rekreation och ökade lifskrafter, bör man, om man lefver t. ex. under ett hafs- l. kustklimats inflytande, söka bergsklimatet och vice versa. Det är den stora roll luftombytet spelar. Ln. Klimatologi (af grek. klima, se Klimat, och logos, lära), läran om klimaten. Klimatoterapi (af grek. klima, se Klimat, och therapeia, behandling), den behandlingsmetod, som söker tillgodogöra sig det gynnsamma inflytande, som ett visst klimat eller ett klimatombyte kan ha på vissa slags sjukdomar. Jfr Klimatisk kurort. I. H. Klimax (grek., eg. stege), ret., stegring i uttrycket. Se Gradation. Kliment (Klement), bulgarisk biskop. Se Drumev. Klimsch, Fritz, tysk skulptör, f. 1870 i Frankfurt a. M., studerade i Berlin, Paris och Rom, bosatte sig i Berlin och var där en af secessionens grundläggare. Bland hans arbeten märkas Kyssen, Salome, Danserska (i brons i Berlins nationalgalleri och i Albertinum i Dresden), grafmonument öfver Max Koner m. fl. samt byster. Vid täflan om Virchowmonumentet 1906 vann K. första priset, men erhöll först 1909, sedan modellen väsentligt blifvit ändrad, uppdraget att utföra verket. G—g N. Klimt, Gustav, österrikisk målare, f. 1862 i närheten af Wien, studerade i konstindustriskolan där, gjorde sig känd som skicklig och smakfull dekorationsmålare, utförde tills. med sin broder Ernst K. (f. 1864, d. 1892) och Fr. Matsch (f. 1861) plafondmålningar i Burgteatern (Grekiskt skådespel, Mysteriespel, Shaksperes teater m. fl.) samt äfven i andra teatrar, i slott och i Wiens hofmuseum. På 1890-talet utbildade han under inflytande från de mest olika håll — från grekisk arkaistisk konst, Japan, Beardsley och Knopff — en egen stil, med ornamentala linjer och symfoniska färger. Han har sedan dess varit en omstridd konstnär, var en af Wiensecessionens stiftare och ledare, målade Salome, Judit, Athena, Irrbloss, Guldfiskar, ”Nuda veritas”. Tre för aulan i Wiens universitet utförda takmålningar — Filosofi, Medicin, Juridik — blefvo för sitt bisarra innehålls skull ej antagna. Koloristiskt mästerskap förnekade dock ingen de svårbegripliga kompositionerna. Filosofien — en mängd nakna gestalter, sväfvande med stjärnhimmelen som bakgrund — vann hedersmedalj på världsutställningen i Paris 1900. K. har ock målat porträtt (utsökta damporträtt) och landskap, i sin ungdom målade han äfven i akvarell mondäna Wien-bilder (Burgteaterns salong och publik, 1890, finns i stadens historiska museum). K. är professor i Wien. Jfr ”Das Klimt-werk” (Wien, 1909 o. f.). G—g N. Klin, kretsstad i ryska guv. Moskva, vid Sestra, en biflod till Moskva. 5,057 inv. (1897). J. F. N. Klinckowström, svensk adlig ätt, härstammande från Pommern. Förste säkert kände stamfader var Henrik Klinkow (f. 1456, d. före 1505), rådsherre i Stralsund. En ättling af denne, landträntmästaren, sedermera regeringsrådet Martin Klinckow (f. 1650, d. 1717), upphöjdes 1684 i svenskt adligt stånd med namnet Klinckowström. Två Martins söner (se nedan K. 3 och 4) upphöjdes 1759 i friherrligt stånd. En gren immatrikulerades 1818 bland friherrliga ätter i Finland, men utdog 1883 på svärdssidan. Adliga ätten K. utgick på svärdssidan 1768. — Äfven fyra bröder till Martin K., militärer i svensk och utländsk tjänst, adlades: Johan 1678 med namnet Klinckowenström samt Balthasar, Joakim och Brand 1690 med namnet Klinckouström, men deras ätter förblefvo ointroducerade. Från den äldste af dem, Johan, härstammade tyske historiemålaren Friedrich August v. Klinkowström (f. 1778, d. 1835), hvars son, jesuiten Joseph v. K. (f. 1813, d. 1876), gjorde sig ryktbar som en af Wiens största andliga vältalare. Från samma håll leder preussiska grefliga ätten v. Klinckowström sitt ursprung. — En kusin till Martin K:s fader, Fredrik Klinckow, assessor i Wismarska tribunalet, f. 1631, d. 1685, adlades 1682 under namnet Klinckow von Friedenschildt och introducerades å svenska riddarhuset. — Se Georg von Klinkowström, ”Geschichte derer von Klinkowström” (Kassel 1889). 1. Karl Bernhard K., son af den ofvannämnde Martin K., Karl XII:s kammarpage och gunstling, f. 1682, förrädiskt skjuten vid Kalisz 1704, konungens följeslagare vid hans ungdomliga idrottsbragder och i de första krigsårens oförvägna äfventyr, såsom öfvergången öfver Düna (1701), rekognosceringen efter slaget vid Klissov (1702) och den 34 mil långa ilridten fram och åter mellan högkvarteret och Rehnschiöldts läger (1703). 2. Otto Vilhelm K., den föregåendes broder, ämbetsman, f. 27 nov. 1683 i Wismar. d. 1731 vid Pyritz’ hälsobrunn i Pommern, blef 1705 kanslist i k. kansliet och 1708 kommissionssekreterare vid polska hofvet. Han skickades 1709 att uppsöka Karl XII med viktiga meddelanden (bl. a. att vägen var spärrad för konung Stanislaus och svenska hären i Polen under Krassow att komma konung Karl till hjälp) och lyckades, i polsk dräkt, öfver Ungern, Valakiet och Bender taga sig fram till lägret vid Poltava, där han inträffade 21 juni några dagar före slaget. Han följde sedan konungen öfver stäppen, sändes 13 juli från Otjakov till tatarkanen på Krim att förbereda mottagandet af de svenska trupper, som väntades komma från Poltava, och var 10 okt. åter hos konungen vid Bender. Redan 1 nov. skickades han med bref till ”kristenheten”, tog vägen genom Ungern, blef i jan. 1710 vid öfvergången af gränsbergen till Polen uppsnappad af polackerna, sedan han lyckats i en ström sänka sina papper, och utlevererades till ryssarna, som en tid höllo honom fången i Krakau. Order kom, att han af en öfverste skulle föras till Moskva, men svårt angripen af pesten, öfvergafs han af öfversten i en af Königsbergs förstäder, tillfrisknade och lyckades sjöledes komma till Pommern i okt. 1710. I jan. 1712 skickades han af rådet, som gaf honom betyget att vara ”kvick och skicklig”, åter till konungen, och öfver Göteborg, Amsterdam och Wien inträffade han 6 april i Bender. 17 aug. s. å. följde han, förklädd, jämte öfverste Sten Arvidsson, den turkiska salahor, som i Polen skulle efterse, om ryssarna uppfyllt Pruthfredens villkor rörande Polens utrymmande, och afgaf jämte Sten Arvidsson und. rapport om den turkiske kontrollantens långt ifrån korrekta uppförande (rapporten och utdrag af K:s under resan förda dagbok äro tryckta af Quennerstedt i ”Karolinska krigares dagböcker”,