lägenheter och frälseränta, tax. till 42,600 kr. Hela arealen är omkr. 4,468 hektar, hvaraf omkr. 1,200 har odlad jord. — K. hette förr Lasstorp och tillhörde i början af 1600-talet Knut Klasson Uggla samt därefter hans änka, Anna Gyllenhorn, under hvars tid gårdens namn synes ha blifvit ändradt till Klastorp, samt hennes systerdotter Sigrid Gyllenstierna och dennas båda män, G. Fleming och J. J. Hastfer. Den sistnämnde förökade egendomen genom inköp af Krämbols järnbruk (1678), som 1880 under pågående sänkning af sjöarna Viren och Kolsnaren exproprierades af sjösänkningsbolaget och refs. K. ärfdes sedan af dottern till Fleming och Sigrid Gyllenstierna, Anna Kat. Fleming, och öfvergick genom hennes tredje man, grefve Nils Strömberg, till dennes släkt. Godset utvidgades och förbättrades alltmer, särskildt af Nils Strömbergs son, grefve Klas Strömberg, hvilken uppförde den nuv. manbyggnaden (efter en brand 1754) och 1776 gjorde K. till fideikommiss, som på grund af hans förordnande öfvergick till hustruns brorson grefve Klas Ax. Lewenhaupt. K. innehas f. n. (1910) af den förste fideikommissariens sonsons son kabinettskammarherren grefve Klas Lewenhaupt. Den sistnämndes farbroder, öfverhofjägmästaren grefve Klas M. Lewenhaupt, 1848—82 innehafvare af fideikommisset, inlade stora förtjänster om egendomen genom nyodlingar, jordförbättringar och en omsorgsfull skogsskötsel samt dels utvidgade, dels anlade kvarnar, sågar, kalkugnar, fabrik för tillverkning af terpentin, harts och kimrök samt marmorbruk. 1872 inrättade han en slöjdskola, som utvecklades till en af de förnämsta i Sverige och åtnjöt årligt bidrag från länets hushållningssällskap. Numera finnas på godset två slöjdskolor, som underhållas af dess innehafvare. En jaktvårdarskola med såväl teoretisk som praktisk undervisning har sedan hösten 1903 varit anordnad å K. med understöd af Södermanlands läns jaktvårdsförening. Wbg. Klatovy, stad. Se Klattau. Klatt, Friedrich Wilhelm, tysk botanist, f. 1825, d. 1897, blef filos. hedersdoktor i Rostock 1864, var föreståndare jämte sin hustru, född Zetterström från Dalarna, för en privat gosskola i Hamburg till 1870 och undervisade sedan i goss- och flickskolor där. Han egnade sig åt deskriptiv botanik och sysselsatte sig företrädesvis med växtfam. Iridaceæ, Primulaceæ, Compositæ och Gramineæ, öfver hvilka han publicerat många afhandlingar i (mest tyska) tidskrifter (”Linnæa” m. fl.) och lärda sällskaps skrifter. K:s arfvingar donerade till Stockholms högskola flera af dennes större specialherbarier af tyska växter och värdefulla specialherbarier af ofvannämnda växtfamiljer m. fl. T. K. Klattau (tjech. Klatovy), hufvudstad i ett distrikt med samma namn i sydvästra Böhmen. 12,891 inv. (1900). K. har oberrealgymnasium, landtbruksskola, museum samt maskin-, tändsticks- och annan industri. K. led mycket både i husit- och trettioåriga krigen. J. F. N. Klaus. 1. Broder K., schweiziskt helgon. Se Flüe. — 2. Klaus Narr, hofnarr hos flera tyska furstar, först hos kurfursten Ernst af Sachsen (till 1486), sedermera bl. a. hos Fredrik den vise (1513—25) och Johan den ståndaktige (till 1532). K:s lefnadsteckning jämte berättelse om hans många upptåg utkom flera gånger i tryck mellan 1551 och 1602. Klausel (af lat. clausula, se Klausul), ret. Den rytmiska byggnaden af en prosaframställning är i regel friare och långt mindre lätt att iakttaga än ett versifieradt styckes. Mest utpräglad är den vanligen i slutet af ett arbete, vid utgången af ett kapitel, vid afslutningen af ett ”stycke” o. s. v., och dessa (individuellt olika) rytmer kallas klauseler. Rörande svenska författares karakterismer i detta hänseende finns intet undersökt. Se Jean Paul Richter, ”Vorschule der ästhetik”, § 86, och Zielinski, ”Das klauselgesetz bei Cicero. Grundzüge einer oratorischen rhytmik” (1904). R—n B. Klausen, Henrik Kristian Johan, norsk skådespelare, f. 1844, d. 1907, utbildade sig tidigt för scenen och spelade vid åtskilliga teatersällskap, studerade dessemellan i Paris 1864 och i Stockholm 1866—67 samt fästes 1874 vid Kristiania teater och 1899 vid Nationalteatern. Som karaktärsskådespelare åstadkom K. dugande framställningar af bl. a. Peer Gynt, Shylock, Harpagon och Tartuffe. Framför allt utmärkte han sig dock i lustspelet genom sin skrattväckande, torra komik, träffsäkra realism och uppdrifna maskeringskonst (bl. a. som Morten Kiil i ”En folkefiende” och Lundestad i ”De unges förbund”); äfven i den rena farsen skapade han förträffliga figurer. Han var omtyckt jämväl som uppläsare. 1875 uppträdde han på K. teatern och 1900 på Dramatiska teatern i Stockholm. Klausenborg, skans i Bohuslän vid Krokstrand vid Idefjorden, byggdes 1717 af grenadjärbataljonen och uppkallades efter dennas chef öfverste Klausen. Efter krigets slut fick skansen förfalla. L. W:son M. Klausenburg. 1. (Ung. Kolozs) Komitat i Siebenbürgen. 5,001 kvkm. 253,656 inv. (1900), 58 proc. valaker, mest protestanter. — 2. (Ung. Kolozsvár, rum. Clusu). Hufvudstad i nämnda komitat, vid Lilla Szamos och ungerska östbanan. 49,295 inv. (1900), till större delen ungrare. K. består af en inre stad, delad i gamla och nya staden, och 5 förstäder, som efter befästningarnas borttagande förenats med den inre staden. Det är säte för en unitarisk och en reformert biskop (superintendent) jämte öfverkonsistorium, har statsuniversitet (grundlagdt 1872), katolskt obergymnasium, reformert seminarium och kollegium (obergymnasium), unitarisk högskola med seminarium och obergymnasium, handelsakademi, lärar- och lärarinneseminarier, landtbruksskola med mönsterjordbruk, döfstuminstitut, musikkonservatorium, museer och bibliotek. Liflig handel och betydande industri (sprit-, cigarr- och maskintillverkning, kvarnar m. m.). — K. ligger nära den romerska kolonien Napoca. 1173 bosatte sig där ett antal sachsiska kolonister och gaf platsen namnet K. på grund af dess läge nära ett pass (ty. klause). Det tyska elementet var dock redan mot slutet af 17:e årh. nästan försvunnet. Som Siebenbürgens hufvudstad och säte för landtdagen var K. 1830—48 medelpunkten för den nationella rörelsen i storfurstendömet. I dec. 1848 intogs och besattes staden af general Bem. Det är hufvudsätet för ungrarna i Siebenbürgen och medelpunkten för den andliga odlingen i östra Ungern och för unitarierna därstädes. (J. F. N.) Klaus Narr. Se Klaus 2. Klausthal (Clausthal), den viktigaste bergsstaden i Oberharz, i preussiska reg.-omr.