Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klencke, Philipp Friedrich Hermann - Klengel. 1. August Alexander - Klengel. 2. Paul - Klengel. 3. Julius - Klenhus (Klinhus), hus af kvistflätning med rappning. Se Indianer, sp. 490, jämte dithörande fig. 6. - Klenod, eg litet, fint och prydligt ting, dyrbarhet, smycke, särskildt prydnad, som från 1200-talet fästes upptill på hjälmen; her., Se Hjälmprydnad - Klenshyttan - Klensmed - Klensmedshärd. Se Härd och Klensmed. - Klenze, Leo von - Klenät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
253
Klencke-Klenat
254
Klencke, Philipp Friedrich Herman n, tysk läkare,
populär-medicinsk skriftställare, f. 1813, d. 1881,
var praktiserande läkare i sin födelsestad Hannover,
sedermera i Leipzig och Braunschweig och sedan
1855 åter i Hannover. Bland den stora mängd
populära arbeten, som K. utgifvit, äro åtskilliga
öfversatta till svenskan, såsom Chemisches koch-
und wirthschaftsbuch (7:e uppl. 1880; "Kemisk kok-
och hushållsbok", 2:a uppl. 1860), Die mutter
als erzieherin ihrer töchter und söhne (1870,
5:e uppl. 1881; "Modern såsom sina döttrars och
söners uppfostrarinna", 2:a uppl. 1883), Das weib
als gallin (1872; 16:e uppl. 1903; "Makan", 1881;
4:e uppl. 1905), Das weib als jitng-frau (1877,
5:e uppl. 1897; "Jungfrun", 1882), Die hausfrau (3:e
uppl. 1880) och Die natur wissen-schaft im weiblichen
berufe (5:e uppl. 1881), bägge dessa sammandragna i
"Hushållslära. En praktisk lärobok i varukännedom,
hushållets teknik, kemi och fysik" (1883), Alexander
von Humboldfs leben und wirken, reisen und wissen
(1851; 7:e uppl. 1875, nytt af tryck 1881; "Alexander
v. Hum-boldts lif och resor", 1879). Hans Haitslexikon
der gesundheitslehre (2 bd med suppl. 1864-68) utkom
1891 ff. i sin 8:e uppl. Äfven utgaf K. ett antal
kulturhistoriska och sociala romaner, delvis under
pseudonymerna Hermann v. Maltitz och E. v. K a l e
n b e r g. (E. T-dt.)
Klengel. 1. August Alexander K., tysk tonsättare,
f. 1783 i Dresden, d. där 1852, var lärjunge af
Milchmayer och af dementi (1803), med hvilken han
begaf sig till Petersburg. Efter ett uppehåll
i Paris (1811-13) blef han 1816 hof-organist i
Dresden. K. var bekant under namnet "känon-Klengcl",
på grund af sitt ovanliga och fullständiga herravälde
öfver den stränga kanon-formen. Själf utgaf han
blott 24 kanon under titel Les avant-coureurs,
"förelöparna", näml. till hufvud verket: Canons et
fugues, utgifvet efter hans död af M. Hauptmann (2 bd,
1854; ett urval däraf utg. af Thiele 1908). Dessutom
skref han hvarjehanda musik för olika instrument. -
2. Paul K., den föregåendes frände, tysk musiker,
f. 1854 i Leipzig, filos. doktor och dirigent
för studentsångföreningen "Arion" därstädes, med
professors titel (1908), har komponerat anslående
visor. - 3. Julius K., den föregåendes broder, tysk
violoncellist, f. 1859 i Leipzig, elev af E. Hegar
och (i komposition) af Jadassohn, blef tidigt förste
cellist vid Gewandhaus-orkcstern och 1881 lärare
vid konservatoriet i Leipzig samt utnämndes till
professor. På konsertresor i flera europeiska länder
har han vunnit anseende som en af nutidens yppersta
cello-virtuoser; han är äfven särdeles eftersökt som
lärare. K. har komponerat 3 violoncellkonserter, svit
för två violonceller, solostycken, 2 stråkkvartetter,
l pianotrio m. m. 1. A. L.* 2 o. 3. E. F-t.
