litteraturen af dem, som höllo fast vid den sedan midten af 1600-talet härskande ”pseudoklassiska” härmningen af de gamles vitterhet, inom måleriet af dem, som i likhet med J. L. David togo till ögonmärke linjeföringens renhet och plastisk-ideala karaktär, under det att färgen behandlades styfmoderligt, inom bildhuggarkonsten af Thorvaldsen m. fl., hvilka gingo i grekernas fotspår, utan att syfta till utdanandet af en speciellt modern, karakteristisk skulptur. Så talar man äfven om en ”klassisk musik” samt tänker därvid företrädesvis på Händel, Haydn, Mozart och Beethoven i dennes två första perioder. Det utmärkande för denna musik är då melodiens klarhet och behagfulla afrundning, rika musikaliska idéers fullt harmoniska uttryck i en genomskinlig, strängt regelbunden form. Hvad som i allmänhet kännetecknar det klassiska gentemot det romantiska är just detta, att innehållet helt uppgår och rymmes i formen. E. F—t. Klassiska språk. Se Klassisk. Klassiska straffrättsskolan. Se Straffrätt. Klassisk filologi (jfr Klassisk och Filologi) har under olika tider betecknat dels, i inskränktare mening, kännedomen om de klassiska folkens (grekernas och romarnas) språk och litteratur, dels, i vidsträcktare bemärkelse, det såvidt möjligt till ett systematiskt helt ordnade studiet af de nämnda folkens hela andliga odling, sådan den framträder icke endast i deras språk och litteratur, utan äfven inom öfriga områden af deras offentliga och enskilda lif. I den förstnämnda, inskränktare, bemärkelsen står således den klassiska filologien gentemot den klassiska fornkunskapen (se Fornkunskap), d. v. s. kännedomen om den reala sidan af de klassiska folkens lif, hvaremot den i den vidsträcktare och numera af den klassiska filologiens idkare tämligen allmänt erkända bemärkelsen inom sig upptager fornkunskapen såsom en väsentlig, med språk- och litteraturvetenskapen likställd del. Jfr Filologi och Filologiens historia. A. M. A. Klassisk fornkunskap. Se Fornkunskap. Klassisk humanism. Se Humanism, sp. 1272. Klasskamp, socialpolitiskt slagord för att beteckna striden mellan arbetsgifvare och arbetstagare (se Arbetarfrågan, sp. 1325), hvilket präglades 1848 af Karl Marx i det kommunistiska manifestet. Samtidigt och senare har en mängd likartade ord med klass som första led bildats och blifvit gängse i den sociala och politiska diskussionen, t. ex. klasshat, klassinstinkt, klassintresse, klasslag, klassmedvetande, klassmedveten (oftast liktydigt med socialistisk) och klass-samhälle. R—n B. Klasskonferens, sammanträde mellan lärare i samma ”klass”, ”ring” eller ”afdelning” under vederbörande klassföreståndares (se d. o.) ledning. Klasskonferenserna i Sverige, tillkomna genom läroverksstadgan af 18 febr. 1905, äro afsedda att utgöra ett högst betydelsefullt moment i läroverkens arbete. Genom dem är tillfälle beredt lärarna att mera ingående samråda om behandlingen af de särskilda lärjungarna i förhållande till deras individuella läggning m. m., om den lämpliga fördelningen och omfattningen af lärjungarnas hemarbete samt om lärorummens beskaffenhet. Å desamma bestämmas också vid slutet af hvarje termin vitsorden öfver lärjungarnas allmänna flit. R. N—n. Klasslotteri. Se Lotteri. Klasslärare. Se Facklärarsystem. Klassmedvetande, Klassmedveten. Se Klasskamp. Klass-skatt, en skatt, för hvars utgörande de skattskyldige efter vissa grunder indelas i klasser och dessa eventuellt i underafdelningar, hvarefter inom hvarje klass eller underafdelning däraf alla få utgöra lika mycket i skatt eller åtminstone skatta efter samma grund. Ursprungligen lade man vid indelningen till grund skillnaden mellan olika samhällsklasser eller yrken, hvarvid skatten i allmänhet sattes högre för de genomsnittligt sedt bättre situerade klasserna eller yrkena, men efter hand kom afseende jämväl att fästas direkt vid hvarje särskild skattdragandes ekonomiska villkor, t. ex. på sådant sätt, att de skattskyldige först indelades i ett fåtal klasser efter sin sociala ställning, hvarefter de till hvarje särskild klass hänförde personerna särskildes i underafdelningar efter inkomstens storlek. Klass-skatterna ha i själfva verket förmedlat öfvergången mellan de personella skatterna, hvilka utgöras med enahanda belopp af hvarje skattdragande, och inkomstskatten, som utgår i förhållande till hvars och ens prestationsförmåga, sådan denna kommer till uttryck i vederbörandes inkomst. Närmast besläktad med klass-skatterna är den form af inkomstskatt, som kallas den klassificerade. Jfr Inkomstskatt. B. E—g. Klassval. Med afseende på politiska och kommunala representantval ha två motsatta grundåskådningar framträdt. Enligt den ena uppfattas valmanskåren som en odifferentierad massa af blott individer och valet afser att skaffa de individuella viljorna i förhållande till deras antal inflytande på statens eller kommunens angelägenheter. Enligt den andra bör valet bereda inflytande åt de sociala gruppbildningar, som finnas inom hvarje folk, i förhållande till deras betydelse för samhällslifvet. Konsekvenser af den förra åskådningen äro samfällda och på lika rösträtt grundade val. Ett af de sätt, hvarpå man sökt tillgodose den senare åskådningens kraf, är, att hvarje social grupp väljer för sig med rösttal, som motsvarar ej så mycket dess numeriska styrka som dess sociala betydelse. Detta är klassval i vidsträckt mening. På sådana voro Europas under medeltiden uppkomna ståndsriksdagar och landtdagar grundade, dock med den inskränkningen, att i vissa fall representationsrätten ej berodde på val, utan på själfskrifvenhet, t. ex. inom adelsståndet (jfr Stånd). Stånden uppfattades dock ofta mera som värnare af privata intressen än som organ för allmänna, och dessutom kom i nyare tid de europeiska folkens sociala struktur ej att motsvara ståndsindelningen. Båda dessa orsaker medförde ståndsrepresentationens förfall. Hvad som nu i st. f. ståndsindelningen blifvit uttryck för den sociala differentieringen, är klasser i inskränkt eller modern mening (jfr P. Fahlbeck, ”Stånd och klasser”, 1892, och ”De sociala klasserna” i ”Statsvetenskaplig tidskr.”, 1909). Det har därför legat nära till hands för anhängarna af den senare af de nämnda åskådningarna att söka få ståndsvalen återupplifvade under form af moderna klassval — klassval i inskränkt mening.