Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klippgrafvar - Klipphammare, mek.Se Hammare, sp. 1240 - Klipphönan - Klipping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
Klipphammare-Klipping
298
bindelse med eller vidga sig till större pelarprydda
salar och smärre kamrar, långt in i berget. De
egyptiska klippgrafvarna äro i allmänhet rikt prydda
med målningar. - I Persien märkas konungagraf-varna
vid Merdascht i bergstrakten n. ö. om Persiska viken,
med svårtillgängliga grafkamrar och mt utsirade
fasader. En kolonnad med de för den persiska
konsten egendomliga enhörningskapitälen samt en
blinddörr synes uppbära ett slags estrad, å hvilken
den hädangångne är framställd offrande framför
ett altare, allt i relief utmejsladt ur den branta
klippväggen. - De syriska och jeniciska kusttrakterna
vid Medelhafvets innersta hörn ha likaledes att
uppvisa klippgrafvar i stort antal. Dessa ha dels
karaktären af grafbrunnar, i hvilka horisontella
schakt mynna ut, och ha väl i regel varit försedda
med en fristående öfverbyggnad, dels ega de formen
af grottor, stundom med gafvel-krönta, kolonn- och
reliefprydda fasader. - De judiska klippgrafvarna i
närheten af Jerusalem sakna i regel en konstnärlig
prägel, ehuru en enkel fasad med egyptisk kranslist
stundom förekommer. De rikare utstyrda, t. ex. de
s. k. konungagrafvarna (se fig. 14 å pl. III till
art. Jerusalem) samt Jakobs graf, domargrafvarna
m. fl., visa många grekiska detaljer och torde, liksom
de efter Abraham och Sakarias uppkallade, förskrifva
sig från den sengrekiska tiden efter Alexander. -
Egendomliga former af klippgrafvar förekomma
flerstädes i Mindre Asien. Den s. k. Midasgrafven
i det gamla Frygien visar en gafvelkrönt fasad med
svagt framspringande profiler och ytan täckt af ett
rätvinkligt, om den s. k. alagrecken påminnande,
i svag relief utfördt upprepningsmönster. (Jfr
afbildningen af en fornfrygisk klippgraf i
art. Frygien.) De lyciska klippgrafvarna vid Myra ha
fasader, som utgöra fullständiga efterbildningar i
sten af gaflarna på ett resvirkeshus af trä. Andra
visa former, som påminna om de enklare grekiska
templen. Konstgjorda klippgrafvar förekomma äfven
på Cypern, i Grekland, på Kreta, Malta, Sicilien,
Pianosa, i mellersta och södra Italien, på Sardinien,
Balearerna samt i Portugal och Spanien. Bland
de märkligaste äro de af Schliemann upptäckta
vid Mykenai. Direkt inhuggna i klippan äro där de
s. k. schaktgrafvarna. Underjordiska, men byggda af
sten äro däremot "kupolgrafvarna". Klippkammargrafvar
äro funna till ett antal af 49 vid Zafer Papura
nära Knossos på Kreta. De inne-höllo skelett i
lerkistor eller liggande på bara marken. Betydande ur
arkitektonisk synpunkt äro de många klippgrafvarna i
mellersta Italien, i det gamla Etrurien (jfr pl. l
o. 2 till art. Etrusker). Det inre är omsorgsfullt
ordnadt och utgör en tydlig efterbildning af det
gammalitaliska boningshuset, ofta med imiterade
träkonstruktioner. Stundom förekomma uthuggna fasader
med horisontalt afslutande listverk, lutande väggar
och blinddörr med nedåtvända näbbformiga utsprång från
karmens öfverliggare. Etruriska grafvar förekomma vid
Cor-neto, Vulci och Caere, graffasader vid Norchia
och Castelvecchio. Bland romartidens grafvar märkas
de s. k. kolumbarierna (se K o l u m b a r i u m)
samt katakomberna (se d. o.) med sina oregelbundna
förbindelser af gångar och kamrar, där de förste
kristne bisatte sina hädangångna. En särskild
uppmärksamhet förtjäna slutligen de klippgrafvar,
som under
den senare kejsartiden utfördes i de syriska och
arabiska gränstrakterna vid Palmyra, Heliopolis
och Petra med praktfulla, rika fasader, hvilka
med sin starka profilering, sina svängda eller
brutna linjer starkt påminna om en långt
senare stilarts, barock-periodens, former.
Upk.*
Klipphammare, mek. Se H a m m a r e, sp. 1240.
Klipphönan, Rvpicola crocea, zool., hör till
fam. praktfåglar (Hpridce) inom tättingarnas ordning
och fåglarnas klass. Den har hög, kraftig näbb, stora
fötter, kort, i spetsen tvärt af skuren stjärt och hög
fjäderkam på hufvudet. Klipphönans hanne är
lifligt pomeransgul, med mörkt purpurröd hjässkam;
vingar och stjärt äro bruna, delvis med hvita
tvärfläckar. Honan och ungarna äro enfärgadt
bruna, med undre vingtäckarna orangeröda och
stjärten ljusrödt gulbrun; de ha mindre hjässkam. -
Klipphönan blir 31 cm. lång. Den är hemma i bergiga
trakter i Guyana och nordöstra Brasilien, helst i
närheten af vattenfall; på slätter förekommer den
icke. Denna fågel har blifvit mycket beryktad genom
de egendomliga danser, som uppföras af hannarna och
synas utgöra ett slags i förbindelse med parningen
stående lek. Båda könen samla sig tillhopa i flock
och åse uppmärksamt, huru en hanne i sänder inför
de öfriga fåglarna utför besynnerliga steg och
rörelser. När den blir trött, aflöses den af en annan
och hälsas då af de uppmärksamt åskådande honorna med
bifallsskrik. Fångna klipphöns äro älsklingsfåglar hos
indianerna, som af deras skinn förfärdiga egendomliga
prydnader. Klipphönan häckar i klyftor och hål i
bergen samt fäster sitt bo med harts vid klippväggen.
C. E. S.*
Klipping, fsv., nyttjas i två betydelser:
dels betecknar ordet ett klippt fårskinn (jfr
klippings-handskar och se art. Läder), dels ett
mynt (äfven kalladt klippings pennin g), som genom
klippning gjorts fyrkantigt. Första erfarenheten af
sådant mynt fick man här i Norden, då Kristian II,
i samband med det slutliga anfallet på Sverige,
lät slå klippingar, för att i hast skaffa sig för
krigföringen erforderliga medel. Att prägla mynt med
vanlig cirkelformig omkrets tog mera tid än att göra
en rad afpräglingar af stämplarna på metall-ribbor
af lämplig bredd och sedan medelst två tvärklipp
skilja det ena myntet från det andra. Man gjorde
emellertid ribborna så smala och man klippte så snålt,
att hela bilden icke kom med på klippingen; halten var
dessutom dålig. Danmark och äfven Sverige (åtminstone
den södra delen) öfversvämmadeb af dessa klippingar,
hvilka slogos i mycket stort antal: myntmästaren i
Malmö levererade konungen
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
