är gråsvart. Hårdhet = 5,5; tyngd = 6--6,1. Sammansättningen är Co S As, med 35,5 proc. kobolt; något kobolt, stundom ända till 6 proc., är dock alltid ersatt af järn. Koboltglans löses i saltsyra till en röd vätska. Den förekommer lagerartadt i kristalliniska skiffrar tillsammans med pyrit, kopparkis, kvarts, hornblände, glimmer o. s. v. vid Tunaberg, Håkansboda, Vena (på 1840-talet en mycket stor grufva med ung. 1,000 arbetare), Riddarhyttan, Gladhammar, Garpa (Åtvidaberg) och Los i Sverige, Skutterud i Norge samt vid Qverbach i Schlesien, Siegen i Westfalen och Cornwall. Af koboltglans, som är Sveriges viktigaste koboltmalm, brytas f. n. omkr. 150,000 kg. årligen inom landet. -- Glaukodot (af grek. glauko's, grönblå, och dot<over>e</over>r, gifvare) är ett med koboltglansen nära besläktadt mineral, som kristalliserar i rombiska systemet isomorft med arsenik-kis, och kan betraktas som en järnrik koboltglans. Det förekommer vid Håkansboda koppargrufvor i Västmanland, där det tillvaratages som en rik koboltmalm, samt vid Huasco och Valparaiso i Chile. ^{Hj. Sj.}* Koboltglas l. Smalt, blått glas, som erhållits genom sammansmältning af glasflusser med koboltoxid. Pulveriseradt och slammadt, användes det till blå emalj och som blå målarfärg af stor beständighet. ^{P. T. C.}* Koboltgrönt l. Rinmans grönt, kem., en vacker och beständig grön målarfärg, som erhålles, om zinkoxid intimt blandas med nyss utfälldt och ännu fuktigt koboltfosfat eller -arseniat samt glödgas. ^{P. T. C.}* Koboltgult, kem., mindre vanligt namn för kaliumkoboltnitrit l. koboltinitrovätesyrans kaliumsalt, K₃ Co (NO₂)₆. ^{H. E.} Koboltkis, Koboltnickelkis, Linnæit, miner., är en förening mellan kobolt och svafvel med sammansättningen Co₃ S₄. Den kristalliserar reguljärt i oktaeder och kub samt är vanligen därb eller insprängd. Färgen är rödaktigt silfverhvit. Vanligen är koboltkisen uppblandad med de isomorfa nickel- och järnföreningarna, hvarigenom kobolthalten, som i den rena föreningen skulle uppgå till 58 proc., betydligt nedsättes. Koboltkisen kan äfven vara kopparhaltig. Den förekommer, ehuru sparsamt, vid Bastnäs, Los och Gladhammar i Sverige, Müsen i Westfalen samt i Missouri och Maryland i Nord-Amerika. Den nyttjas som koboltmalm. ^{Hj. Sj.}* Koboltnickelkis, miner. Se Koboltkis. Koboltoxid och Koboltoxidul. Se Kobolt. Koboltprof, bot., ett af E. Stahl uppfunnet sätt att påvisa transpiration hos blad. Lägges tunt filtrerpapper, som genomdränkts med koboltklorur och torkats väl, så att dess färg är blå, på ett blad mellan två glasskifvor, blir papperet rödt på de ställen, där öppna klyföppningar finnas eller där af andra grunder (t. ex. genom angrepp af parasitsvampar) transpiration försiggår. Ju flera och ju öppnare klyvöppningarna äro, dess hastigare öfvergår koboltpapperets blåa färg till röd. ^{G. L--m.} Koboltrödt, kem. Se Koboltblått. Koboltsafflor l. Zaffer, kem., en till porslinsmålning använd smältfärg, som utgöres af orent kobolt-arseniat (arseniksyrans koboltsalt) och beredes genom rostning af arsenikhaltiga koboltmalmer. ^{P. T. C.