Klenhus (K l i n h u s), hus af kvistflätning med
rappning. Se Indianer, sp. 490, jämte dit-hörande
fig. 6.
Klenod (ty. kleinod, af kleiri, liten), eg. litet,
fint och prydligt ting, dyrbarhet, smycke, särskildt
prydnad, som från 1200-talet fästes upptill på
hjälmen; lier., se Hjälmprydnad.
Klenshyttan, masugn i Ludvika socken, Kopparbergs
län, vid Klenshyttans järnvägsstation å Bergslagernas
järnvägar, tillhör jämte ång- och vattensåg
samt kvarn och grufandelar Ax. Nordlanders stärbhus.
Klensmed (ty. kleinschmied) kallas den smed,
som sysselsätter sig endast med tillfällig
manufakturering af järn, reparationer o. d. utan
ändamål att åstadkomma någon fabriksmässig
tillverkning. För järnets vällning begagnar han
vanligen endast en öppen härd ("klensmedshärd"),
försedd med en forma, till hvilken blästern kommer
från en blåsbälg, som vanligast drages för hand
af ett biträde, hvilket äfven är behjälpligt med
att föra släggan eller hammaren under arbetet. De
redskap, som vid detta arbete begagnas, äro
ett städ, tänger, hammare, släggor af olika
storlekar, diverse mejslar, huggstampar o. s. v.
C. A. D.*
Klensmedshärd. Se Härd och Klensmed.
Klenze [kle’ntse], Leo von, tysk arkitekt, f. 1784
nära Hildcshcim, d. 1864 i München, studerade först
vid universitetet i Berlin, därefter vid Bauaka-demie
och från 1803 i Paris vid polytekniska skolan för
Durand och Percier samt i England och Italien. Han
blef 1808 hofarkitekt och 1810 hofbaudirektor i
Kassel och kallades 1815 till München. Där blef han
en af konung Ludvig I:s mest betrodda arkitekter och
fick den ena stora och betydande uppgiften efter
den andra. Först byggde han Glyptoteket 1816-30,
en för sin tid mönstergill museibyggnad med ett
yttre, utmärkt lämpadt för byggnadens innehåll och
uppgift. Så följde hertigens af Leuchtenberg hotell,
Krigsministeriet (1824-30), Posten, Gamla pinakoteket
i italiensk högrenässans (Bramantestil, 1826-33),
"Allerheiligen Hofkirche" (1826-37, italiensk-romansk,
ett ypperligt stilprof), Odeon (1826-28), hertig Max’
palats, tillbyggnaderna till residenset, närmast
med palazzo Pitti som förebild, 1826-35 (Königsbau
i florentinsk renässans, Festsaalbau, 1832-42, i
Palladiostil, med förträffliga interiörer, ypperst
ibland dem äro balsalen och tronsalen), vidare
Walhalla vid Regensburg i form af ett grekiskt
tempel, Ruhmeshalle och Propyléerna (1846-60) i
München. 1838 reste K. till Grekland och uppgjorde
där på beställning stadsplan för Aten. I Petersburg,
dit han första gången reste 1839, lämnade han
ritningar till det nya Eremitaget. K. ansåg den
grekiska stilen vara den värdigaste, men han rörde
sig med stor smidighet och skicklighet äfven på andra
stilområden. Penningbrist och brist på konstnärligt
skickliga handt-verkare hindrade mera än en gång
hans verk från att bli i detalj fullbordade enligt
arkitektens af-sikter. K. var äfven landskapsmålare
(representerad i nya pinakoteket af en italiensk
klostergård och en utsikt af Atens Akropolis,
rekonstruerad). Han utgaf Sammlunq arkitektonischer
entwiirfe (10 häften, 1831-50) m. fl. fackarbeten samt
Aphoristische be-merkungen efter resan till Grekland,
1838. K:s staty (af Fr. Brugger) är rest i München.
G-g N.
Klenat (da. klejne, af ty. kleinod, eg. ett litet
Ord, som saknas under K, torde sökas under n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
