Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 381-382 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knapp. 1. Ludwig Friedrich - Knapp. 2. Georg Friedrich - Knapp-agsläktet - Knappband, bot. Se Ståndare. - Knapper - Knappfors kanal - Knapphålssöm. Se Sömnad. - Knappnål. Se Nål. - Knappsäf - Knaresborough - Knarrsläktet, zool. Se Ängsknarrsläktet. - Knaster 1. Ett slags röktobak - Knaster 2. Gol., lokalbenämning för ett af de ofvanpå alunskiffern - Knattleikr, bollspel. Se Bollspel, sp. 1015. - Knauer, Vincenz - Knaus, Ludwig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skolan) i Braunschweig. K:s vetenskapliga undersökningar
kommo hufvudsakligen läderberedningen och
glasfärgningen till godo; metallsalters användning
vid garfning voro särskildt föremål för arbeten
af honom. Hans arbete Lehrbuch der chemischen
technologie (1847; 3:e uppl. 1865 o. f.; ”Lärobok
uti kemisk teknologi”, 1849—51) var på sin tid högt
uppskattadt.

2. Georg Friedrich K., den föregåendes son, tysk
statistiker, nationalekonom, f. 1842, 1867—74
chef för staden Leipzigs statistiska byrå, sedan
1874 ord. professor i juridisk-statsvetenskapliga
fakulteten i Strassburg, har med användning
af den högre matematiken skrifvit Ermittelung
der sterblichkeit (1868), Die sterblichkeit in
Sachsen (1869) och Theorie des bevölkerungswechsels
(1874). Till det nationalekonomiska området höra
bl. a. Die bauernbefreiung und der ursprung der
landarbeiter in den älteren teilen Preussens
(2 bd, 1887) och Staatliche theorie des geldes
(1905). Sedan 1886 utger han ”Abhandlungen aus dem
staatswissenschaftlichen seminar zu Strassburg”.

Knapp-agsläktet, Schoenus L., bot., ett
halfgrässläkte af fam. Cyperaceæ, hvars
arter bilda täta tufvor, med omkr. 30 cm. höga
strån och talrika blad med svartbruna, glänsande
slidor. Axsamlingarna, som bestå af 2—10 nästan
svarta, glänsande, fåblommiga ax, äro hufvudlika. I
Sverige finnas 2 arter, som båda äro sällsynta (utom
på Gottland), växande i kärr och bäckar på kalkgrund.
O. T. S. (G. L—m.)

Knappband, bot. Se Ståndare.

Knapper, geol., lokalnamn på det hårda skifferartade
bergartslager, ända till 12 m. mäktigt, som i
Hunneberg, t. ex. vid Mossebobrotten å östra sidan,
ligger närmast under den täckformigt utbredda diabasen
(”trapp”). Den tillhör undre graptolitskiffern
och motsvaras vid Nygårdsbrotten, i bergets västra
sida, af det därstädes s. k. hvitberget. Se
E. Sidenbladh, ”Beskrifning till bladet Venersborg”
(i ”Sv. geol. unders. Ser. A, n:o 40”, 1870).
E. E.

Knappfors kanal i Värmland, vid Timsälfven, förmedlar
förbindelsen mellan Bofors å Nora—Karlskogabanan samt
Nässundet å Östra Värmlands järnväg. Farledens hela
längd uppges till 27,3 km. Endast en sluss finnes,
23,75 m. lång, 5,9 m. bred och 1,9 m. djup. På
kanalen, som byggdes 1850—53, transporteras
hufvudsakligen järnmalm, tackjärn och ved; trafiken
besörjdes 1908 af ångfartyg och pråmar, hvilka
tillsammans gjorde 197 resor.
A. G.*

Knapphålssöm. Se Sömnad.

Knappnål. Se Nål.

Knappsäf, bot., namn på half grässläktet Heleocharis
(se d. o.).

Knaresborough [nä͡ə’ṡbərə], stad i West Riding af
engelska grefsk. York, vid Nidd, 27 km. n. v. om
York. 4,979 inv. (1901). Ruiner af en borg,
som uppfördes kort efter den normandiska
eröfringen, intogs af Fairfax 1647 och förstördes
1648. Linneväfverier och tillverkning af gröfre
filtar.