}* Koboltspeis [-spejs]. Se Arsenik, sp. 85. Koboltultramarin, kem. Se Koboltblått. Kobong. Se Australien, sp. 461. Kobra [kå-], Cobra de capello. Se Glasögonormsläktet, sp. 1301. Kobresia (riktigare Cobresia) Willd., bot., ett halfgrässläkte af fam. Cyperaceæ, underfam. Caricoideæ, skildt från Carex däri, att nöten ej omges af en sluten utriculus, utan endast af ett öppet fjäll. I Sveriges högfjällstrakter finnas 2 arter; den ena af dessa (C. Bellardi) föres ofta till ett särskildt släkte, Elyna. ^{G. L--m.} Kobrin [k<over>å</over>-], kretsstad i ryska guv. Grodno, vid Muchavets, en biflod till Bug. 10,365 inv. (1897). (^{J. F. N.}) Kobron [kå'-] l. Cobron, skans i Livland vid Düna, midt för Riga, byggd af den i svensk tjänst varande skotske öfversten Daniel Cobron i aug. 1621 under Rigas belägring vid "tornet" på vänstra flodstranden. Polska anfall 30 och 31 aug. afslogos. K., som var byggdt som fyrhörnig stjärnskans, förföll efter Rigas intagande, men reparerades 1624--25; 1640--46 ombyggdes K. af Rodenburg "efter rätt regel". 1656 försvarades K. med framgång under Rigas belägring, 1663--66 försågs skansen af Jakob Staël v. Holstein med graf, betäckt väg och ravelin. 1697 låg K. för fäfot, hvarför doss ombyggnad påbörjades 1698. Då sachsarna 1700 anryckte mot Riga, var K. på en sida fullständigt öppet; under general Carlowitz stormade de och intogo natten till 14 febr. skansen, som af dem sedan benämndes Oranienbaum och från hvilken de redan den 17 öppnade eld mot Riga. När Karl XII 9 juli 1701 öfvergått Düna, utrymde sachsarna s. d. K., som dagen efter mycket skadades därigenom, att en af dem kvarlämnad mina sprang. K:s ombyggande fortsattes nu, och ett af ryssarna i aug. 1705 gjort försök att bemäktiga sig fästet kunde lyckligt afvärjas. 1709 raserades skansen, som i okt. s. å. besattes af ryssarna, hvilka där byggde batterier för 7 mörsare mot Riga samt i öfrigt reparerade fästet, som de nu benämnde Petersskans. ^{L. W:son M.} Kobrygga, sjöv., den del af öfre däck eller den öfverbyggnad, hvarå båtskrån, reservrundhult o. d. placeras. ^{C. K. S.} Koburg [k<over>å</over>-] l. Coburg, hufvudstad i hertigdömet Sachsen-Koburg och, omväxlande med Gotha, hertigens residens, ligger i en naturskön trakt på Thüringerwalds södra sluttning, vid Itz, en biflod till Main. 22,488 inv. (1905). Märkligaste byggnaderna äro det hertigliga slottet, kalladt Ehrenburg (byggdt 1549), samt tyghuset med ett offentligt bibliotek (omkr. 100,000 bd). I Hofgarten ligger dessutom ett hertigligt palats. Staden har gymnasium, högre realskola, byggnadsskola m. fl. undervisningsanstalter samt drifver ganska liflig och mångsidig industri. Strax n. v. om staden ligger borgen K., till 1549 grefvarnas af Henneberg och hertigarnas af Sachsen residens, 1782--1838 tukt- och arbetshus, 1838--61 präktigt restaurerad (rika vapensamlingar, en stor kopparstickssamling samt zoologiska samlingar). 1632 intogs borgen af svenskarna. I K:s närhet ligga lustslotten Kallenberg och Rosenau. -- Om dynastierna K. se Sachsen-K.-Gotha. Jfr Koháry. (^{J. F. N.}) Koburg [k<over>å</over>-], Fredrik Josias, prins af, fältherre. Se Josias.