Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klick, Karl Henrik - Klickning - Klckpatron - Klicpera, Václav Kliment - Kliefoth, Theodor Friedrich Detlev - Klient - Klientel - Klifland - Klimakteriska år - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han kort efter sin ankomst till Ryssland åt en
rysk statsman öfverlämnade en skrifvelse, hvari
han sökte ådagalägga, att tanken om Finlands
själfständighet var en h. o. h. förflugen
idé. Dömd till döden i Sverige, vistades
han under de följande åren på olika orter
i Ryssland. Efter utbrottet af 1808 års krig
infann han sig i Petersburg, där han gaf de ryske
statsmännen råd och anvisningar om, huru Finlands
förhållanden borde ordnas. Enligt hans mening
borde ingen själfständighet beviljas Finland;
landet skulle som provins införlifvas med den
ryska statskroppen. Någon tid senare torde denne
politiske äfventyrare ha aflidit i Ryssland.
M. G. S.
Klickning, skjutk., uppstår, då skottet
vid hanens eller slagstiftets anslag ej
brinner af. Orsaken till klickning kan vara
af många slag. Ofta är den att söka i dålig
tändsats; likaledes uppstår ofta klickning,
om knallhatten på en centralantändningspatron
är för långt införd. Hårdt gods i knallhatten
i förening med svag slagfjäder i geväret
ger stundom upphof till klickning; en
patron, som klickat af denna anledning,
brinner vanligen af vid förnyad affyrning.
G. G.
Klickpatron, skjutk., afskjuten patronhylsa
eller särskildt konstruerad patronliknande kropp
med fjädrande intryckbar knapp på knallhattens
plats, som användes vid affyrningsöfningar
för att mottaga slagstiftets stöt. Äfven för
slagstiftens nedförande å hanlösa (hammerless)
gevär, användas med fördel klickpatroner.
G. G.
Klicpera [kli’tspera], Václav Kliment, tjechisk
författare, f. 1792, d. 1859, blef lektor i
Königgrätz och i Prag, men egnade sig samtidigt
med stor energi åt litteraturen, särskildt
den dramatiska, och anses som den moderna
teaterns skapare i det slaviska Böhmen. Hans
lustspel och farser, som ännu delvis spelas,
voro mycket populära. Inalles författade han 57
dramatiska alster (komedier, skådespel, proverb,
operatexter m. m.) med ämnen ur Böhmens forntid
och nutid. Dessutom skref han åtskilliga romaner
och berättelser. Ett urval af hans dramatiska
arbeten begynte utgifvas 1898.
A-d J.
Kliefoth [klifåt], Theodor Friedrich Det1ev,
tysk luthersk teolog, f. 1810 i
Mecklenburg, d. 1895 i Schwerin, kallades 1837
till lärare för dåv. arfstorhertigen Fredrik
Frans af Mecklenburg-Schwerin, befordrades 1844
till superintendent i stiftet Schwerin och blef
1850 medlem af den kyrkliga öfverstyrelsen i
storhertigdömet. K:s märkligaste arbete är det
ofullbordade Acht bücher von der kirche (bd 1,
1854). Här utvecklar han en högkyrklighet, som
i viss mån kan anknyta till genuint lutherska
tankar, men som också obestridligen ger rum åt
katoliserande tendenser. K. utöfvade betydande
inflytande på den lundensiska teologien
vid midten af 1800-talet; dess hufvudorgan,
"Svensk kyrkotidning" (1855-62), uppställde
sitt kyrkoprogram i uttrycklig anslutning till
K. Bland hans skrifter må dessutom nämnas
Einleitung in die dogmengeschichte (1839),
Theorie des kultus der evangelischen kirche
(1844), Die ursprüngliche gottesdienstordnung
in den deutschen kirchen lutherischen
bekenntnisses, ihre destruktion und reformation
(1847), Liturgische abhandlungen (8 bd, 1854-61:
bd l, 2:a uppl. 1869; bd 4-8, 2:a uppl. 1858-61).
