentella stöd meddelas för K:s uppfattning, att salpetersyra är en s. k. persyra med formeln ON OOH. Äfven sina tidigaste undersökningar om organiska svafvelföreningar, såsom tioglykolsyra, har K. senare återupptagit. Den organisk-kemiska syntesen har att tacka K. för den viktiga metyleringsmetoden medelst metylsulfat. Bland K:s nyare arbeten må vidare nämnas en metod att framställa kemiskt ren metylalkohol och etylalkohol genom hydrolys af deras etersvafvelsyror och i förening med E. Norlin utarbetandet af noggranna tabeller för vattenmetylalkohollösningars specifika vikter. Under de senare åren har K. i samarbete med yngre tekniker och kemister utfört banbrytande undersökningar inom två för Sverige viktiga tekniker, nämligen torrdestillation af ved och dennas öfverförande i pappersmassa, och med understöd af statsmedel ledt en serie undersökningar öfver skogsprodukter, såsom kåda m. m., åsyftande ett rationellt tillgodogörande af virkestillgången i skogarna. Resultaten af dessa undersökningar äro publicerade i Vet. akad:s ”Arkiv för kemi” och i ”Teknisk tidskrift” samt i ”Jernkontorets annaler”. 1909 utkommo de 10 första afhandlingarna sammanfattade i ett band under titeln: Kemiskt-tekniska undersökningar rörande Sveriges industriellt viktigaste träslag. Man finner i dessa arbeten synnerligen värdefulla rön ang. kolningen af ved (jfr Förkolning), den första fullständiga beskrifningen af vår urgamla framställning af trätjära. Det må äfven anföras, att K. skrifvit den svenska sockerhandelns och sockerindustriens historia (i ”Landtbruks-akad:s tidskrift”, 1892), ett arbete af fundamental betydelse för kännedomen om hithörande viktiga kulturella, tekniska, ekonomiska och lagstiftningsfrågor. Han har äfven utfört de första grundläggande undersökningarna rörande våra brännmaterial, särskildt torfven (i ”Teknisk tidskr.”, 1895). Hans undersökningar och förslag rörande rening af afloppsvattnet från sulfitcellulosafabriker (i ”Teknisk tidskr.”, 1908) innehålla det utförligaste material, som existerar för bedömandet af denna särskildt ur lagstiftningssynpunkt viktiga fråga. K. är led. af Fys. sällsk. i Lund (1877), Vet. akad. (1889), Landtbruks-akad. (1890) och Vet. soc. i Uppsala (1905). En hyllning af K:s vetenskapliga förtjänster var den af ett antal forna elever författade storartade festskrift, som 12 juni 1910 öfverlämnades till K. (den innehåller äfven själfbiografiska uppgifter af K.). H. E. Klass (af lat. classis, som blifvit sammanställdt med calare, kalla, sammankalla), urspr. hvar och en af de sex afdelningar, i hvilka det romerska folket var deladt på grundvalen af vissa politiska och sociala skiljaktigheter; i allmänhet afdelning af ett flertal enligt öfverensstämmande kännemärken; afdelning af lärjungar i en undervisningsanstalt efter måttet af inhämtade kunskaper (om fasta l. slutna klasser se Flyttning 2); en lärjungeafdelnings läsrum; stånd, bildnings- och förmögenhetsgrad, afdelning af medborgare i ett samhälle, hvilka ha gemensamhet i yrke, företrädesrättigheter, lefnadsvillkor, vanor eller intressen; rang, förträfflighetsgrad; slag af passagerarplatser på järnvägar och fartyg alltefter graden af bekvämlighet och pris. I naturhistorien betecknar klass en af de högre underafdelningarna under ett af naturens riken eller under en af dessas stora grenar. Dylika klasser äro själfva sammansatta af ordningar, liksom återigen dessa äro delade i familjer, bildade genom föreningen af släkten, som under sig ha arter, hvilka å sin sida utgöra sammanfattningar af varieteter och individer. I botaniken särskildt förstås med klass en af de 24 afdelningar, i hvilka Linné indelade växterna i sitt sexualsystem. I de moderna naturliga systemen indelas växtrikets hufvudafdelningar i klasser; angiospermerna omfatta sålunda två klasser: monokotyledoner och dikotyledoner. Klassföreståndare, lärare, hvilken, utom undervisningsskyldighet, har till åliggande att vaka öfver allmän ordning och disciplin inom en viss ”klass”. Till hans uppgift hör vid svenska läroverk att vara en förbindelselänk mellan skola och hem; han skall, heter det, ”söka genom en mera personlig beröring med lärjungarna vinna en närmare kännedom såväl om deras individuella läggning och enskilda förhållanden som äfven om deras framsteg i studier samt deras flit och uppförande”. Den s. k. klasskonferensen (se d. o.) ledes af honom. R. N—n. Klassicism (se Klassisk), ensidig förkärlek för antiken och den för densamma utmärkande eller på antikhärmning grundade stilen och andan inom litteratur och bildande konst, särskildt i motsats mot romantik. — Klassicitet, egenskapen att vara klassisk, mönstergiltighet; den högre skolundervisningens grundande på studiet af de antika folkens språk och odling; sammanfattningen af grekernas och romarnas litteratur. Se Heidenstam, ”Klassicitet och germanism” (1898). Klassificera (fr. classifier), verkställa en klassifikation (se d. o.).