449 Kobert-Koblenz 450 och franska språken vid k. landsskolan i Schulpforta. K:s förnämsta verk, Grundriss zur geschichie der deutschen nationalliteratur (1827), var i sina första upplagor blott en skolbok, men växte i och med 4:e bearbetningen (3 bd, 1847-66) ut till en omfattande handbok, som med stor objektivitet och i särdeles mångsidig belysning framställer sitt ämne. Grundligast är behandlingen af 18:e årh:s litteratur och framför allt nyromantiken ; de äldre skedena äro däremot något styfmoderligt affär-dade, hvilken brist i viss mån afhjälpts af Bartsch i hans öfverarbetning af 5:e uppl. (5 bd, 1873; bd I 6:e uppl. 1884). Bland K:s öfriga arbeten märkes Länt- und flexions-lehre der mittel- und neuhochdeutschen sprache in ihren grundziigen (1862; 4:e uppl. af Schade 1878). - K:s son Karl, f. 1836, d. 1899, skådespelare i Dresden, uppträdde som dramatisk författare (bl. a. med König Erich XIV, 1869). Kobert [ka'-], E du ar d Rudolf, tysk farmakolog, f. 3 jan. 1854 i Bitterfeld (prov. Sachsen), med. doktor i Halle 1877, assistent hos Goltz och Schmiedeberg i Strassburg, 1886-94 professor i farmakologi, dietetik och medicinsk historia vid universitetet i Dorpat och direktor för det farmakologiska laboratoriet därstädes, sedermera verksam vid Brehmerska anstalten för behandling af lungtuberkulos i Gör-bersdorf och 1899 professor i farmakologi vid universitetet i Rostock, har utvecklat en kolossal litterär produktion och utöfvat ett betydande inflytande inom sitt verksamhetsområde. Bland hans mera betydande verk må nämnas Vber die bestand-theile und wirkungen des mutterkorns (1884), Jah-resbericht der pharmakotherapie (1885), Compen-dium der practischen toxikologie (2:a uppl. af We-bers "Toxikologie" 1887, 3:e uppl. 1894), Compen-dium der arzneiverordnungslehre (1888, 2:a uppl. 1893), Lehrbuch der intoxikationen (1893), Lehr-buch der pharmakotherapie (1897), hvarjämte han utgifvit "Arbeiten des pharmakologischen instituts zu Dorpat" (I-XIV, 1888-96), "Historische studien des pharmakologischeu instituts zu Dorpat" (I -V, 1889-96) och "Görbersdorfer veröffent-lichungen" (2 bd, 1897-98). Flera år redigerade K. "Zeitschrift fur krankenpflege". En mängd särskilda kapitel af farmakologien och toxikologien har af honom och hans talrika lärjungar bearbetats, såsom verkningarna af terpentinolja, fosforsyra, kväfveoxidul (lustgas), den flyktiga absintoljan, bensoesyra, karbolsyra, ptomainer, mangan och järn, sapotoxinerna, djurgifter m. m. C. G. S. Koblenz [kåblents]. 1. Regeringsområde i sydöstra delen af preussiska Rhenprovinsen. 6,207 kvkm. 723,676 inv. (1905), 117 på 1 kvkm. -- 2. Befäst hufvudstad i nämnda område samt i hela Rhenprovinsen, ligger i södra vinkeln mellan Rhens och Mosels förening, i en af de vackraste och mest tjusande nejderna i hela Rhendalen, i en fruktbar omgifning, där vinkullar omväxla med rika, af fruktträd kantade åkerfält. 53,897 inv. (1905). Vid Mosel ligger den gamla staden, s. därom vid Rhen den nya l. Klemensstaden, med breda gator och ståtliga hus. Till de märkligare byggnaderna höra det forna kurfurstliga slottet (fig. 1; byggdt 1778--86 af den siste kurfursten i Trier, Klemens Wenceslaus) vid Rhen, den gamla borgen l. ärkebiskopens palats (nu tafvelmuseum) och, bland K:s tio katolska kyrkor, Kastorkyrkan (urspr. anlagd af Ludvig den fromme; den nuv. byggnaden härstammar från 1200-talet; se fig. 2). Af de tre evangeliska kyrkorna härstammar Florinuskyrkan från den äldre medeltiden. I K. finnes en storartad minnesvård (ryttarstaty) öfver kejsar Vilhelm I (1895--97) samt statyer af kejsarinnan Augusta (1896), general v. Goeben (1884) och naturforskaren Joh. Müller (1899). Öfver Rhen gå en 320 m. lång pontonbro till det midt emot liggande

Fig. 1. Slottet i Koblenz.

Fig. 2. Kastorkyrkan i Koblenz.

Ehrenbreitstein (se d. o.) och två fasta broar, öfver Mosel en stenbro (byggd omkr. 1344) och en järnvägsbro. Jämte det på högra Rhenstranden belägna Ehrenbreitstein gjordes K. efter 1815 af general Aster till en fästning af första rang, i det en