”The cliff palace”, den största och bäst uppförda af klippboningarna i Mesa Verdes cañons. Efter G. Nordenskiöld.

Chihuahua. Tarahumare- och pimasindianer påträffades där ännu allmänt boende i floddalarnas grottor. Af en särskild typ äro de grotthus, som ännu i våra dagar bebos af eskimåiska fiskare vid Berings sund. Dessa äro delvis urholkade i klippväggar, men ha branta utbyggnader af drifved och pålar samt äro täckta med hudar och jord. Äfven i Gamla världen äro klippboningar ingalunda okända. De märkligaste äro måhända de på ön Thera, hvilken utgör större delen af randen af en krater, som varit verksam i historisk tid. Vid norra ändan af denna kraterrand ligger staden Epanomeria, som består af flera rader hus, dels byggda på afsatser, dels urholkade i klippan. Den lägsta raden ligger omkr. 120 m. ö. h., den högsta nära klippans topp. En väg i sicksack och trappor lämna tillträde till husen. Ruinstaden Petra och dess omgifning lämna ock exempel på klippboningar. På ön Menorca finnes en förhistorisk cañonstad liknande de nymexikanska klippstäderna. Jfr Grottinvånare. (C. V. H—n.) Klippbränning. Se Haf, sp. 989. Klippdassar, zool. Se Hyracoidea. Klippdel, anat. Se Hufvudskål, sp. 1228. Klippdufvan, zool. Se Dufsläktet med fig. Klipperskepp, skpsb., ett slags segelfartyg, som i anseende såväl till förhållandet mellan hufvuddimensionerna som till form i viss mån afviker från andra segelfartyg. I Aberdeen, i Skottland, byggdes, under namn af clippers (af clip, klippa, skära), de första fartygen af denna form, med hvilken man afsåg att gifva fartygen så stor snabbseglingsförmåga som möjligt. De voro mindre skonertar af betydlig längd i förhållande till bredden, med skarpa bogar och utfallande förstäfvar. Sedermera byggdes i Amerika större fartyg af en konstruktion liknande dessa clippers’; emedan de voro större, erhöllo de namnet klipperskepp. Från Amerika har byggandet af klipperskepp spridt sig äfven till andra länder. Dessa fartygs längd är minst omkr. 5 ggr bredden, djupgåendet endast omkr. hälften af bredden, största tvärskeppssektionen särdeles fyllig och ändarna mycket skarpa samt förstäf och bog betydligt utfallande öfver vattnet, J. G. B. (C. K. S.) Klippfisk, benämning på en fiskvara, som beredes af torskartade fiskar, hufvudsakligast vanliga torsken. Sedan fisken blifvit fläkt och saltad, lufttorkas den; och emedan vid denna torkningsprocess ursprungligen gick så till, att fisken utbreddes på klippor och berghällar, fick varan namnet ”klippfisk”. En sådan metod nyttjas fortfarande på många ställen; men äfven då fisken torkas på annat sätt, kallas varan klippfisk. Tillverkningssättet är något afvikande hos olika nationer. Se vidare Kabeljo och Torskfiske. Klippfyr. Se Blänkfyr och Fyr, sp. 133. Klippgrafvar. Att i klippor uthugga hvilorum för de hädangångne brukades under forntiden i många länder, där de yttre förutsättningarna för deras anläggning funnos och man egde förmåga att bearbeta det hårda materialet. Naturliga grottor nyttjades för begrafningsändamål redan under den äldre stenåldern och äfven senare. De äldsta egyptiska klippgrafvarna från det gamla rikets tid visa ofvan berggrunden en fristående, aflångt fyrkantig byggnad med platt tak och sluttande väggar (en ”mastaba”), från hvilken ett lodrätt schakt, en grafbrunn, leder ned i djupet. I denna utmynnar en vågrät gång, i hvilken sarkofagen har sin plats. Grafvar af detta slag förekomma t. ex. omkring de stora pyramiderna i Nedre Egypten. Klippgrafvar vid Beni Hassan, från det mellersta rikets tid, ha formen af grottor med en stundom kolonnprydd ingång. Klippgrafvar från det yngsta rikets tid förekomma i stor utsträckning på västra Nilstranden i de libyska bergen i närheten af det forna Tebe. De ha mindre regelbunden anläggning än de nämnda, men sträcka sig i form af gångar, som stå i