mineralvattensfabrik. Tillverkning af margarin, cigarrer och maskiner; oljekvarn. I K. finnas gymnasium, landtbruksskola, kapucinkloster och korrektionsanstalt. Stadens första ursprung går tillbaka ända till romartiden; K. blef stad 1242. (J. F. N.) Kleve, Terkel. Se Klevenfeldt. Kleve, Stella, pseudonym. Se Malling, Ingrid Matilda. Klevenfeldt, Terkel, dansk historiker, f. 1710, blef justitiesekreterare 1737 och var dessutom assessor i Höjesteret 1744—71, adlades 1747 (före adlandet hette han Kleve) och dog 1777 som konferensråd. K. egnade sig i synnerhet åt genealogiska och heraldiska studier samt efterlämnade värdefulla samlingar till danska adelns historia, hvilka numera förvaras i Rigsarkivet. E. Ebg. Klezk, köping i ryska guv. Minsk, Litauen, s. v. om staden Minsk, vid Lau-ån, en biflod till Pripet. Där slog öfverste K. G. Creutz 29 (g. st. 19) april 1706 med 1,000 ryttare 9,000 ryssar och kosacker under general Nicplij, som förlorade omkr. 5,000 man. Kli kallas med ett gemensamt namn de delar af sädeskornet, som vid den på malningen följande siktningen afskiljas från mjölet. Ett hvetekorn t. ex. består hufvudsakligen af fyra delar: den af flera olika lager bestående öfverhuden, ett därunder liggande, på ägghviteämnen (gluten) rikt cell-lager, den stärkelserika kärnan och grodden. Af dessa är kärnan den betydligaste och den, som egentligen lämnar mjölet. De öfriga, som utgöra kliet, äro alla mera sega och elastiska, göra därför mera motstånd vid malningen och pulvcriseras ej så lätt, utan kunna sedan genom siktning afskiljas från det fina mjölet. Genom att följa olika metoder vid malningen kan man för öfrigt låta större eller mindre mängder af kliets beståndsdelar ingå i mjölet och sålunda framställa mjölsorter af olika finhet. Ju mindre af kliet ingår, dess hvitare blir mjölet, men dess mindre kommer också med af det på näringsämnen rika glutenlagret. Söker man åter att tillgodogöra sig detta fullständigt, så mer än motväges det ökade näringsvärdet af den omständigheten, att äfven cellulosapartiklar från kornets öfverhud komma med i mjölet; och dessa äro icke endast i och för sig så godt som osmältbara, utan de reta äfven tarmkanalen, verka därigenom afförande och hindra sålunda organismen att fullständigt tillgodogöra sig det förtärda mjölets närande beståndsdelar. Det är därför ingen synnerlig fördel att använda s. k. sammalet eller osiktadt, d. v. s. klihaltigt, mjöl till brödberedning, såvida man icke direkt afser att låta brödet ha en tarmretande och afförande verkan, såsom fallet är med det s. k. Graham-brödet (jfr Graham, S.) eller ”dietiska klibrödet”, hvilket mången gång med fördel kan användas af personer, som till följd af träget stillasittande e. d. lida af förstoppning. Ehuru således kliet innehåller en riklig mängd näringsämnen (det är i regel rikare på ägghviteämnen än mjölet), har det dock till följd af sin stora hårdsmälthet mycket ringa näringsvärde för människan. Däremot nyttjas det med fördel som foder åt djur, hvilkas matsmältningsapparat förmår tillgodogöra sig detsamma. (Om hvetekli se Hvete.) För öfrigt begagnas kli till inpackning af finare föremål, till stoppning i dynor o. s. v. S. J—n. Klibad. Se Bad, sp. 616. Klibbal, bot. o. skogsh. Se Al. Klibbstakar. Se Bostad, sp. 1263. Klibröd. Se Kli. Kličevac [kli'tjevats], ort i kretsen Pošarevac, i Serbien, vid Donau. I anledning af en där påträffad intressant kvinnofigur i lera från stenåldern företog M. Vassits gräfningar och påträffade urnor med brända ben på ett djup af 1—1,5 m. under flata marken. Urnorna äro ornerade med inristade geometriska ornament, inlagda med hvit massa. De ha smal botten, vid buk, hög hals och vidt utbredd mynningskant samt vertikalt ställda öron. Bland ornamenten förekommer äfven meandern. Vassits anser dem tillhöra Hallstatt-tiden (se d. o.). Se M. Vassits, ”La nécropole de Kličevac (Serbie)” (i ”Revue archéologique”, 1902, I). T. J. A. Kliché l. Klisché (fr. cliché, af clicher, afklappa) betecknar eg. detsamma som ty. abklatsch, sv. afklapp, d. v. s. ett aftryck af en upphöjd (fördjupad) bild (skrift), taget i en lätt torkande eller hårdnande massa, t. ex. starkt olimmadt papper (användt vid kopiering af runstenar, monumentala inskrifter o. d.). Inom boktryckeriet betecknade ordet kliché till en början (före uppfinningen af stereotypien) dels den form (matris), som togs i gips, papier-maché, guttaperka eller stilmetall direkt från en stilsats eller en xylografisk träplatta, dels den i denna form sedermera tagna, originalet liknande efterbildningen, med hvars hjälp nya aftryck kunde tagas. Nämnda träsnittsefterbildningar åstadkommas numera vanligen på galvanisk väg, hvarför de äfven kallas galvanotyper l. elektrotyper, oftare dock kopparfällningar. Jämte det att originalet sparas, kunna de galvaniska klichéerna tagas i många exemplar, hvilka sedan sändas åt olika orter, där de samtidigt kunna aftryckas. Numera användes ordet kliché vanligast om de genom de moderna fotomekaniska (kemigrafiska) reproduktionsmetoderna efter fotografier, träsnitt och annat tryck, teckningar o. s. v. framställda illustrationstryckplattorna (af zink eller koppar). Detta moderna förfaringssätt har i hög grad bidragit till utvecklingen af illustrationsväsendet (se Autotypi och Zinkografi). För tryckpressen anbringas klichén på fot af trä eller metall till samma höjd som bokstafstyperna. — I bildlig mening betecknas stundom med kliché någonting dussinartadt, banalt, icke originellt på litteraturens eller konstens områden o. s. v. Klick (fr. clique), anhang, ränkfullt kotteri. Klick, Karl Henrik, medlem af Anjalaförbundet, f. 28 sept. 1753 (dödsåret ovisst), ingick tidigt i krigstjänst och blef efter krigets utbrott 1788 öfveradjutant hos sin svärfader, generalmajoren frih. K. G. Armfelt. Redan förut djupt invigd i de finska själfständighetsplanerna och medlem af Valhallaförbundet, blef han en af dem, som i främsta rummet uppviglade armén till motstånd emot Gustaf III. Det var han, som författade de förnämsta upprorsskrifterna: Liikalanoten af 9 aug. 1788, Anjaladeklarationen af 12 aug. och brefvet af 25 aug. Sedan upprorsförsöket strandat och i början af 1789 befallning utgått om Anjalamännens fängslande, flydde K. med sin vän, den beryktade G. V. Ladau, förklädd till Ryssland. Huru litet ärlig han var i sina själfständighetssträfvanden, framgår däraf, att