Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klimat - Klimatfeber. Se Malaria - Klimatisk kurort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ursprungligen en matematisk eller geografisk
bestämning. Numera tages detta ord i fysisk mening,
och med klimat förstås sammanfattningen af alla de
tillstånd och förändringar inom atmosfären, som vi
iakttaga antingen omedelbart genom våra sinnen eller
medelbart genom instrument. Därvid komma företrädesvis
i betraktande värmegrad, fuktighet, nederbörd,
vindens riktning och styrka samt molnmängden eller
himmelens grad af klarhet eller mulenhet. Vore
jordens yta öfverallt likartad samt utan höjder
och fördjupningar, skulle en orts klimat bestämmas
uteslutande af dess läge i förhållande till ekvatorn,
men nu kunna orter på samma polhöjd ha mycket olika
klimat. De allmännast inverkande orsakerna till
klimatets olikhet äro, utom polhöjden, höjden öfver
hafvet samt landets läge i förhållande till hafvet,
markens beskaffenhet samt omgifvande eller närbelägna
bergsträckors riktning och höjd. Inverkan af höjden
öfver hafvet ger sig till känna framför allt i
högslätternas klimat. En tillökning i höjd af 150
till 180 m. motsvarar en sänkning i medeltemperaturen
af 1° C. Detta beror hufvudsakligen på verkan af
uppstigande och nedsjunkande luftströmmar. Såväl
beräkning enligt den mekaniska värmeteorien
som direkta försök visa nämligen, att luft, som
utvidgas, afkyles och luft, som sammantryckes,
uppvärmes. Eftersom nu lufttrycket aftager uppåt,
så inträffar en sådan temperaturändring i hvarje
uppstigande luftström, hvilken alltså afkyles,
och i hvarje nedsjunkande luftström, hvilken alltså
uppvärmes. Så länge luften ej är mättad med fuktighet,
uppgår temperaturändringen vid uppstigning till 0,98°
C. på 100 m. höjdändring. Men om dylik luft är mättad
med fuktighet, så kondenseras vid uppstigningen en del
däraf till moln eller dimma, och det därvid frigjorda
latenta ångbildningsvärmet fördröjer afkylningen,
som då blir endast omkr. hälften så stor som i förra
fallet, alltså ungefär 1/2° C. på 100 m. höjdändring,
dock något olika vid olika temperatur och tryck. På
liknande sätt fördröjes också uppvärmningen af
nedsjunkande luft, som innehåller flytande eller
fruset vatten i form af moln eller dimma, ty detta
afdunstar och binder därvid värme. På högslätter
verkar också solen starkare, emedan de betäckas af
ett tunnare luftlager; den nattliga utstrålningen
och kölden äro till följd af himmelens större klarhet
särdeles starka. Riktningen och läget hos närliggande
bergskedjor inverka, i det de skydda mot vissa vindar
eller bidraga att göra andra mera märkbara. Den
södra sidan af ett berg är varmare än den norra;
äfven vindarnas riktning och styrka kunna betydligt
modifieras genom bergens inverkan. I trånga dalar
och pass blåsa ofta endast två vindar. Mulen himmel
förmildrar under sommaren solstrålarnas inverkan
och hindrar om vintern värmeutstrålningen. Stora,
med is länge betäckta vatten bidraga att hålla
temperaturen låg. Strömningarna i hafvet inverka
betydligt på klimatet i närliggande trakter,
allteftersom de föra kallt eller varmt vatten. En
väsentlig skillnad eger rum mellan det maritima,
d. v. s. sjö-, ö- eller kustklimatet, och det
kontinentala, d. v. s. landklimatet. Det förra
utmärkes af större luftfuktighet, mera mulen himmel
och jämnare temperatur. På de stora kontinenterna,
såsom norra Asien och norra Amerika, råda stark
sommarvärme och ytterlig vinterköld;
äfven det inre Afrikas klimat är kontinentalt, ehuru
till följd af det tropiska läget någon egentlig
vinter ej förekommer. Europa har ett blandadt
klimat, utom det inre af Ryssland, där öfvervägande
kontinentalklimat med heta somrar och kalla vintrar
råder. På grund af vindarnas och hafsströmmarnas
medelriktning är också klimatet i den tempererade
zonen betydligt mera maritimt på kontinenternas
västkust än på deras östkust. Ehuru klimatet i
någon mån röner inverkan af markens beskaffenhet,
äro dock de orsaker, som väsentligen reglera
väderleksförhållandena, utomordentligt vidsträckt
verkande. Palestina alstrade på Moses tid dadlar och
drufvor. De förra mogna ej, om medeltemperaturen
är under + 21° C., de senare fördraga ej högre
medeltemperatur än + 22° C. Alltså var Palestinas
medeltemperatur för 3- à 4,000 år sedan mellan 21°
och 22°, eller densamma som i närvarande tid, hvadan
klimatets ändringar försiggå ytterst långsamt. Att
temperaturen på jordytan under de geologiska
perioderna varit väsentligen olika, är en känd
sak. Se därom Jorden 2. Jfr Isobarer och Isotermer
(med kartor). Se N. Ekholm, "Om klimatets ändringar
i geologisk och historisk tid samt deras orsaker"
(i "Ymer", 1899) och "Die veränderungen des klimas
seit dem maximum der letzten eiszeit. Eine sammlung
von berichten herausgegeben von dem exekutivkomitee
des 11. internationalen geologenkongresses. (Stockholm
1910)". L. A. F. (N. E-m.)
Klimatfeber. Se Malaria.
Klimatisk kurort kallas en plats, där de naturliga
fysikaliska hjälpmedlen, mineralvatten och bad,
spela en underordnad roll, men som får sin karaktär
af det stora lufthaf, som omger densamma. Den
s. k. medikala klimatologien sysslar uteslutande med
studiet af klimatets betydelse vid en mängd sjukliga
företeelser inom organismen. Att liksom fallet är
i den s. k. meteorologiska klimatologien uppställa
någon indelning af de olika klimaten är för den
medikala knappt möjligt. I största allmänhet kan man
tala om ett kustklimat, om ett s. k. låglandsklimat
och ett bergsklimat, af hvilka hvart och ett har sina
skilda indikationer, när läkaren skall för den sjuke
förordna bruket af detta. Kustklimatet l. hafsklimatet
karakteriseras af ett högre lufttryck, större
luftfuktighet och starkare vindströmningar; vi benämna
detta ventilation. Låglands- l. skogsklimatet (200–250
m. ö. h.) är nog det på patienten minst ingripande;
det erbjuder stora olikheter, beroende på de lokala
förhållandena. Detta klimat är lämpligt att begagna
som en öfvergångsstation till bergsklimatet. Detta
brukar man indela uti ett högfjällsklimat,
det s. k. alpina klimatet, och ett fjäll- eller
skogsklimat, det s. k. subalpina. Högfjällsklimatet
karakteriseras af luftens lätthet, af luftfuktighetens
aftagande; dessa båda stå i ett visst förhållande
till platsens läge ö. h. och till vegetationens
aftagande. Ventilationen l. vindströmningen följer
samma regler, den ökas med höjden öfver hafvet och
vegetationens aftagande. Det subalpina klimatet
(300–700 m. ö. h.) karakteriseras af den lättare
och relativt torrare luften och den minskade
vindströmningen. Dessa egenskaper hos det subalpina
klimatet utöfva ett mera sedativt inflytande på
organismen, hvaraf man kan förstå dess betydelse för
nervösa sjuklingar. När man vill söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
