af konungen, prinsen af Wales eller den kungliga härens befälhafvare. Den riddare, som dubbades i fredstid, t. ex. vid konungens kröning eller något annat högtidligt tillfälle, kallades knight of the bath ("riddare af badet"), om fullständiga ceremonier, hvari äfven ingick tagandet af ett bad, därvid förekommit. En lägre riddargrad var knight bachelor (skedde dubbningen i fredstid, förekom äfven benämningen knight of the chamber); vid en sådan kreering förekom endast vanlig dubbning (ackolad, se d. o.). Värdigheten "knight of the bath" i dess gamla form utdelades sista gången vid Karl II:s kröning. Den knightvärdighet, som fortfarande utdelas, medför rang närmast efter baronet; med dess historiska ursprung (från äldre tiders "knights bachelors") sammanhänger, att den i olikhet mot baronetvärdigheten ej går i arf. En knight bär framför sitt dopnamn titeln sir (i likhet med en baronet, hvilken emellertid icke är knight, om han ej särskildt utnämnts därtill). Utom suveränen eger enligt 1823 genom domarutlåtande bekräftad sedvanerätt vicekonungen af Irland formell befogenhet att utdela knightvärdighet. Knightvärdighet (och titeln sir) eger äfven hvarje innehafvare af Strumpebandsorden, Tistelorden och S:t Patriksorden samt de öfre klasserna i några andra ordnar (Bathorden, Star of India, Order of S:t Michael and S:t George, Order of the Indian empire och Royal Victorian order). -- Knights of the shire kallades fordom grefskapsrepresentanterna i engelska parlamentet. V. S-g. Knight [närt], Thomas Andrew, engelsk hortolog, f. 1759, d. 1838, var 1811-38 president i det stora londonska sällskapet för trädgårdsodlingens främjande och inlade, både som praktiker och som författare, stora förtjänster om denna konst. Se vidare Botanik, sp. 1308. I synnerhet gjorde sig K. känd för sina studier öfver fruktträdens ärft-lighetsförhållanden och som uppdragare af värdefulla nya fruktsorter. (C. G. D.) Knight [närt], Charles, engelsk tidskriftsut-gifvare, skriftställare, f. 1791, d. 1873, bidrog kraftigt till folkbildningens höjande i England genom spridande af billig periodisk litteratur. Sedan han ärft sin faders bokhandel och tryckeri, började han på 1820-talet i London en verksamhet som grundläggare af folkliga tidskrifter, hvilken han oegennyttigt fullföljde i öfver 40 år. Som direktör i ett samfund för nyttiga kunskapers spridande utgaf K. från 1828 "British al-manac" med bihang och från 1829 "Library of entertaining know-ledge". I synnerhet blefvo K:s "Penny magazine" (1832-45) och "Penny cyclopaedia" (1833-44) de första mönstergilla publikationerna i sin art. Därjämte utgaf han från 1853 "English cyclopaedia". Hans var äfven idén till "Shilling volumes" samt till ett antal större illustrerade serier som "Pic-torial bible" och "Old England". Af Shakspere ombesörjde K. flera upplagor. Han författade dessutom en mängd bidrag till sina tidskrifter. Det viktigaste af hans egna verk är Populär history of England (8 bd, 1854-61). Nämnas må ock själf -biografien Passages of a working life during half a century (3 bd, 1864-65; ny uppl. 1873). K. var äfven verksam för upprättandet af folkbibliotek i städerna. Efter hans död har en staty öfver honom rests i Windsor. Se K:s biografi af Alice Clowes (1892). Knight [närt], sir John Prescott, engelsk målare, f. 1803, d. 1881, var köpman i London, öfvergick till måleriet och blef 1823 lärjunge i Londons konstakademi, där han 1827 utställde sina första porträtt. Han vardt en af de mest omtyckte konstnärerna i sitt fack. K. var 1839-60 lärare vid akademien och 1847-73 dess sekreterare. (G-g N.) Knight [närt], Joseph Philip, engelsk tonsättare, f. 1812, d. 1887, en tid präst, skref mer än 200 visor, duetter och terzetter, som blefvo mycket omtyckta. Han komponerade äfven ett oratorium. Knight commander [närt kom^nde]. Se K. C. Knights of labor [närts öv léYbe] 1. fullständigt The noble order of the knights of labor, eng. Se Arbetets riddare. Knihinin (K.-Wieš), by i Galizien, nordlig förstad till Stanisław. 14,477 inv. (1900). Petroleumraffinaderi; möbelfabrik. J. F. N. Knille, Otto, tysk målare, f. 1832 i Osnabriick, d. 1898 i Meran, var från 1848 lärjunge vid akademien i Dusseldorf, studerade därefter i Paris, 4 år i München och 3 år i Italien. Efter sin hemkomst målade han 1865 i slottet Marienburg (Hannover) alfresko en följd af thiiringska sagor, hvarefter han 1866 slog sig ned i Berlin, vid hvars akademi han 1875 blef lärare och 1877 professor. Hans hufvudarbete blef bravurtaflan Tannhäuser och Venus (1873; nationalgalleriet). Sedan målade han friser med grupper af berömda män i universitetsbiblioteket (1884 ff.). K. skref ett par små broschyrer öfver måleri. G-g N. Kniller, G o 11 f r i e d, tysk målare. Se K n e 1-ler. Knipa, sjöv., att vid bidevindssegling eller då vinden är knapp passa på alla tillfällen att komma upp mot vinden. L. H.* Knipan, Blåanden, zool. Se Andfåglar sp. 961--962. Knipare, sjöv., korta tågändar med ett "öga" i hvardera sladden. De begagnas till att "stoppa" eller tillfälligtvis hopsnöra flera tåg m. m. L. H.* Kniphausen. Se Knyphausen. Kniphöfia Mönch, bot., växtsläkte af fam. Li-liacece med 16 arter i södra och tropiska Afrika. Från en kort jordstam utgå de långa och smala bladen och de höga stänglarna, som i spetsen bära täta klasar eller ax af nedhängande cylindriska, gula eller röda blommor. Flera arter odlas allmänt i trädgårdarna som prydnadsväxter, särskildt K. uvaria Hook. (Tritoma uvaria) från Syd-Afrika, som blir till 1,2 m. hög och blommar på sensommaren och hösten. G. I^m. Knipning, jaktv. Se M o r k u 11 a n. Knippe, Blomknippe (lat. cyma), bot. Se Blomställning, sp. 765. Knippepelare (ty. bündelpfeiler), bygnk.,