var han 1876—1907 äfven ledare af Tegneskolen for kvinder. I ”Anti-Brandesianske flygeblade” (1887—88) och ”Nutidsspörgsmaal” (1890—92) har han häftigt kämpat mot den af G. Brandes framkallade riktningen. K. har också utgifvit Italiens historie efter romerrigets oplösning (3 bd, 1904—08) och Mindeskrift om Rasmus Nielsen (1909). — Äfven K:s broder August Henning K., f. 1839, d. 1909, var arkitekt. Han lämnade ritningar till kyrkor, herrgårdar och landtbruksbyggnader. E. Ebg. Klein [kla'jn], Hermann Joseph, tysk skriftställare, astronom, f. 14 sept. 1844 i Köln, först bokhandlare, sedan innehafvare af ett privatobservatorium i Köln, blef professor 1902. Han har utgifvit en mängd populärvetenskapliga arbeten af astronomiskt och meteorologiskt innehåll samt är därjämte bekant för sina observationer och studier öfver månytans topografi. B—d. Klein [kla'jn], Max, tysk skulptör, f. 1847 i Ungern, d. 1908, studerade i Budapest och i Berlin, där han slöt sig till R. Begas’ riktning. Han väckte 1878 uppmärksamhet med gruppen af en German stridande med ett lejon i en romersk cirkus, utförde sedan monumentala och dekorativa arbeten: Helmholtz (sittande staty i Berlin), Bismarck (civilklädd med hundar, i Grünewald), brunn med kvinnofigur (1898, utanför Nationalgalleriet i Berlin), Hvilande atlet och Atlet i försvarsställning (utställd 1908), samt porträttbyster. G—g N. Klein [kla'jn], Christian Felix, tysk matematiker, f. 1849, sedan 1886 professor i Göttingen, har utgifvit ett ganska stort antal arbeten hufvudsakligen rörande icke euklideisk geometri, teorien för lineära differentialekvationer samt den Riemannska funktionsteorien. K. angrep ungefär samtidigt med Poincaré det fundamentala problemet att finna de entydiga funktioner f(x), som satisfiera en likhet af formen f ((ax + b)/(cx + d)) = f(x). K. har egnat ett betydande arbete åt studiet af denna funktionsklass, som på hans förslag benämnts automorfa funktioner, samt påbörjade tills. med Fricke 1897 utgifvandet af en sammanhängande framställning af teorien för dessa funktioner (Vorlesungen über die theorie der automorphen funktionen, bd 1, 1897, bd 2, h. 1, 1901). K. har sin största betydelse som pedagog och har tillika med Hilbert gjort Göttingen till ett matematiskt centrum, som dragit till sig stora skaror af lärjungar från alla länder. Han är led. af Fysiogr. sällsk. i Lund (1900) och Vet. soc. i Uppsala (1901). I. F. Klein [kla'jn], Gottlieb, rabbin, f. 18 febr. 1852 i Homonna, komitatet Zemplen, Ungern, studerade i Eisenstadt, Heidelberg och Berlin, promoverades till filos. doktor 1875, blef rabbin i Schüttenhofen (Böhmen) 1876 och Elbing 1878 samt rabbin i Stockholm 1883. 1896 erhöll han professors n. h. o. v. Utom artiklar i ”Zeitschrift der deutschen morgenländischen gesellschaft” och ”Jahrbücher für protestantische theologie” har han skrifvit Über das buch Judit (i 8:e Orientalistkongressens förh., 1889), Står Gamla testamentets moral verkligen på barbarernas utvecklingsskede? (1892), Bidrag till Israels religionshistoria (1898), Schem ha-mephorasch (1902), Fader vår (1905), Den första kristna katekesen (1908; tysk öfv. 1910), m. m. K., som är lärjunge till Abraham Geiger och påverkad af dennes reformatoriska uppfattning af judendomen, har egnat sig i synnerhet åt urkristendomens historia i den gammaltestamentliga och talmudiska judendomens ljus och därvid intagit en för den kristna religionsutvecklingen sympatisk och förstående ställning. Ej endast genom sina skrifter, utan äfven genom många offentliga föreläsningar i Uppsala (1885—86), Stockholm och annanstädes inom och utom landet har han haft inflytande långt utanför sin församling, bl. a. för väckandet af insikten om nödvändigheten att studera nya testamentet med hänsyn till den judiska skrifttolkningen på Jesu tid. K. var medlem i styrelsen för den första religionsvetenskäpliga kongressen i Stockholm 1897. S. A. F. Klein [kla'jn], Franz, österrikisk rättslärd, f. 24 april 1854, blef 1878 juris doktor, 1883 docent och 1885 kanslidirektör vid Wiens universitet. Sistnämnda år blef K. med anledning af sin skrift Pro futuro, betrachtungen über probleme der zivilprozessreform in Österreich (s. å.) anställd i justitieministeriet med uppdrag att utarbeta utkast till en ny civilprocessordning. 1895—1906 var han afdelningschef i ministeriet, inlade 1891—97 stora förtjänster om genomförandet af den österrikiska processreformen, hvilken i hela Europa vann det lifligaste erkännande inom juridiska kretsar, och emottog 1905, i kabinettet Gautsch, den honom flera gånger förut erbjudna justitieministerposten, som han äfven behöll i kabinettet Beck (1906—07). Som minister fortsatte K. sitt genomgripande reformarbete (ny checklag, lagar om försäkringsrätt, barndomstolar, skydd åt val- och församlingsfriheten m. m.). Bland hans många juridiska skrifter märkas Sachbesitz und ersitzung (1891), Zeit- und geistesströmungen im prozesse (1901) och Die neueren entwicklungen in verfassung und recht der aktiengesellschaft (1904). Han är sedan 1895 honorarie professor vid Wiens universitet. Klein-Chevalier [klajn-ʃevaljē], Friedrich, tysk målare, f. 1862 i Düsseldorf, studerade vid akademien därstädes, vann ett namn genom bredt dekorativt utförda väggmålningar (i rådhussalen i Düsseldorf, Bergamt i Halle, rådhusen i München och i Stolp m. fl.), utvecklade sig till en duktig framställare af sjöfolks och landtarbetares lif: Plogdragarna (italienska bönder draga plogen), sjöbilderna Infart, Fiskafänge, Storm, har på sista tiden äfven målat modernt sällskapslif (Vid dagbräckningen i spelsalen och andra motiv från Ostende). K., som är professor och bosatt i Berlin, är en framstående porträttmålare och äfven illustratör. G—g N. Kleine Emme [kla'jne], flod. Se Emme 2. Kleineh, Oskar Konrad, finsk målare, f. 1846 i Helsingfors, studerade i Düsseldorf och i Karlsruhe under Gude och egnade sig hufvudsakligen åt marinmåleri. Sina motiv har han hämtat från Finland, Norge, Frankrike (Bretagne) och äfven Medelhafvet. H. af S.* Kleinenberg [kla'j-], Nikolaus, tysk biolog, f. 1842 i Libau, d. 1897 i Neapel, blef docent i zoologi i Jena, var sedermera Dohrn behjälplig med grundandet af den världsbekanta zoologiska stationen i Neapel samt blef därefter professor