Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Klein-Schnellendorf
- Klein-Schwechat. Se Schwechat.
- Kleinseite, stadsdel. Se Prag.
- Kleinsträttl, Georg Wilhelm
- Kleio
- Kleist, von, pommersk adlig ätt
- Kleist, von 1. Ewald Georg
- Kleist, von 2. Ewald Christian
- Kleist, von 3. Friedrich Heinrich Ferdinand
- Kleist, von 4. Heinrich Bernd Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klein-Schnellendorf [kla’jn-], by i preussiska
prov. Schlesien, reg.-omr. Oppeln. Omkr. 250
inv. Slott, framför hvilket står ett monument öfver
Fredrik II. Under österrikiska tronföljdskriget
slöt drottning Maria Teresia i K.-S., 9 okt. 1741,
under engelsk bemedling, ett fördrag med Fredrik II
i Preussen.
Klein-Schwechat [kla’jn-]. Se Schwechat.
Kleinseite [kla’jnṡajte], stadsdel. Se Prag.
Kleinsträttl [kla’jn-], Georg Wilhelm,
generalkvartermästarlöjtnant vid svenska
hufvudarmén under K. G. Wrangel 1647, var en skicklig
tecknare, och åtskilliga kopparstick efter ritningar
af honom finnas, såsom Wrangels befästa läger vid Eger
samt vid Plau och Triebel äfvensom dennes belägring
af Schweinfurth 1647.
L. W:son M.
Kleio, Klio (grek. Κλειώ, lat. Clio), grek. och
rom. myt., en af de nio muserna, upptecknarinna af
framfarna tiders minnesvärda bragder. Hon framställes
lagerkrönt med en bokrulle och griffel i handen.
A. M. A.
Kleist [klajst], von, pommersk adlig ätt,
dokumentariskt känd redan 1175, omfattar nu 3
grefliga, 1 friherrlig och många adliga linjer.
1. Ewald Georg von K., fysiker, d. 1748, landtråd
1722—47, sedermera hofrättspresident i Köslin,
uppfann 1745 den s. k. kleistska flaskan
(se Laddflaskan).
 |
| |
2. Ewald Christian von K., tysk skald och
krigare, f. 7 mars 1715 på godset Zeblin
i Pommern, ingick 1736 som officer i dansk
krigstjänst, men återfordrades 1740 af preussiske
konungen Fredrik II och utnämndes till löjtnant
vid prins Henriks regemente. Han blef
major 1757. I slaget vid Kunersdorf, 12 aug. 1759,
fick han, i spetsen för sin bataljon, högra benet
sönderskjutet och afled till följd af sina
sår 24 s. m. i Frankfurt an der Oder. — Genom
sin på samma gång entusiastiskt varma och vekt
melankoliska känsla i förening med
en ren, välljudande diktion samt åskådlighet i bilder
och skildringar intog K. en framträdande plats bland
sin tids tyska skalder. Hans skaldskap utmärkes af
idyllisk förkärlek för landtlifvets frid; flerstädes
brännmärker han med kraftiga ord krigets fasor. Sina
närmaste förebilder hade han i Milton, Thomson och
Haller. K:s Gedichte (1756—58) utgöras af elegier,
hymner, idyller, visor, epigram, poetiska berättelser
och en större på hexameter (med enstafvig anakrus)
författad beskrifvande dikt, Der frühling (1749),
som främst skapat hans rykte. Dikten utgöres af
en rad löst sammanfogade bilder ur landtlifvet,
tämligen sparsamt genomväfda af känsloutbrott,
samt utmynnar i en hymn och en teodicé. ”Vårens
sångare” betecknar ett afgjordt framsteg inom tyska
skaldekonsten genom sin sträfvan efter natursanning,
genom sin hjärtlighet och friska fantasi. I Sverige
var han mycket uppskattad under senare hälften af
1700-talet (t. ex. i Gjörwells tidskrifter) och
öfversattes flitigt. K:s Sämmtliche werke
utgåfvos af Ramler (1760; flera uppl.) och,
med lefnadsteckning, af W. Körte (1803; 5:e
uppl. 1853) samt af A. Sauer (1884, 3 bd; äfven med
K:s brefväxline). Se vidare arbeten om K. af Einbeck
(1861) och Chuquet (1887).
3. Friedrich Heinrich Ferdinand Emil K.
(grefve von Nollendorf), preussisk fältmarskalk, f.
1763 i Berlin, d. där 1823, blef 1778 officer
vid ett infanteriregemente och 1808 generalmajor.
Han deltog med den preussiska
hjälpkåren i 1812 års fälttåg i Ryssland och uppträdde
1813 på den tyska krigsskådeplatsen. Vid Bautzen 20
maj s. å. försvarade han med förtrupperna höjderna
vid Burg och Spreeöfvergångarna vid Nieder-Gurkau
mot öfverlägsna fiender. Efter stilleståndet
tilldelades han med sin armékår den bömiska
armén. Hans första bedrift i Böhmen blef det djärfva
tåget öfver Erzgebirge, då han föll den franska
kåren Vandamme i ryggen och 30 aug. genom segern vid
Kulm tillintetgjorde densamma, genom hvilken bedrift
han förvärfvade sig titeln ”grefve von Nollendorf”
(efter den nära Kulm belägna byn Nollendorf). Äfven
i slagen vid Leipzig (okt. 1813) och vid Laon (9 mars
1814) tog han verksam del. Vid afskedstagandet, 1821,
utnämndes K. till fältmarskalk.
4. Heinrich Bernd Wilhelm von K., den föregåendes
kusin, tysk skald, f. 18 (eller 10) okt. 1777 i
Frankfurt a. O., d. 21 nov. 1811, ingick tidigt
i krigstjänsten, följande sin släkts traditioner,
deltog i krigsrörelserna vid Rhen,
där han vardt vän med Fouqué, befordrades 1795 till
fänrik och 1797 till sekundlöjtnant. Otillfredsställd
med det alltför dyrbara garnisonslifvet och gripen af
ett starkt bildningsbegär, tog han i april 1799 afsked
ur armén och begaf sig till sin födelsestad för att
drifva universitetsstudier i matematik, filosofi
och kameralvetenskap. Efter tre studieterminer
där flyttade han till Berlin för att bli ämbetsman
och kunna gifta sig med Wilhelmine von Zenge, med
hvilken han förlofvat sig 1799. Emellertid afbröts
hans Berlinvistelse snart af resor, om hvilkas syfte
man delvis sväfvar i fullständig okunnighet, men som
delvis föranleddes af en våldsam sinnesoro. I Schweiz
vistades han rätt länge och hyste planer på att slå
sig ner där som bonde (jfr Almquists liknande företag
tjugu år senare), hvilket 1802 åstadkom brytning
mellan K. och hans fästmö. Efter att gång på gång ha
varit illa nervsjuk och i öfverretadt tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri May 16 13:49:01 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbn/0144.html
