487 Kohn-Koilanaglyf "Abhandlungen der königlichen sächsischen gesell-schaft der wisscnschaften", 5:e bd, 1856). - 3. FriedrichK., den föregåendes son, tysk fysiker, f. 1840, d. 1910, blef 1864 docent i Frankfurt a. M., 1867 e. o. prof. i fysik i Göttingen, 1870 ord. professor i samma ämne vid Zurichs polytechni-kum, 1871 i Darmstadt, 1875 i Wttrzburg, 1888 i Strassburg och var 1895-1905 president för fysikalisk-tekniska riksanstalten i Charlot-tenburg. K:s hufvud-arbete (se Fysik, sp. 154) gäller lösningars ledningsförmåga, hvarom han (hufvudsakligen medelst den i Elektriska mätningar, sp. 302, af bildade apparaten) utfört utomordentligt noggranna och yidtomfattande undersökningar, som han sammanfattat i Das leitvermögen der elektrolyte (1898; tills, m. Holborn). Han har också användt ledningsförmågan till bestämmande af svårlösta salters löslighet. Äfven inom den öfriga elektricitetsläran har haa utfört utmärkta mätningar, såsom bestämning af ohm och coulomb. Han har också konstruerat åtskilliga instrument, såsom lokalvariometer och am-pöremeter. Inom värmeläran falla också betydande arbeten af K. Han har utgifvit Leilfaden * der praktischen physik (1870; ll:e, tillökade, uppl. 1910; fr. o. m. 9:e uppl. kallas detta arbete "Lehr-buch der praktischen physik"), hvilket arbete öfver-satts på flera språk och of vät det största inflytande på undervisningen i experimentalfysik i hela världen. 1900 utgaf K. Kleiner leitfaden der prakti-schen physik och Die encrgie öder arbeit und die anwendungen des elektrischen stromes. K. var en af samtidens främsta och mest erkända fysiker särskildt på precisionsmätningarnas område. Hans inflytande på den elektrotekniska industrien (se d. o.) har ock varit synnerligen stort. K. var led. af Vet. soc. i Uppsala (1894) och af Vet. akad. (1902). 1. (R. N-n.) 2 o. 3. S. A-s. Kohn [kan], Salomon, tysk skriftställare, f. 1825 i Prag, d. där 1904, gjorde studier vid universitetet i Prag och ingick därefter i sin faders, en israelitisk köpmans, affär. K. utgaf 1852 anonymt romanen Gabriel, hvilken vann ovanlig framgång och bl. a. öfversatte på engelska, italienska, franska och hebreiska. K. författade vidare romanen Ein spiegel der gegenwart (1875) och skildringar ur judelifvet i Prag (Prager Ghettobilder, 2 saml. 1884-86 m. fl.). Koholmen, municipalsamhälle. Se Klädesholmen. Koho'rt (lat. co'hors), krigsv., betecknade i det gamla Rom urspr. en hop stridsmän, som icke var större, än att den kunde ledas af en befälhafvare. Sedermera innefattade man under denna benämning de maniplar i alla tre slaglinjerna (principes, hastati och triarii) med de till dem hörande velites (lätt fotfolk) samt den rytteri-turma, som hade samma nummer. Som taktisk enhet förekommer kohorten först då, när Marius, för att vinna mera styrka mot barbarernas djärfva rytteri och för att minska inflytandet af det allt sämre soldatelementet, förenade två och två maniplar af samma slags fotfolk till en kohort, så att legionen fick 15 sådana. Caesar (d. 44 f. Kr.) ändrade indelningen i kohorter på det sätt, att den gamla kohortilldelningen återtogs, då kohorten sålunda kom att utgöra en sluten enhet med en styrka af 400-500 man. Under början af kejsartiden, då soldatmaterialet än mera försämrats, förenades det bästa manskapet vid legionen till en s. k. m i l i a r k o h o r t, som fick dubbelt så stor styrka som öfriga kohorter (1,000-1,200 man; den fick stundom äfven rytteri sig tilldeladt) och plats sig anvisad på legionens högra flygel eller stod ensam i första linjen. Se vidare Legion. Jfr Hederslegionen. C. O. N. Koht [köt], Halvdan, norsk historiker, f. 7 juli 1873 i Tromsö, blef student 1890, tog 1896 språklig-historisk ämbetsexamen, blef efter några års i utlandet fortsatta studier 1901 adjunktsstipendiat vid Kristiania universitet, där han 1908 förvärfvade filos. doktorsgraden med den sakrika afh. Die stel-lung Norwegens lind Sclnvedens im deutsch-dänischen konflikt, zumal während der jahre 1863 und 1864 (1908) och s. å. anställdes som docent i nyare tidens historia och norsk kulturhistoria. K. är sedan 1904 konsulent i politisk historia vid Nobelinstitutet i Kristiania och utnämndes maj 1910 till professor i historia vid Kristiania universitet. K. har under den bekanta språkstriden ställt sig på "landsmaalets" sida och bl. a. skrifvit Det norske maalstrcevs historie (1898). Han intager en framträdande plats bland fredsrörelsens norska anhängare. Bland K:s många historiska och litteraturhistoriska arbeten märkas Fredstanken i Noregs-sogo (1906), De germanske folks samfunds- og aands-udvikiinci indtil lensvcesenets seier (i samlingsarbetet "Verdenskulturen", bd 3, 1907) samt de på "lands-maal" skrifna monografierna öfver Henrik Werge-land (1908) och A. 0. Vinje (1909), som kasta nytt ljus öfver de nationella sträfvanden dessa båda män representerade. K. har dessutom utgifvit Ibsens "Breve" (2 bd, 1904; äfven tysk uppl. s. å.) och dennes Efterladte skrifter (3 bd, 1909; tysk uppl. s. å.) samt afslutat J. B. Halvorsens "Norsk for-fatter-leksikon" (fr. o. m. bokstafven T, bd 5-6, 1900-08). V.S-g. Kohut [kåhot], Alexander, judisk teolog, orientalist, f. 1842 i Ungern, d. 1894 i New York, utgaf bl. a. Aruch completum (1878-90), som är ett verbal- och reallexikon till midrasch och targum. G. K-n. Kohvete, bot., namn på Melampyrum pratense. Kohäger, zool. Se Hägrar. Kohärer, en ofta förekommande form i st. f. ko h e r e r (se d. o.). KöTdula, pseudonym för estländska författarinnan Lydia Jannsen (se Estniska språket och litteraturen). Koll (K o el), stad. Se Aligarh. Koilanaglyf (af grek. köi'los, urholkad, och ana-glyfé, halfupphöjdt arbete, basrelief), fr. relief en creux, låg relief, hvars figurer begränsas af fördjupade konturer, mot hvilka formen inifrån svagt rundar sig. Den omgifvande bottenytan ligger således i samma plan som figurytan, i st. f. att den förra i vanliga reliefer är mer eller mindre starkt Ord, som saknas under K, torde sökas under C.