443 Koadjutor-Koalition 444 ensamt vara artbildande och på samma gång till förmån för antagandet af förvärfvade egenskapers ärftlighet. . L-e- Koadjutor (lat., af prefixet co- och adjiitor, hjälpare), medhjälpare, biträde; inom romersk-katolska kyrkan en biskops (abbots, kyrkoherdes) ställföreträdare, när ämbetets ord. innehafvare af ålderdomssvaghet, sjukdom eller annan orsak hindras att utöfva sitt ämbete. Urspr, utsagos biskoparnas koadjutorer på provinsialsynoderna, men Bonifatius VIII förbehöll utnämningsrätten åt påfvestolen. Koadjuto-rerna kunna vara dels tillfälliga (lat. temporam), dels ständiga (perpetui cum inre succedendi), i hvilket senare fall de vid vederbörande biskops död omedelbart öfvertaga styrelsen öfver stiftet. Är biskopen h. o. h. oförmögen till tjänsteutöfning, öfvergår hela biskopsmyndigheten på koadjutorn. Är biskopen ännu helt eller delvis arbetsför, deltager koadjutorn i ämbetets förvaltning blott i den mån biskopen anmodar eller måste anmoda honom därtill. I rang följer koadjutorn närmast efter biskopen. Äfven abboters koadjutorer utses af påfven, men kyrkoherdars af vederbörande stiftsbiskop. Se Säg-miiller, "Lehrbuch des katholischen kirchenrechts" (2:a uppl. 1909). T. H-r. Koaffera (fr. coiffer, af coiffe, hufvudkläde), kläda i håret (med blommor, band o. s. v.), ordna, lägga upp håret, "kamma", frisera. - Koaffyr (fr. coiffuré), hårklädsel, hårläggning, kamning, frisyr. - Ko af f or (fr. coiffeur), fem. k o a f f ö r-ska 1. koaffos (fr. coiffeuse), person, som har till yrke att kläda andra i håret, ordna andras hår, frisör, frisörska. - Jfr Chevelyr, Dräkt och Frisera. Koaffyr. Se Koaffera. Koaffor, Koaffos. Se Koaffera. Koagulation (se K o a g u l e r a). 1. Fys. kem., en process, vid hvilken en löst kolloid (se K o 11 o i d e r), t. ex. en ägghvitekropp, "stelnar", d. v. s. öfver-föres till en halffast form, ett s. k. gelé 1. gel. Koagulation kan åstadkommas på olika sätt, t. ex. genom lösningens upphettning (vid kokning af ägg) eller af-kylning (af en limlösning) eller genom tillsats af alkohol eller elektrolyter (d. v. s. salter eller syror) till lösningei eller genom kemisk förvandling af ett löst ämne i en vätska, t. ex. mjölks koagulation genom tillsats af löpe, hvarigenom mjölkens kasein förvandlas ("ystning"), och blodets "lefring" (se nedan). En skarp definition af koagulation kan f. n. ej ges, emedan just det karakteristiska halffasta "gel"-tillståndet ännu är från fysikalisk-kemisk ståndpunkt outforskadt. - 2. Fysiol. Vid blodkoagulationen anses förloppet vara följande. Under medverkan af ett enzym, fibrinferment 1. trombin, öfverföres fibrinogenet i blodplasman till fibrin. Trombinet anses härstamma från de hvita blodkropparna. I likhet med flera andra enzym eger trombinet ett förstadium, trombogen, som "aktiveras'' genom ett ämne, troinbokinas. Detta ämne härstammar från de s. k. trombocy-terna i blodet, hvilka likna de hvita blodkropparna, men äro betydligt mindre. Äfven ur en del väfnadsceller kan man extrahera en dylik kinas (se d. o.). Vid aktiveringsprocessen spela dessutom blodets kalksalter en mycket viktig roll. I det strömmande blodet förekommer endast ringa mängd trombin. Blodet innehåller dessutom ett antienzym, antitrombin, som upphäfver trombinets verkan. Koagulation inträder emellertid, om mängden verksamt trombin ökas. Detta inträffar vid skador å blodkärlens glatta innerhinna. De ofvannämnda trombocyterna fastna i ojämnheterna på det skadade stället (se Blodpropp) och af ge vid sitt sönderfall trombokinas. Utanför kroppen håller sig blodet flytande, om det hindras från beröring med ytor, å hvilka trombocyterna kunna fastna. Utfällning af blodets kalksalter verkar på samma sätt. Insprut-ning af albumoslösningar. eller blodigelextrakt (se B l o d i g e 1) å ett djur upphäfver mer eller mindre fullständigt blodets koagulationsförmåga. De ifrågavarande lösningarna innehålla sannolikt ämnen, som verka på samma sätt som det ofvan anförda anti-trombinet. 1. H. E. 2. J. B. J-n. Koagulera (lat. coaguläre), fys. kem., öfverföra en löst kolloid (se K o 11 o i d e r) till en halffast form, ett s. k. gelé 1. gel. Man säger äfven, att en kolloid koagulerar, när den öfvergår till nämnda gelétillstånd. Se vidare Koagulation. H. E. Koälan 1. Pungbjörnen, zool. Se Pung-djur. Koalition (fr. coalition, af lat. coale'scere, sammanväxa), förbund, förening. -- 1. I politisk mening nyttjas uttrycket om två eller flera makters sammanslutning till anfall eller försvar mot en eller flera andra (jfr Allians). Företrädesvis är det från fransk sida användt och sedermera allmänt vedertaget för att beteckna i synnerhet hvart och ett af de förbund (första koalitionen, 1793, andra koalitionen, 1798, tredje koalitionen, 1805, och fjärde koalitionen, 1813), som europeiska makter ingingo mot Frankrike under den stora revolutionen och det därpå följande napoleonska väldet och som resulterade i de s. k. koalitionskrigen. Äfven de tre krigen mot Ludvig XIV 1672--79, 1688--97 och 1701--14 kallades ofta koalitionskrig. -- I svenska riksdagspolitikens historia bäres namnet "koalition" af en till 1840 års riksdag bildad förening mellan missnöjda f. d. förtroendeämbetsmän under K. J. af Nordin och den radikala riddarhusoppositionen under K. H. Anckarsvärd, hvilken förening sades bl. a. ha till mål att framtvinga Karl XIV Johans abdikation (se vidare Karl, sp. 999). -- En af hufvudmän för skilda politiska partier sammansatt ministär kallas koalitionsministär, någon gång blandningsministär. -- Benämningen koalition brukas stundom äfven om varaktigare allianser mellan politiska partier (så t. ex. om sammanslutningen af de partier i Ungern, hvilka 1906--09 stödde ministären Wekerle; jfr Ungern, historia). -- 2. På det social-ekonomiska området dels den sammanslutning, dels ock själfva den uttryckliga inbördes öfverenskommelse, som å arbetarnas sida bruka utgöra förutsättningarna för kollektiva strider, förhandlingar och aftal om arbetsvillkoren (se Kollektivaftal). Där äfven arbetsgifvarna å sin sida sammanslutit sig i motsvarande syfte, är deras inbördes förhållande likaledes att betrakta som en koalition. Koalitionen har i de stora industriländerna icke från början varit lagligen erkänd, utan tvärtom uttryckligen förbjuden och betraktad som konspiration. I England, Frankrike och Tyskland har emellertid koalitionsrätten efter hand blifvit lagligen erkänd, om ock i vissa afseenden begränsad, uti