Troligen härstammar graffältet, åtminstone delvis, från den äldre järnåldern. Vid K. i Köpinge socken finnas en mängd grafvar, runda, kvadratiska och rektangulära sättningar samt treuddar, och där anträffades 1775 ett större silfverfynd från vikingatiden. T. J. A. Klinta, stundom användt namn på socknen Bosjökloster (se d. o. 1). Klintberg, August Fredrik Hjalmar, sjömilitär, f. 8 sept. 1835 i Fasterna prästgård, Uppland, blef 1856 sekundlöjtnant vid flottan, egnade sig 1856—59 åt handelssjöfart och var 1863—65 i engelsk örlogstjänst samt utmärkte sig därunder för dödsförakt i strider med maorierna på Nya Zeeland. Han var sekond å fregatten ”Vanadis” under dess världsomsegling (1883—85). I svenska flottan avancerade K. till kommendör (1889), konteramiral (1894) och viceamiral (1900) samt fick 1903 amirals afsked. Under de sista åren af sin tjänstetid var han fyra gånger högste befälhafvare för kusteskadern. Han var 1885—87 chef för skolorna vid Flottans station i Stockholm och 1889—1903 chef för Flottans stab. Han har varit led. af reglementskommissionen (1887; ordf. 1893), af sjökrigsmaterialkommittén (1892; ordf. 1901), af kommittén ang. Landt- och Sjöförsvarsdepartementens sammanslagning (1894) och militär led. af Högsta domstolen (1899—1903). K. blef 1871 adjutant hos hertigen af Dalarna. Han var konungens representant vid drottning Viktorias af Storbritannien jubileum 1897 och vid konung Edvard VII:s kröning 1902. Han är hedersled. af Krigsvet.-akad. (1894; led. 1889) och Örlogsmannasällsk. i Karlskrona (1894; led. 1889). Klintberg, Mattias Viktor, arkeolog, naturforskare, f. 9 okt. 1847 i När på Gottland, student i Uppsala 1866, filos. doktor där 1886, lektor i franska och engelska vid Visby högre allmänna läroverk 1888, har sammanbragt en ur vetenskaplig synpunkt mycket värdefull samling uttryck och afbildningar belysande den gottländska allmogens lif och verksamhet samt bildat en betydande samling gottländska petrifikat. Sedan 1884 har han varit föreståndare för Gottlands fornsal. K. har utgifvit bl. a. Laumålets kvantitet och aksent (1884) och Några anteckningar om Gotland i verkligheten och Gotland i skrift (1909, med en mängd illustrationer). E. E—ff. Klinte, socken i Gottlands län, Södra häradet. 2,898 har. 1,195 inv. (1909). K. bildar med Fröjel ett konsist. pastorat i Visby stift, Medelkontraktet. Klinteberg. 1. Vilhelm af K., friherre, ämbetsman, f. 22 mars 1759 i Herslöfs socken, Malmöhus län, d. 19 juni 1829 i Malmö, utnämndes, efter att sedan 1778 ha tjänstgjort i Göta hofrätt, 1798 till häradshöfding i Lane m. fl. härads domsaga och 1805 till häradshöfding i Allbo, Kinnevalds och Norrvidinge härads domsaga. 1810 — vid tiden för rannsakningarna ang. kronprinsen Karl Augusts död och Fersenska mordet — förordnades han att förestå justitiekanslersämbetet, tjänstgjorde 1811 som vice landshöfding, än i Malmöhus län, än i Hallands, och blef 1812 ord. landshöfding i Malmöhus län. — K. innehade vid flera tillfällen särskilda förtroendeuppdrag af regeringen. Så sändes han 1808 till Gottland i det grannlaga värfvet att anställa undersökning om några ämbetsmäns och enskildas förhållande under den ryska ockupationen af ön s. å. och var vid ett senare tillfälle ett af regeringens ombud vid uppgörelsen med Gottlands invånare ang. organisationen af öns nationalbeväring. K. adlades 1807 (han hette förut Klinteberg), blef 1815 friherre och erhöll 1818 presidents n. h. o. v. — 2. Fredrik Ludvig K., den föregåendes broder, skeppskonstruktör, f. 21 april 1760, d. 10 dec. 1812 i Karlskrona, var 1795—1801 anställd i turkisk tjänst, hvarunder han byggde en mängd örlogsfartyg och anlade en skeppsdocka. Han blef 1804 öfverstelöjtnant och chef för konstruktionskåren i Karlskrona samt adlades 1807. Chapman ansåg honom som en af sina utmärktaste lärjungar inom skeppsbyggeriet. Klintehamn, allmän landthamn på Gottlands västra kust, Klinte socken, genom järnväg förenad med Roma station å Gottlands järnväg. Utförsel af kalk och spannmål. Hamnen, som är 0,9—1,07 m. djup, besöktes 1908 af 234 ankommande och afgående fartyg om tills. 35,109 tons dräktighet. — Under danska tiden hade för hamnens försvar funnits en gammal skans på Sicklingsudd och några verk på Vifvesholmen, men dessa befästningar fingo efter 1645 förfalla. I början af 1676 byggde svenskarna en ny skans, Stålhatten, vid K., som 29 april s. å. intogs af danskarna, 1710 ff. byggdes en ny skans vid K. på Väderkvarnsholmen och en redutt på Vifvesholmen, hvarjämte 1713 på den s. om K. utskjutande Sicklingsudd byggdes ett batteri för 8 kanoner mot inloppet och redden samt för flankering af Stålhatten. 1719 bestämdes, att befästningarna vid K. skulle bibehållas, men de fingo detta oaktadt förfalla. A. G.* L. W:son M. Klintehamn—Roma järnväg (sign. Kl. R. J.), som eges och trafikeras af Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolag, är smalspårig (0,891 m.), 22,9 km. lång och belägen å Gottland samt sträcker sig i sydvästlig riktning från Roma station vid Gottlands järnväg, där den jämväl står i förbindelse med Slite—Roma järnväg, till Klintehamn vid Gottlands västkust. Järnvägen öppnades för trafik 21 sept. 1898. Vid 1909 års slut uppgick bokförda byggnadskostnaden till 444,431 kr., hvaraf för rullande materiel 103,885 kr., och aktiekapitalet till 216,000 kr. Järnvägsbolagets styrelse har sitt säte i Klintehamn. A. d’A. Klinte källa, i Skåne vid Hilleshögsdalen mellan Råå och Landskrona. 1712 anlades vid K. bröstvärn och batterier, hvilka befästningar förstärktes och utvidgades 1713—15, och 1717—18, då befästningarna utgjordes af en ”linje af 2 halfva bastioner”, 2 detacherade bastioner på vänstra flygeln och en bakomliggande redutt. Efter krigets slut fingo befästningarna förfalla. L. W:son M. Klintsy, köping i ryska guv. Tjernigov, n. ö. om staden Tjernigov. 11,625 inv. (1897), till största delen raskolniker. Stora klädesfabriker och garfverier. J. F. N. Klio, astron., en af småplaneterna. Klio, grek. myt. Se Kleio. Klipp, skogsv., kolved o. d. upplagd för torkning med vedändarna liggande korsvis öfver hvarandra. Klippen läggas vanligen 1 m. höga och innehålla omkr. 1/3 kbm. fast mått. Kubikmassan är dock beroende på vedens groflek. W. E—n. Klippa, en i viss mån fristående bergmassa, som