Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knaust, Heinrich - Knautia - Knebel, Karl Ludwig - Knebelit - Knecht, Justin Heinrich - Kneipe - Kneipp, Sebastian - Kneippbaden. Se Kneippkuranstalter. - Kneippkuranstalter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Knaust, Heinrich (latinis. Chnustinus), tysk
författare i 16:e årh., f. i Hamburg, studerade på
1530-talet i Wittenberg och slog sig slutligen ned
som advokat i Erfurt, där han synes ha aflidit
(dödsåret okändt). K. utöfvade ett mångsidigt
författarskap på tyska och latin. Utom juridiska
urkundsverk och teologiska arbeten utgaf han den
latinska tragedien Dido (1566) och den värdefulla
sångsamlingen Gassenhawer, Reuter vnd Bergliedlein,
christlich moraliter (1571), där han betecknar 48
sånger som sina egna, bl. a. den utsökt poetiska
”O welt, ich muss dich lassen”. Af allmänheten
blef K. mest uppskattad genom sitt arbete om
bryggerikonsten: Fünff bücher von d. göttl. vnd
edlen gabe der philosophischen... kunst bier zu brawen
(Erfurt 1575). Biogr. af H. Michel (1903).
E. N. S—g.
Knautia Coult., bot., ett från Scabiosa utbrutet
örtsläkte inom fam. Dipsacaceæ. Sveriges enda art,
K. arvensis Coult. (Trichera arvensis Schrad.),
åkervädd, är en tämligen stor ört (25—50 cm. hög), med
hårig stjälk, motsatta, vanligen parflikiga blad och
ensamma, långskaftade, plattade blomkorgar. Holkarna
bestå af två till flera rader tegellagda, örtartade,
bredare och smalare fjäll. Det kullriga blomfästet
är borsthårigt. Ytterfodret saknar tydliga fåror,
och dess bräm består af tänder. Blomkronorna äro
trattlika, djupt 4-flikade, blekgredelina eller
ljusröda. Genom hela Sverige upp till Västerbotten
är denna ört allmän på ängar, backar, åkerrenar
o. d. ställen.
O. T. S. (G. L—m.)
Knebel, Karl Ludwig von, tysk författare, f. 1744,
d. 1834, tjänade 10 år som officer vid kronprinsens af
Preussen regemente, kom 1774 till Weimar som guvernör
för prins Konstantin och fick, då han lämnade detta
värf, pension med majors rang. K. tillhörde den
krets af ”skönandar” (”das Musenhof”) i Weimar,
hvilken på Goethes tid gjorde denna stad till
Tysklands andliga medelpunkt. Själf var K. föga
framstående som skald; han var en mottaglig och fint
bildad, men icke produktiv natur. Hans ställning
till Goethe, hvars kanske närmaste vän han var,
skulle kunna liknas vid K. G. v. Brinkmans till
Tegnér. K. visar sig i Sammlung kleiner gedichte
(1815) och Lebensblüthen (1826) som efterhärmare af
Goethe och Schiller; bäst lyckas han i distika. Mer
betydande äro hans öfversättningar, särskildt af
romerska skalder, nämligen Propertius’ elegier (1798)
och framför allt Lucretius’ ”De rerum natura”
(1821; 2:a uppl. 1831). K:s Literarischer nachlass
und briefwechsel utgafs 1840 af Varnhagen v. Ense och
Th. Mundt (som äfven skref K:s biogr.). Briefwechsel
zwischen Goethe und K. 1774—1832 utgafs 1851. Dessutom
finnes i andra samlingar en mängd bref till och från
K. Se biogr. af von Knebel-Döberitz (1890).
Knebelit Döbereiner, miner., ett svartgrönt
eller grågrönt vattenhaltigt och järnrikt
mangansilikat, Mn2 O4 Si, som förekommer
vid Dannemora och Hilläng. ”Knebeliten”
från Skisshyttan (V. Silfberget) är detsamma
som Igelströmit M. Weibull. Den nyttjas som
manganrikt beskickningsämne vid masugnsdriften.
P. T. C.*
Knecht, Justin Heinrich, tysk musiker, f. 1752
i Biberach, d. där 1817, var från 1792 organist
och konsertdirektör i Biberach samt 1807—09
hofkapellmästare i Stuttgart. Hans många kompositioner
voro icke lifskraftiga, och nämnas må
blott hans symfoni Tongemälde der natur, märkvärdig
som till programmet en föregångare till Beethovens
pastoral. Som organist hade K. rykte för att vara
den främste näst Vogler, och som teoretiker anslöt
han sig äfven till dennes åsikter efter att förut ha
hyllat Kirnbergers. K. skref bl. a. Gemeinnützliches
elementarwerk der harmonie und des generalbasses
(1792—98), Vollständige orgelschule (1795—98),
Kleine theoretische klavierschule (1800—02) och
Allgemeiner musikalischer katechismus (1803;
flera uppl.). Biogr. af E. Kauffmann (1892).
A. L.*
Kneipe [kna’jpe; ty.; af holl. kniip, knipa], ölstuga,
bierstuga; värdshus (i synnerhet af enklare slag).
![]() |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>