475 Koelreuter-Koexistens 476 blad och en mängd små, sammantryckta småax, som bilda en smalt cylindrisk, tät vippa. Tofsäxingen växer helst i rena sanden. O. T. S. (G. L-m.) Koelreuter [köirojter], Joseph G o 111 i e b, tysk botanist, f. 1733, d. 1806 som professor i aaturhistoria i Karlsruhe, var sin tids främste forskare beträffande de fanerogama växternas polline-ring och framhöll bl. a. honungsaistnngens och insektbesökens betydelse för befruktningen. Han var särskildt den förste, som genom talrika försök framställde växthybrider (bastarder) dock mellan mycket uärsläktade stamarter. Hans viktigaste skrift är Vorläufige nachricht von einigen das geschlechl der pflanzen betreffenden versuchen und beobachtun-gen med Forlsetzung (l-3, 1761-66). T. K. Koelreutéria [kölröj-] Laxm., bot., växtsläkte af cam. Sapindacece med 2 arter i Kina, som äro höga iräd med parbladiga blad. Frukten är en tunnväg-gig, uppblåst, nedtill trerummig kapsel. Af K. pä-niculaia, som odlas som prydnadsträd i Syd-Europa, srhålles gummi; de hårda, svarta, kulrunda, ärt-stora fröna användas till radband. G. L-ra. Koemtiön (lat. coefmtio, af coefmere, köpa tillsammans) var ett af de sätt, på hvilka det romerska äktenskapet kunde enligt "den äldre rätten ingås. De öfriga voro confarreälio (se d. o., en religiös förra, som kunde användas endast af patricier) och sammanflytt-sing med efterföljande usus under oaf brutet ett års tid. Ett på något af dessa sätt ingånget äktenskap medförde den stränga verkan, som betecknas med uttrycket, att hustrun kom under mannens manus. Denna mannens "manus" innebar i personligt af seende väsentligen samma myndighet öfver hustrun som po-testas öfver barnen; i förmögenhetsrättsligt afseende åter, å ena sidan, att hustrun ej hade någon egen förmögenhet, utan förvärfvade allt åt mannen, och, å andra sidan, att hon vid hans död, då hon blef sui j uris, ärfde honom som en dotter, hvarför hon också sades vara filice loco. - Coemlio, såsom form för äktenskapets ingående, var den från förmögenhetsrättens område lånade formen för köp (manci-palio). Den var en form äfven för plebejernas äktenskap, hvilka icke kunde använda den religiösa formen, "confarreatio". Man kan därför betrakta "coemtio", till hvilken "usus" är att anse som ett supplement, som den tidens civiläktenskap. - Senare uppkom ett äktenskap med mindre stränga rättsverkningar, det s. k. fria äktenskapet, därigenom att, oaktadt coemtio ej förelåg, fordran på usus försvann och äktenskapet ansågs giltigt som romerskt redan genom sammanflyttningen i mannens hem efter den af seden fordrade bröllopshögtidligheten. I. L. (Rid.) Koenig [kö-], tysk skrifform för K ön i g (se d. o.). Koenigia [kön-] L., bot., ett litet släkte, hörande till fam. Polygonacece, som har endast en art, /{. islandica, dvärgsyra, med cirkumpolär utbredning, i Sverige sällsynt på våta ställen i Lapplands och Jämtlands högfjäll. Det är en mycket liten, späd ört, med helt få, glest sittande, små, hela blad, de öfversta närmade till rosett, samt i toppen af stjälken knippen af mycket små, grönhvita, sam-könade blommor, med treflikad kalk. Koenigia är enårig, ett hos arktiska växter mycket sällsynt för-kållande. O. T. S. (G. L-m.) Koepping [kö'pp-], J. K. Se K ö p p i n g. Koercibei (af lat. coercére, sammantrycka), fys., benämndes förr en gas, som man kunde bringa i flytande form, i motsats till de inkoercibla (se d. o.) 1. permanenta gaserna, som -man icke lyckats förtäta. L. A. F.» Koercitiv kraft (af lat. coercére, hålla i tygel, tvinga), fys., den egenskap vissa ämnen, företrädesvis stålet, ega att bilda permanenta magneter, till skillnad från det mjuka järnet, som visserligen kan antaga magnetisering, men detta endast så länge den magnetiserande kraften verkar. Se Magnet och Magnetisering. L. A. F.* Köersner [tjö'rsner], Per Vilhelm, historiker, tidningsman, f. 15 juli 1860 i Falun, d. 28 juli 1900- i Stockholm, blef 1877 student i Uppsala och filos. doktor där 1882, tillhörde 1881-83 Nordisk familjeboks, därefter "Aftonbladets" och "Stockholms dagblads" redaktion, var 1885-88 t. f. aktuarie i Statistiska centralbyrån, uppsatte 1888 "Börstidningen" (se d. o.), hvars utgifvare han var till sin död, och anlade 1891 ett boktryckeri. Han författade Gustaf III:s yttre politik under tiden närmast före ryska krigets utbrott (1882), Politiskt handlexikon (1883), Praktisk handbok för alla (1884-88), resehandböckerna Dalarne (1885) och Stockholm (1886), utarbetade en redogörelse för aflönings- och pensionsstatistiken (i "Bidr. t. Sveriges offic. statistik Litt. X", 1886-87) och Svensk justiliematrikel (tills, med H. Gullbcrg, 1887). Koesfeld [kosfält], kretsstad i preussiska reg.-omr. Monster (Westfalen) vid Berkel. 8,449 inv. (1905). I K. finnas två slott, gymnasium, väfverier, kattun-tryckerier, garfverier, kopparvalsverk, ångkvarn och två ångsågar. J. F. N. Koester [kö's-], Hans Ludwig Raimund von, tysk storamiral, f. 29 apr. 1844 i Schwerin, Mecklenburg, ingick 1859 som kadett vid preussiska flottan, blef löjtnant 1864 och tjänstgjorde nästan oafbrutet på skolskepp till 1875, då han befordrades till korvettkapten. Efter att ha bestridt befattningarna som amiralitetsstabschef och varfschef i Kiel blef K. 1889 konteramiral och direktor i Reichsmarine-amt i Berlin. Han blef 1893 chef för manövereskadern, 1896 befälhafvande amiral i Kiel, 1899 generalinspektör för flottan, 1903 chef för den nybildade aktiva slagflottan och 1905 storamiral. S. å. erhöll han afsked från aktiva tjänsten. Sedan 1908 är han president i Tysklands stora Flotten-verein. K. adlades 1900. H. W-l. Koetschau fköt-], Karl, tysk museiman, f. 1868, filos. doktor, professor, var föreståndare för historiska museet i Dresden från 1902, för Goethe-nationalmuseum, konst- och industrimuseet och stor-hertigliga museet i Weimar från 1906 och blef 1909 andre direktör för Kaiser-Friedrichmuseum i Berlin, där han särskildt planerar det tillkommande Deut-sches museum. K., som är en auktoritet på museiväsendets område, är ej minst en öfverlägsen vapenkännare. Han utgaf 1900-07 den ansedda "Zeit-schrift fur historische waffenkunde" och utger från 1905 den likaledes högt skattade tidskriften "Mu-seumskunde". G-g N. Koevorden [köfår-], förr befäst stad i nederländska prov. Drenthe, nära preussiska gränsen. 3,545 inv. (1902). J. F. N. Koexistens (af lat. co-, tillsammans, och exsV- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.