tillika är brant och något spetsig. I allmänhet torde namnet oftare begagnas om sådana berg, som på en eller flera sidor begränsas af vatten (således kustberg, uddar, öar o. s. v.) än om i landets inre befintliga dylika. Jfr Skär. E. E. Klippan. 1. Järnvägs-, post- och telegrafstation i Gråmanstorps socken, Kristianstads län, gemensam för Eslöf—Klippans, Ängelholm—Klippans och Hälsingborg—Hässleholms järnvägar, ingår i Åby—Klippans municipalsamhälle (se d. o.). Omkr. 1,5 km. därifrån ligger i V. Sönnarslöfs socken i en vacker dalgång, där Rönneån bildar två fall å 8 och 5 m., som lämna drifkraft af omkr. 800 hkr, Klippans pappersbruk, som anses vara det äldsta i Sverige. Det tillhör K:s pappersbruks aktieb., som eger 3 7/8 mtl i Gråmanstorps, Vedby och V. Sönnarslöfs socknar, tax. till 354,000 kr., samt pappersbruk, elektricitetsverk och kvarn m. m., tax. till 934,000 kr. (1909). Årstillverkningen vid pappersbruket, mest finare papperssorter, skrif-, post- och tryckpapper, har ett värde af omkr. 1,1 mill. kr. Brukets anläggningsår är ej kändt, men man vet, att Tyko Brahe under sin vistelse på herresätet Knutstorp anlade ett ”böttebrug” vid K. Dess äldsta privilegiebref är utfärdadt 1637, och dess första vattenstämpel, som legaliserades 1653, bar bokstäfverna HVC (Herrevads Closters län) med en krona öfver. Det var kronopappersbruk ända till 1772, då det såldes till enskild egare. 1832 anlades där Sveriges första maskinpappersbruk. Sitt nuvarande stora omfång fick bruket först under sin förre egare Chr. A. Bock, som ombyggde och utvidgade detsamma, så att det nu sysselsätter omkr. 300 pers. — 2. En del af staden Göteborg, belägen på Älfsborgs kungsladugårds egor v. om Majorna, invid Göta älf. K. tillhör Karl Johans församling och har ett kapell, Birgittas kapell, uppfördt 1857 i engelsk-gotisk stil af A. V. Edelsvärd på bekostnad af grosshandlaren D. Carnegie för de där belägna carnegieska verken. Klippan—Eslöfs järnväg (sign. K. E. J.), som eges och trafikeras af Hälsingborg—Hässleholms järnvägsaktiebolag, är normalspårig (1,435 m.) och har en längd af 40,4 km., hvaraf 15,7 km. ligga inom Kristianstads och 24,7 km. inom Malmöhus län, samt sträcker sig från Klippans station vid Hälsingborg—Hässleholms järnväg, där den äfven står i förbindelse med Ängelholm—Klippans järnväg, öfver Ljungbyhed, Skäralid, Röstånga, Trolleholm och Stabbarps grufva till Eslöf vid Södra stambanan, där den jämväl har anslutning till Landskrona och Hälsingborgs, Ystad—Eslöfs och Östra Skånes järnvägar. Sträckan Klippan—Röstånga, 19 km., öppnades för trafik 19 okt. 1892 och sträckan Röstånga—Eslöf 21,4 km., 26 nov. 1898. Vid 1909 års slut uppgick bokförda byggnadskostnaden till 2,134,754 kr., hvaraf för rullande materiel 139,000 kr. A. d’A. Klippan—Röstånga järnväg. Se Klippan—Eslöfs järnväg. Klippare (ty. klepper), i allmänhet en liten, liflig, raskt springande häst, vanligen med bibegrepp af, att den ej är af ädel ras. Benämningen har varit använd inom den svenska krigsförvaltningen för att beteckna en sådan häst, som, i fall nummerhäst varit vakant eller till följd af rusthållares åtgörande obrukbar, denne varit skyldig att lämna, om möte eller kommendering inträffar, innan ny häst hunnit anskaffas eller nummerhästen åter bli användbar. Klipparen behöfde icke fylla det för nummerhäst föreskrifna måttet. C. O. N. Klippbergen (eng. Rocky mountains), gemensam benämning på det vidt utgrenade nordamerikanska bergsystem, hvilket som en nordlig fortsättning af Mexicos högland från detta lands norra gräns i nordvästlig riktning löper igenom Nord-Amerikas förenta stater och Dominion of Canada ända till kusten af Norra ishafvet med en längd af omkr. 5,500 km. och bildar vattendelaren mellan västerns högland och de stora slätterna i ö. Se Amerika, sp. 785—787. J. F. N. Klippboningar (eng. cliffhouses, cliffdwellings), människobostäder uppförda på afsatser af klippor och bråddjup eller urholkade, h. o. h. eller delvis, i klippväggar. Dylika bostäder finnas i Nord-Amerikas förenta stater inom Klippbergen, i södra Utah, Colorado, Arizona och New Mexico, där floderna gjort de underbara nedskärningar i platåerna, som äro kända under namnet cañons. Det är på dessas väggar man anträffar dessa egendomliga byggnader. Att deras forna inbyggare voro besläktade med de nu i dessa trakter bosatte puebloindianerna, kan tagas för afgjordt, enär klippfolkets civilisation var i många afseenden likartad med vår tids pueblos’, om än de senare i fråga om byggnadskonst och lerkärlstillverkning vansläktats från sina företrädare. Många af de nu bebodda pueblos (byar) äro i viss mening sammansatta af klippboningar; staden Acoma i New Mexico ligger på en hög klippa och är med svårighet tillgänglig endast genom två smala stigar. Men de egentliga klippboningarna äro byggda på afsatser i cañonväggarna och stundom omöjliga att numera nå utan repstegar. Bostäderna växla i storlek med det utrymme, som erbjöds. Stundom ligga de i 3—4 rader öfver hvarandra och äro afdelade i många små rum, i alla afseenden liknande de stora gemensamhetsbyggnader, som bilda några af de förnämsta bebodda pueblos. Väggarna äro vanligen af huggen sten, stundom af soltorkadt tegel (adobe). Stentorn funnos vanligen i närheten, och närvaron af ruiner på cañons odlingsbara botten antyder, att klippboningarna voro tillflyktsorter i händelse af anfall snarare än ordinarie bostäder. I några fall är bostädernas yttervägg så väl gjord, att den knappast kan urskiljas från omgifningen. G. Nordenskiöld undersökte sommaren 1891 ett större antal klippboningar i sydvästra Colorado (”Ruiner af klippboningar i Mesa Verdes cañons”, 1893; jfr fig.). Det lider intet tvifvel, att klippfolket, som stod på stenålderns ståndpunkt, drifvit jordbruk i ganska stor skala, hvarom vittnar den mängd af majs, som träffas i ruinerna. Jämte majs odlades äfven bönor och kurbitsar, bomull användes till finare väfnader, yuccaplantans blad till flätning af korgar, sandaler, rep och nätlika väfnader, af hvilket allt man funnit rester i klippboningarna. Sannolikt höllos kalkoner som husdjur, enär spillning i mängd af dessa djur äfvensom nålar o. d. af deras ben anträffats. I konsten att tillverka och ornera lerkärl samt i byggnadskonsten intog klippfolket en mycket hög ståndpunkt. Äfven i cañons i Klippbergens södra fortsättning, Sierra Madre-bergen inom Mexico, ha liknande klipphusboningar blifvit konstaterade (och beskrifna) af K. Lumholtz’ expedition, hufvudsakligast inom staten