423 Knut Algotsson-Knuthenborg 424 hösten s. å. gjorde han ett infall i Norge, men blef tillbakadrifven. 1502 förnyade han anfallet och hade till en början öfverraskande framgång. Åkers-hus och Tönsberg intogos, och Henrik Krummedike belägrades på Bohus. Snart vände sig likväl lyckan ånyo. Prins Kristian kom nämligen med en här och skaffade Henrik Krummedike luft samt satte honom i stånd att återtaga Tönsberg och belägra Akershus. Vid en underhandling, som då egde rum på Henrik Krummedikes skepp, blefvo K. A. och flera af hans följeslagare brutalt nedhuggna (18 aug.). Visserligen sökte Henrik Krummedike sedan göra troligt, att K. A. genom svek och falskhet själf brutit sin lejd, och en domstol dömde denne som uppenbar landsförrädare, men den tron var allmän, att han fallit offer för sin fiendes länge närda hat och hämndlystnad. Hans död väckte större oro i landet, än han själf i lifvet kunnat åstadkomma. Ehuru tapper och stridslysten, tyckes han nämligen ej varit utrustad med några mer lysande egenskaper, och en samtida skildrar honom t. o. m. som något inskränkt och ett redskap i Sturarnas händer. K. A. var gift 1) med Gyrild Eriksdotter (Gyllenstierna), dotter till riddaren Erik Eriksson, och 2) med Mätta Ivarsdotter, dotter till danske riddaren Ivar Jensson Dyre och änka efter norska riksrådet Anders van Bergen samt sedan omgift med riksföreståndaren Svante Nilsson. I sitt första gifte hade K. A. sönerna Karl Knutsson, som gick i dansk tjänst samt stupade vid belägringen af Stockholm 1520, och Erik Knutsson, som afrättades i Stockholms blodbad, s. å. K- H. K.* Knut Algotsson, storman, riddare, broder till den bekante hertig Bengt Algotsson, måste 1357 dela sin broders öde att gå i landsflykt. Sedermera stod han troget på det gamla konungahusets sida och deltog äfven i tåget emot Stockholm 1371. Med sin hustru, Märta, dotter till riddaren och lagmannen i Närke, Ulf Gudmarsson, samt den heliga Birgitta, hade han 3 döttrar. Af dessa blef Ingegärd (se Ingegärd Knutsdotter) abbedissa i Vadstena. K. H. K.* Knut Andersson, riksråd, diplomat. Se Lillie. Knutarv, bot., namn på Centunculus minimus. Knut Bosson, biskop i Linköping. Se Natt och Dag 2. Knut Bosson, riddare, storman, tillhörde den släkt, som i vapnet förde ett griphufvud. Han var son till den bekante drotsen Bo Jonsson, vid hvars död (1386) han ännu icke var myndig. 1395 förmådde han Jakob Abrahamsson, som redan under hans faders tid varit fogde på Åbo, att till honom öfverlämna detta slott och län jämte Åland med Kastelholm samt innehade därefter hela sydvästra delen af Finland ända till hösten 1398, då han förlikte sig med drottning Margareta och afstod Åbo med förpliktelse att följande vår öfverlämna äfven de andra slotten. Han dog 1406 och begrofs i Vadstena (se Bo Jonsson). Hans änka, Ermegard Bülow, blef sedermera omgift med grefve Hans af Eberstein. K. H. K.* Knutby, socken i Stockholms län, Närdinghundra härad. 14,531 har. 1,661 inv. (1909). K. bildar med Faringe ett konsist. pastorat i Uppsala stift, Närdinghundra kontrakt. Knut Eskilsson. Se Banér, svensk adlig ätt. Knutfeber. Se Nässelfeber. Knut Folkesson. Se Al.gotssönern a. Knuth, dansk adlig ätt, härstammande från Mecklenburg, där den utslocknade 1832. 1. Adam Levin K., f. 1648, d. 1699, kom 1664 till Danmark som page hos prins Kristian (sedermera Kristian V), vann dennes ynnest och var till sin död hans daglige umgängesvän. Han blef efter hand öfverstekammarjunkare (1680), geheimeråd (1695) och amtman i Köpenhamns amt samt samlade stor förmögenhet. - 2. Adam Kristofer K., den föregåendes brorson, geheimeråd och stiftsamtman på Lolland, f. 1687, d. 1736, blef 1714 förste grefve af Knuthenborg. - 3. Frederik Markus K., den föregåendes sonsons sonson, f. 11 jan. 1813, d. 8 jan. 1856, blef 1833 juris kandidat och var alltifrån sin tidiga ungdom nära förbunden med Hall och Monrad. Han hade 1818 ärft grefskapet Knuthenborg, öfvertog 1836 ledningen däraf, fastän det var mycket intecknadt, och återupprättade det ekonomiskt. Som frisinnad godsegare hade han 1844-46 säte och stämma i östiftens ståndsrepresentation, blef 1847 amtman i Sorö och var mars-nov. 1848 utrikesminister samt var en af-gjord anhängare af den nationella politiken. Han blef sedan kungavald medlem af den grundlag-stiftande riksförsamlingen och 1849 af den stora "landbokommissionen" samt 1851 "förständer" för Herlufsholm. 1852-53 var han medlem af folketinget och 1854-55 af landstinget, men spelade ingen stor roll i dessa församlingar, l-3. E. Ebg. Knut Haakonssön Jarl [håkons-], norsk storman, kallad J u n k e r Knut, son till jarlen Haakon Galen, f. omkr. 1207, d. 1261 i Bergen, vistades efter faderns död (1214) i Sverige, där hans moder, Kristina, hade äktat västgötalagmannen Eskil, Birger jarls broder. Vid valmötet i Bergen 1223 blef hans arfsrätt till kronan icke erkänd; men efter Sigurd Kibbungs död (1226) togo ribbungarna honom till dennes efterträdare. Konung Håkan Håkansson slog hans parti gång på gång i trakten af Mjösen; öfvergifna af sitt folk, måste K. och hans höfdingar gifva sig i konungens våld och togos till nåder (1227). K. äktade en dotter till Skule jarl, men då denne antog konunganamn, blef K. hans bittraste fiende. Under inbördes kriget ledde han försvaret af Viken; han förlorade slaget vid Laaka, men slog sedermera, i förening med konung Håkan, Skule i det af görande slaget vid Oslo (1240). K. fick stora förläningar i Trondhjem och i Sogn samt var näst konungen landets mäktigaste man. Han stod på höjden af sin tids bildning, var klok och belefvad, men begifven på dryckenskap. Ett korståg, som han lofvat företaga mot tatarerna i Ungern eller sarasenerna, kom icke till stånd; däremot namnes han som skeppshöfvitsman i kriget mot Danmark och som konungens rådgifvare. O. A. ö. Knuthenborg, danskt grefskap på Lolland, upp-rättadt 1714 för Adam Kristofer Knuth, omfattar 5 hufvudgårdar och 6 arrendegårdar med inalles 2,358 har åker och äng samt 1,457 har skog; vidare höra till grefskapet ett fideikommisskapital af 2,240,000 kr. och Bandholms hamn, byggd 1841 -48 af grefve F. M. Knuth. Hufvudgården Knuthenborg, n. om Maribo, hette urspr. Aars-marke och tillhörde 1527-1667 släkten Urne. Där finns ej något egentligt corps-de-logi, utan grefven bor i det till grefskapet hörande änkesätet. Ord, som saknas under K, torde sökas under C.