435 Knärot-Knölsvinsläktet 436 Menved en vänskaplig sammankomst med svenske konungen Birger. 1569, 1571, 1575, 1580 och 1612-13 höllos i trakten möten af svenska och danska fullmäktige, hvarvid danskarna merendels uppe-höllo sig i K., svenskarna i den omkr. 10 km. från gränsen belägna Ulfsbäcks prästgård i Markaryds socken, Kronobergs län. Vid den s. k. kungsstenen invid Sjöareds å själfva gränsen belägna gästgifvargård undertecknades efter l*/2 månads underhandlingar den s. k. f r e d e n i K. 20 jan. (g. st.) 1613. Det danska brefvet är dateradt Knäred, det svenska Ulfsbäck. Sveriges kommissarier voro rikskansleren A. Oxenstierna samt riksråden N. Bielke, G. Stenbock och H. Horn, Danmarks rikskansleren K. Friis samt 3 andra riksråd; freden slöts under medling af de engelska sändebuden J. Spens och E. Anstruther. Sammankomsterna höllos på en bro of ver gränsbäcken. Fredsvillkoren voro, förutom bekräftelse af 1570 års Stettinfördrag, hufvudsakligen följande. Båda rikena återställde de gjorda eröfringarna (Sverige: Jämtland och Härjedalen, Danmark: Kalmar, Borgholm med Öland, o. s. v.); men som pant för krigsskadeståndet, hvilket bestämdes till l mill. riksdaler, att betalas inom 6 år, behöll Danmark under tiden Älfsborg med städerna Nya och Gamla Lödöse samt Göteborg jämte Askims, Hisings, Säfvedals, Bollebygds, Ale, Vätle och Flundre härad af Västergötland med alla deras inkomster och uppbörd. Sverige af stod sina anspråk på Soneburgs slott (på ösel) och afträdde till konung Kristian och Norges krona "rättighet, höghet, härlighet, skatt eller uppbörd" öfver sjölapparna vid Västerhafvet mellan Titis- och Varangerfjord; hvartdera rikets konung skulle ega rätt att föra vapnet tre kronor, dock med den "kondition och förbehåll", att ingendera skulle därigenom pretendera någon rätt till den andres land; alla undersåtar och invånare i Sverige och dess underlydande provinser skulle få fritt och obehindradt köpslaga i Danmark-Norge och vice versa; ingen tull skulle i Öresund läggas på svenskarnas personer eller gods. Freden garanterades genom särskilda, af konung Jakob af England utfärdade bekräftelsebref. Fredsurkunderna äro tryckta i "Sverges traktater med främmande mag-ter" (d. V). (V.S-g.) Knärot, bot., namn på Goodyera repens R. Br. Knäskål, anat. Se K n ä. Knästorp, socken i Malmöhus län, Bara härad. 587 har. 476 inv. (1909). K. bildar med Tottarp ett konsist, pastorat i Lunds stift, Bara kontrakt. Knästycke, målark., en målning (teckning, gravyr, fotografi o. d.), som framställer endast öfre delen af en person, ungefär till knäna. Benämningen nyttjas äfven om en på samma sätt framställd grupp. Knästycket uppkom under högrenässansen i Italien vid början af 1500-talet. Dess framträdande sammanhängde med det denna stil kännetecknande behofvet att ge betydande och värdiga uttryck för personligheten. Vid noggranna porträtt-beskrifningar bör man skilja mellan hel figur, knä-stycke, höftbild, half figur (midjestycke) samt bröstbild. Upk. (A. L. B.) Knäsvamp. 1. Med., en populär, men ovetenskaplig benämning för den form af knäledsinflammation, hvarvid bildning af sjukliga väfnader i och omkring leden är förhärskande. Charlataner svänga sig mycket med detta ord, hvarmed de beteckna hvarjehanda lidanden, äfven vida lindrigare än det, till hvilket det egentligen skulle passa. De flesta af de sjukliga förändringar i knäledskapseln och af densamma inneslutna fastare delar, hvilka kunna betecknas som knäsvamp, framkallas af en lokal, tuberkulos inflammation. - 2. V eter., ansvällning på framknäet, som oftast förekommer hos nötkreatur, men någon gång äfven hos hästar, och som vanligen består i en ökad vätskeansamling i en under huden liggande s. k. slemsäck, men någon gång kan bero äfven på utgjutning i de på knäets framsida löpande senskidorna. Orsaken är vanligen tryck mot hårda och ojämna stallgolf vid otillräckligt strö. Svullnaden uppstår oftast långsamt och är från början mjuk och fluktuerande, men kan med tiden väsentligt förstoras, så att den uppnår storleken af ett barnhufvud och stundom nästan når marken. Hos nötkreaturen förtjockas väggarna alltmer, och ofta förhornas svulsten på ytan. Åkomman medför vanligen ingen större olägenhet och kräfver sällan någon särskild behandling. 1. Rsr. (J. Å.) 2. E. T. N. Knatte, socken i Älfsborgs län, Redvägs härad. 2,666 har. 519 inv. (1909). Annex till Böne, Skara stift, Redvägs kontrakt. Knäveck, anat. Se K n ä. Knölbakterier, bot., de bakterier, som bilda rotknölarna hos leguminoserna och några andra växter. Se Assimilation, sp. 240-242. Knölbegönier, bot., Begonia-^tei med underjordisk stamknöl, hvilkas of vanjordiska delar under torrtiden vissna ned. Många af dessa arter och deras hybrider odlas allmänt som prydnadsväxter i trädgårdarna och i boningsrum för de stora praktfulla blommornas skull, t. ex. B. boliviensis, B. Veitchii, B. Froebelii, B. octopetala m. fi. De härstamma från västra Syd-Amerika. G- L-m. K n ö l fi o ka, bot., detsamma som körfvelrofva (se Chserophyllum). Knölhafre, bot. Se Knylhafre. Knölhval, norska namnet på puckelhvalen. Se F e n h v a l a r, sp. 28. Knölsjuka, i Norrland namn på spetälska. Knölstam, bot., en starkt uppsvälld, näringsrik stam. Knölstammen 1. stjälkknölen, som den också kallas, är vanligen underjordisk (jordstam) och försedd med små, fjällika blad, såsom hos potatisen, jordärtskockan m. fl. Som exempel på en ofvanjordisk knölstam, med örtblad, kan nämnas kålrabbin. Några knölstammar lefva endast några månader (t. ex. potatis), andra äro mångåriga (t. ex. Cydamen). Rädisan är en knölstam bildad af hypokotylen, andra knölstammar uppstå ur ett eller, hvilket är det vanligaste, ur flera internodier. G. L-m. Knölsvinsläktet, Potamochoerus, zool., hör till svinfamiljen (Suidce) och de partåiga hofdjurens grupp inom däggdjurens klass. Det igenkännes på en mellan ögonen och näsan befintlig benknöl, långt ansikte, måttligt långt och fint byggdt tryne, stora, smala, skarpt tillspetsade, med ett hårknippe försedda öron, medellång, buskig svans och 6 kindtänder i hvarje käkhalfva. - Hit hör penselsvinet, P. porens (se fig.), som blir l,e m. långt, utom den 25 cm. långa svansen, och 55 till 60 cm. högt öfver bogarna. Färgen är brunröd, stötande i gulaktigt, eller mörkt rödgul; pannan, hjässan och Ord, som saknas under K, torde sökas under C.