Knarrsläktet, zool. Se Ängsknarrsläktet.

Knaster (ty. och holl. knaster l. kanaster, af
sp. canastro, lat. canistrum, korg). 1. Ett slags
röktobak (urspr. sådan, som i korgar försändes
från Habana till Spanien); dålig tobak. — 2. Geol.,
lokalbenämning för ett af de ofvanpå alunskiffern i
Hunneberg hvilande bergartslagren samt tillika
för bergarten själf, hvilken utgöres af en mörk,
kalkblandad, tämligen hård skiffer och eger
en mäktighet af 1 à 2 m. Knastern ligger nära
ofvanpå alunskifferbäddens öfversta orstenslager
och täckes af s. k. undre graptolitskiffer. Se
E. Sidenbladh, ”Beskrifning till bladet Venersborg”
(i ”Sv. geol. unders. Ser A, n:o 40”, 1870).
E. E.

Knattleikr, bollspel. Se Bollspel, sp. 1015.

Knauer, Vincenz, österrikisk filosof,
f. 1828, d. som docent i Wien 1894, tillhörde
Günthers anhängare, men anslöt sig till Hamerling
i sitt arbete Hauptprobleme der philosophie (1892).
S—e.

Ludwig Knaus. Efter ett själfporträtt.

Knaus, Ludwig, tysk målare, f. 5 okt. 1829 i
Wiesbaden, studerade i Düsseldorf 1845—52, väckte
redan då uppseende genom genretaflor, däribland
Borddansen (1850) och Spelarna (1851, galleriet
i Düsseldorf, en replik i Leipzig), vistades
därefter i Paris till 1860, frånräknadt ett år
(1857—58), som han tillbragte i Italien. Han
arbetade sig till en beaktansvärd skicklighet,
vann framgång med Morgonen efter ett dansgille
(1853), Promenaden (1855, Luxembourg-museet),
Guldbröllopet (1858) och Dopet (1859). Efter sin
återkomst till hemlandet bodde han än i Berlin,
än i Düsseldorf, till dess han 1874 definitivt slog
sig ner i Berlin, där han till 1883 var ledare af en
mästarateljé vid konstakademien. — K. blef en af
de mest populäre målarna i Tyskland. Hans taflor
framförde oemotståndligt muntrande typer eller
löjliga situationer, roande, någon gång vemodiga
och rörande bilder ur lifvet. Målningssättet —
framför allt ljusbehandlingen — var bättre än hvad
de fleste Düsseldorfs-målarna på den tiden kunde
åstadkomma, men för sitt stora anseende hade målaren
vida mindre att tacka sina taflors måleriska innehåll
än det berättande, den träffsäkra karakteristiken,
den anekdotiska poängen. Typiska uttryck för hans
konstnärslynne äro taflor som Bruden visas (1864,
galleriet i Wiesbaden), Barnfest (”Wie die alten
sungen, so zwitschern die jungen”, 1869, Berlin,
nationalgalleriet), Begrafning i en hessisk by (1871),
Byprinsen (en dryg och högfärdig bondgosse, 1874),
På dåliga vägar (värdshusscen, 1876), Bakom kulisserna
(i cirkustältet, 1880, Dresdengalleriet), Salomonisk
vishet (med lustiga typer af judiska schackrare),
Falskspelare (Berlins nationalgalleri). Undantagsvis
målade han sådana taflor som Den heliga familjen
(1876, helt genreartadt) eller Våridyll, med kvinnor
och barn i antik dräkt (Wiesbadens galleri). K. har
äfven varit verksam som porträttmålare, är bra
representerad — äfven som sådan — i Ravenéska
galleriet i Berlin (Ravenés porträtt, ett af K:s
bästa). Svagare äro de båda helfigursporträtten
af Mommsen och Helmholtz (båda 1881) i Berlins
nationalgalleri. K. blef 1868 led. af svenska
konstakademien. Jfr monografi af Pietsch (1896).
G—g N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>