För öfrigt skref K. äfven kommentarer
till flera bibliska böcker samt offentliggjorde
flera predikosamlingar. 1854-59 utgaf han i
förening med 0. G. A. Mejer "Kirchliche
zeitschrift".
P-F. (G. A-n.)
Klie’nt (lat. cli’ens, plur. clie’ntes). 1. I
det gamla Rom en person, som stod i beroende
af en skyddsherre (patronus). Enligt forntida
uppgifter skulle Romulus ha fördelat plebejerna
som klienter på patricierna som patroni. Dessa
uppgifter kunna så mycket mindre anses
tillförlitliga, som klienterna ofta omtalas
som i äldre tider bestämdt åtskilda från
plebejerna, med hvilka de dock senare befinnas
sammansmälta. Klientförhållandet (clientela)
synes ha varit ett ärftligt - senare väl
till stor del pietets- - förhållande mellan
vissa medlemmar af det romerska samfundet
och patriciska släkter. Somliga antaga, att
klienterna, som tyckas ha förekommit äfven i
andra italiska, åtminstone latinska, samhällen,
från början varit underkufvade urinvånare, som
kommit i beroende af de patriciska släkternas
medlemmar, men det antagandet är långt ifrån
säkert. Klientförhållandet skall ha ställt
sig ungefär på följande sätt. Patronus hade
skyldighet att hjälpa sin klient i rättegångar
och i allmänhet bistå honom med råd och hjälp;
klienten å sin sida borde lämna penningar
till att utlösa patronus eller hans söner ur
fångenskap samt till hemgift åt hans döttrar,
vidare till att erlägga patronus ådömda
plikter eller betala politiska omkostnader
m. m. Patronus och klient fingo icke föra talan
eller ens vittna mot hvarandra, öfverträdelse
af förbudet häremot medförde fredlöshet. Vissa
släkter synas ha egt ett betydande antal
klienter. - Under republikens senare tid och
under kejsardömet förekom ett annat slag af
klienter. Det var fattiga medborgare, ofta
frigifna slafvar och deras afkomlingar, som
slöto sig till förnäma familjer och förrättade
tjänster åt dem eller uppvaktade dem samt å sin
sida erhöllo understöd i penningar eller åtnjöto
andra förmåner.
2. I öfverflyttad mening och
närmast i öfverensstämmelse med ordets betydelse
under romerska kejsardömet kallas i allmänhet
den, som åtnjuter en rik eller mäktig persons
skydd, hans klient. Äfven den, som anlitar
en sakförares hjälp, kallas dennes klient.
1. R. Tdh.
Klientel (lat. clientela; se Klient),
klientförhållande, beskydd; sammanfattningen af
en sakförares alla kunder äfvensom af en läkares
samtliga patienter.
Klifland (isl. Kliflönd, eng. Cleveland),
en landsträcka i England, i nordliga delen af
Yorkshire, i det gamla Northumberland.
Klimakteriska år (af grek. klimakter, trappsteg,
vändpunkt), fysiol., den öfvergångstid i kvinnans
lif, då menstruation och konceptionsförmåga
upphöra och hon öfvergår till gumma. Denna
period inträder vanligen mellan 40:e och 50:e
lefnadsåret, men kan inträffa både tidigare och
senare. I sammanhang med denna öfvergångsperiod
stå ofta djupt ingripande förändringar i
kvinnans organsystem. Se Menstruation.
F. B.*
Klimat, meteor. Med afseende på solbanans olika
lutning mot horisonten inom olika delar af
jorden delades jorden af de gamle geograferna i
ett antal bälten genom cirklar, parallella med
ekvatorn. Dessa bälten kallades med ett grekiskt
ord kli’mata (sing. kli’ma, eg. lutning) och
voro 24 från ekvatorn till polen, så att den
längsta dagen inom två närliggande skilde sig
på 1/2 timme. Klimat var således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
