han led. af Ecklesiastikkommittén. -- K. utöfvade en icke obetydlig teologisk skriftställarverksamhet, utmärkt af den öfvertygelse, som präglade hans lif, nämligen att den sanna kristendomen är trons hängifvenhet, hvilken verkar hjärtats förändring och lefvernets förbättring. Till följd däraf intog han en friare ställning till dogmatiken, hvarigenom han invecklades i teologiska strider och äfven beskylldes för heterodoxi (se R. Sundelin, "Svedenborgianismens historia i Sverige under förra århundradet", 1886). Men han åtnjöt dock alltid allmän aktning för sin fromhet. Bland hans utgifna skrifter märkas, utom disputationer och predikningar, Institutiones theologiæ practicæ (1768), Observationes apologeticæ ad illustrationem argumenti de synergismo recentiori (1769), Anmärkningar öfver Psalmboken och dess förbättring i anledning af Prof-psalmboken (s. å.), Compendium theologice practicæ (1773), Anmärkningar öfver Pauli epistel till the romare under jemförelse af Nya prof-öfversattningen med grundtexten (1776), Catechetiska föreläsningar (2 dlr, 1779--80) och Bref till N. N. om religionen och den sanna moralen (1784). 3. Olof Andersson K., den föregåendes son, bokkännare, historiker, f. 21 mars 1756 i Leksbergs socken,. Skaraborgs län, d. 15 jan. 1804 i Skara, blef 1772 student i Uppsala, 1778 filos. kandidat, antogs s. å. till e. o. amanuens vid K. biblioteket i Stockholm samt blef 1779 filos. magister (primus) i Uppsala, 1780 literarum humaniorum docens och 1784 e. o. adjunkt. K. gjorde sig känd som utmärkt undervisare och skicklig, ytterligt noggrann forskare, särskildt på svenska lärdomshistoriens och bibliognosiens område, samt blef i det 1786 genom hans nitälskan stiftade Historiska sällskapet (se Historiska föreningar) den själfskrifna medelpunkten och allas rådgifvare. 1796 erhöll och 1797 tillträdde K. ett lektorat i grekiska vid gymnasiet i Skara, där han (i förening med P. Luth och L. Kjerner) utgaf ett par häften, "Skara månadsskrift" (1798). -- K:s af trycket utgifna arbeten (förtecknade i "Biogr. lexikon", d. 7) äro af mindre betydenhet, men bland hans i K. biblioteket i Stockholm förvarade litterära kvarlåtenskap märkas två om utomordentlig flit vittnande, ofullbordade handskrifter af värde: Repertorium Sueciæ biographicum, en anvisning på källor för lefvernesbeskrifningar öfver svenska män och kvinnor, samt Repertorium Sueciæ diplomaticum, en förteckning på diplom och tryckta handlingar i svenska historien sedan 1521. 4. Karl Johan K., den föregåendes broder, teolog, predikant, pedagog, f. 10 dec. 1767 i Skara, d. där 10 maj 1835, student i Uppsala 1784, filos. magister 1791 och docent i historia 1792. Professor Tingstadius erbjöd honom för hans insikter i österländska språk docentur äfven i detta ämne. 1796 utnämndes K. till gymnasieadjunkt i Skara samt kyrkoherde i Vings prebendepastorat, 1801 till andre teol. lektor med Vinköl till prebende samt 1805 till förste teol. lektor och kyrkoherde i Götene. 1809 blef han teol. doktor samt fick 1818 teol. professors namn, heder och värdighet. 1825 blef han domprost i Skara. 1826 träffades han af ett slaganfall, som för hans återstående lifstid band honom vid sjuksängen i svåra plågor. -- K. var en mild, älsklig och djupt anlagd personlighet samt framstående både som pedagog och predikant. Men han saknade därjämte ingalunda begåfning för mera praktiska värf. Då Skaraborgs läns k. hushållningssällskap stiftades (1807), blef K. dess sekreterare och fortfor därmed i 10 år. Stor del hade han i stiftandet (1816) af Skara stifts bibelsällskap, hvars vice ordf. han blef. Vid riksdagarna 1809--25 var K. stiftets representant. Bland hans skrifter må nämnas Hebreisk språklära jemte inledning om hebreiska litteraturen och sättet att lättare lära språket (1818) samt dissertationer och tal. 5. Gustaf K., den föregåendes broder, orientalist, teolog, f. 20 okt. 1773 i Skara, d. 30 dec. 1828 i Uppsala. K. blef student i Uppsala 1791, filos. magister 1797 och teol. kandidat 1800, hvarefter han utnämndes till docent i gamla och nya testamentets exegetik. Under de närmast följande åren företog han utrikes resor samt studerade österländska språk vid universiteten i Rostock, Paris och Göttingen. På grund af ett fördelaktigt vitsordadt specimen vid Göttingens universitet utnämndes han 1806 till akademiadjunkt i Uppsala med grekiska och österländska språken till läroämne. K. utnämndes 1810 till professor i grekiska språket, hvilken professur han 1814 utbytte mot en i österländska språk. 1817 lät han prästviga sig och kallades s. å. till kyrkoherde i Väster-Åkers och Dalby patronella pastorat med k. tillåtelse att därjämte få behålla sin professur. Han blef teol. doktor 1818. -- Det djupa religiösa sinnet hade K. gemensamt med sin farfader, fader och sina bröder. Säkerligen har man att i hans kontemplativa väsen söka orsaken till, att de stora förhoppningar vetenskapen hyste om honom icke uppfylldes. Det enda arbete af K., som väckte någon större uppmärksamhet, var den bekanta skriften Samtal med mig sjelf om verlden, menniskan och Gud (1824; 2:a uppl. 1827). Den innehåller en själfbekännelse, som är ett troget uttryck af hans väsen och åskådning. Han framstår i den som svedenborgian af öfvertygelse. Redan som barn hade han i hemlighet studerat Swedenborgs skrifter i faderns bibliotek. En skarp recension i tidskriften "Svea" föranledde utgifvandet af Försök att utreda några vigtiga frågor, som utkom året före hans död. För den yttre världen syntes K., i den mån han blef äldre, alltmer främmande. I sällskap var han tyst och sluten, men i förtroligare kretsar meddelade han på ett fängslande sätt sin inre rikedoms skatter. I förening med sin broder O. A. Knös och G. Rosén utgaf han Ossians skaldestycken (h. 1--3, 1794--1800). Bland hans öfriga arbeten må nämnas <Chrestomathia syriaca maximam partem e codicibus manuscriptis collecta (Göttingæ MDCCCVII) och De lingua Sabæorum (i "Acta societatis scientiarum Götting."). Han efterlämnade äfven en stor mängd akademiska dissertationer. 6. Tekla Levinia Andrietta K., den föregåendes dotter, författarinna, f. 17 juni 1815