381 Knapp-agsläktet-Knaus 382 lan) i Braunschweig. K:s vetenskapliga undersökningar kommo hufvudsakligen läderberedningen och glasfärgningen till godo; metallsalters användning vid garfning voro särskildt föremål för arbeten af honom. Hans arbete Lehrbuch der chemischen tech-nologie (1847; 3:e uppl. 1865 o. f.; "Lärobok uti kemisk teknologi", 1849-51) var på sin tid högt uppskattadt. 2. Georg Friedrich K., den föregåendes son, tysk statistiker, nationalekonom, f. 1842, 1867 -74 chef för staden Leipzigs statistiska byrå, sedan 1874 ord. professor i juridisk-statsvetenskapliga fakulteten i Strassburg, har med användning af den högre matematiken skrifvit Ermittelung der sterb-lichkeit (1868), Die sterblichkeit in Sachsen (1869) och Theorie des bevölkerungswechsels (1874). Till det nationalekonomiska området höra bl. a. Die bauernbefreiung und der ursprung der landarbeiter in den älteren teilen Preussens (2 bd, 1887) och Staatliche theorie des geldes (1905). Sedan 1886 utger han "Abhandlungen aus dem staatswissen-schaftlichen seminar zu Strassburg". Knapp-agsläktet, Schoenus L., bot., ett halfgräs-släkte af fam. Cyperacece, hvars arter bilda täta tufvor, med omkr. 30 cm. höga strån och talrika blad med svartbruna, glänsande slidor. Axsam-lingarna, som bestå af 2-10 nästan svarta, glänsande, fåblommiga ax, äro hufvudlika. I Sverige finnas 2 arter, som båda äro sällsynta (utom på Gottland), växande i kärr och bäckar på kalkgrund. O. T. S. (G. L-m.) Knappband, bot. Se Ståndare. Knäpper, geol., lokalnamn på det hårda skifferar-tade bergartslager, ända till 12 m. mäktigt, som i Hunneberg, t. ex. vid Mossebobrotten å östra sidan, ligger närmast under den täckformigt utbredda diabasen ("trapp"). Den tillhör undre graptolit-skiffern och motsvaras vid Nygårdsbrotten, i bergets västra sida, af det därstädes s. k. h v i t-berget. Se E. Sidenbladh, "Beskrifning till bladet Venersborg" (i "Sv. geol. unders. Ser. A, n:o 40", 1870). E. E. Knappfors kanal i Värmland, vid Timsälfven, förmedlar förbindelsen mellan Bofors å Nora-Earl-skogabanan samt Nässundet å östra Värmlands järnväg. Farledens hela längd uppges till 27,s km. Endast en sluss finnes, 23,75 m. lång, 5,9 m. bred och 1,9 m. djup. På kanalen, som byggdes 1850-53, transporteras hufvudsakligen järnmalm, tackjärn och ved; trafiken besörjdes 1908 af ångfartyg och pråmar, hvilka tillsammans gjorde 197 resor. A. G.* Knapphålssöm. Se Sömnad. Knappnål. Se N å 1. Knappsäf, bot., namn på half grässläktet Heleo-charis (se d. o.). Knaresborough [nål^sbere], stad i West Eiding al engelska grefsk. York, vid Nidd, 27 km. n. v. om York. 4,979 inv. (1901). Euiner af en borg, som uppfördes kort efter den normandiska eröfringen, intogs af Fairfax 1647 och förstördes 1648. Linneväfverier och tillverkning af gröfre filtar. Knarrsläktet, zool. Se Ängsknarrsläktet. Kna'ster (ty. och höll. knaster 1. kanaster, af sp. canastro, lat. canifstrum, korg). 1. Ett slags röktobak (urspr, sådan, som i korgar försändes från Habana till Spanien); dålig tobak. - 2. Geol., lokalbenämning för ett af de ofvanpå alunskiffern i Hunneberg hvilande bergartslagren samt tillika fö? bergarten själf, hvilken utgöres af en mörk, kalk-blandad, tämligen hård skiffer och eger en mäktighet af l å 2 m. Knastern ligger nära ofvanpå alun-skifferbäddens öfversta orstenslager och täckes af s. k. undre graptolitskiffer. Se E. Sidenbladh, "Be-skrifning till bladet Venersborg" (i "Sv. geol. unders. Ser A, n:o 40", 1870). E. E. Knattleikr, bollspel. Se Bollspel, sp. 1015. Knau'er, V i n c e n z, österrikisk filosof, f. 1828, d. som docent i Wien 1894, tillhörde Giinthers anhängare, men anslöt sig till Hanieriing i sitt arbete Hauptprobleme der philosophie (1892). S-e. Knätes, L u d w i g, tysk målare, f. 5 okt. 1829 i Wiesbaden, studerade i Dlisseldorf 1845-52, väckte redan då uppseende genom genretaflor, däribland Borddansen (1850) och Spelarna (1851, galleriet i Dusseldorf, en replik i Leipzig), vistades därefter i Paris till 1860, frånräknadt ett år (1857 -58), som han till-bragte i Italien. Han arbetade sig till en be-aktansvärd skicklighet, vann framgång med Morgonen efter ett dans-gille (1853), Promenaden (1855, Luxembourg-museet), Guldbröllopet (1858) och Dopet (1859). Efter sin återkomst till hemlandet bodde han än i Berlin, än i Dusseldorf, till dess han 1874 definitivt slog sig ner i Berlin, där han till 1883 var ledare af en mästar-ateljé vid konstakademien. - K. blef en af de mest populäre målarna i Tyskland. Hans taflor framförde oemotståndligt muntrande typer eller löjliga situationer, roande, någon gång vemodiga och rörande bilder ur lifvet. Målningssättet - framför allt ljusbehandlingen - var bättre än hvad de fleste Dusseldorfs-målarna på den tiden kunde åstadkomma, men för sitt stora anseende hade målaren vida mindre att tacka sina taflors måleriska innehåll än det berättande, den träffsäkra karakteristiken, den anekdotiska poängen. Typiska uttryck för hans konstnärslynne äro taflor som Bruden visas (1864, galleriet i Wiesbaden), Barnfest ("Wie die alten sungen, so zwitschern die jungen", 1869, Berlin, nationalgalleriet), Begrafning i en hessisk by (1871), Byprinsen (en dryg och högfärdig bondgosse, 1874), På dåliga vägar (värdshusscen, 1876), Bakom kulisserna (i cirkustältet, 1880, Dresdengalleriet), Salomonisk vishet (med lustiga typer af judiska schackrare), Falskspelare (Berlins nationalgalleri). Undantagsvis målade han sådana taflor som Den heliga familjen (1876, helt genreartadt) eller Våridyll, med kvinnor och barn i antik dräkt (Wiesbadens galleri). K. har äfven varit verksam som porträttmålare, är bra representerad - äfven som sådan - i Ravenéska galleriet i Berlin (Ravenés porträtt, ett af K:s bästa). Svagare äro de båda helfigursporträtten af Momm-sen och Helmholtz (båda 1881) i Berlins nationalgalleri. K. blef 1868 led. af svonska konstakademien. Jfr monografi af Pietsch (1896). G-g N. Ludwig Knaus. Ef ter ett sj älf -porträtt. Ord, som saknas under K, torde sökas under C.