517 Kolberg- Kolberger hejde 518 bosatt i SkagafjörÖur i nordlandsfjärdingen, var böndernas anförare mot torparvännen, den orolige biskop Gudmund Arason på Hölar och dräptes 1208 af dennes anhängare. K. var en god skald. Han diktade dråpor till Maria och aposteln Johannes samt en bön på vers morgonen före sin sista strid. - 2. K. u n g e, den föregåendes son, invecklades genom giftermål i Sturlungarnas inbördes fejder samt slöt sig än till det ena, än till det andra partiet och slutligen till Sturlungarnas hufvudfiende, Gizurr Thorvaldsson. I förening med denne fällde han i slaget på örlygsstaöir (1238) Snorres broder Sighvat och dennes son Sturla. Sedermera måste K. i flera år kämpa med Sturlas broder Thord Kakali ("lerkruka") och dräptes 1245. C. R.* ^ Kolberg [kå'1-], C o l b e r g, stad och fordom fästning i -preussiska reg.-omr. Köslin (Pommern), fordom hufvudstad i hertigdömet Kassuben, vid Persante, 2 km. från Östersjön. 22,856 inv. (1905). Staden har 4 förstäder (bland dem Munde och Strandvor-stadty vid Persantes mynning), 4 kyrkor, bl. a. Mariakyrkan (byggd 1258-1320), gymnasium med realgymnasium, en staty af Fredrik Vilhelm III och en minnesvård (med byster) öfver Ncttelbeck och Gneisenau. Industrien omfattar järngjuteri och mekanisk verkstad, tillverkning af farmaceutiska preparat, träsliperi och tillverkning af tobaksvaror. Dessutom drifvas fiske och obetydlig sjöfart. - K. är en mycket besökt kurplats (omkr. 14,000 badgäster) med varma bad, i synnerhet soolbad och moorbad. - K. uppstod i 10:e årh. kring ett slaviskt fäste och upptogs 1284 i hansan. 1276 afträddes det af Pommerns hertig till stiftet Kammin, med hvilket det 1648 kom till Brandenburg. I trettioåriga kriget intogs K. 1627 af de kejserlige, som ansenligt förbättrade försvarsverken: en tornprydd ringmur, våt graf och därutanför en italiensk bastionsfästning. K. blockerades af svenskarna från hösten 1630 och intogs af dera 2 mars 1631, hvarefter de istånd-satte de befintliga befästningarna och tillökade dem med 2 hornverk och 4 raveliner samt ett större horn-verk på andra sidan bron öfver Persante. De innehade K. till 1653. De af dem anlagda fästningsverken jämnades med marken under 1800-talets senare hälft. Under sjuåriga kriget belägrades K. af ryssarna 1758, 1760, då några svenska fartyg deltogo i blockaden, och 1761, då en svensk eskader under Psilandersköld medverkade, hvarjämte svenska landtrupper under Hesscnstein gjorde en diversions-rörelse öfver Usedom och Wollin fram till Kammin; först vid den tredje belägringen lyckades de genom hungersnöd tvinga kommendanten von der Heyde att uppgifva fästningen (16 dec.). Lika tappert försvarade sig fästningen 1807, under Schills och borgaren J. Nettelbecks, senare under Gneiscnaus ledning mot fransmännen, hvilka i flera månader besköto den, utan att komma i besittning af den. Freden i Tilsit afbröt slutligen belägringen. J- F- N. Ln. L. W .-son M. Kolberg [kå'l-], Oskar, polsk etnograf, forn-forskare, f. 1814, d. 1890 i Krakau, utgaf Piesni ludu polskiego (100 polska folkvisor med melodier, 1842; ny samling 1857). 1879 hade han hunnit utgifva 28 delar (8,000 visor), som dock utgjorde endast hälften af hans samlade material. Särskildt K:s undersökningar om melodiernas ursprung ega stor betydelse för den vetenskapliga forskningen. Han komponerade en opera, Wieslaw, en operett samt några häften polska nationaldanser och fantasier öfver folkmelodier. A-d J. Koluerger hejde, en del af farvattnet utanför holsteinska kusten mellan Kielfjorden och Femern, är bekant genom två slag emellan svenska och danska flottor. Det första stod l juli 1644 mellan svenska flottan under Klas Fleming och den danska under Kristian IV. Danska flottan var delad i 4 eskadrar och utgjordes af 40 öiiogsfartyg förutom brännare och småfartyg. Svenska flottan, i 3 eskadrar, bestod af 34 örlogsfartyg och 7 brännare, men denna underlägsenhet i antal uppvägdes af fartygens starkare bestyckning. Besättningarna på båda flottorna voro litet öfvade; på svenska flottan funnos inemot 6,000 man sjöfolk och knektar samt öfver 1,000 kanoner. Fleming själf, flottans skapare och organisatör, hade på de sista 15 åren icke varit till sjöss, men han visade sig det oaktadt vara väl vuxen sitt svåra värf; han förde nu l:a eskadern, avantgardet; de båda andra eskaderchefcrna voro amiral Åke Ulfsparre och amirallöjtnant Klas Biel-kenstierna. Den ställning konung Kristian intog i sin flotta är ej tydlig: han förde 3:e eskadern, under det att riksamiralen Jörgen Wind förde, såsom "generalamiral", l:a eskadern, avantgardet. Det var första gången sedan Nordiska sjuårskriget och efter lång tid af danskt välde i Östersjön som de två rikenas flottor skulle mäta sina krafter i en större drabbning, l juli låg svenska flottan (efter Femerns intagande) till ankars utanför och något ö. om Femerns norra udde, då danska flottan, kommande från Sundet och styrande för god vind, blef synlig kl. 9 på morgonen. Fleming gick nu till segels, men höll sig fortfarande n. om Femern i afvaktan på, hvad danska flottan skulle göra. Då denna vid 12-tiden var nära, satte Fleming kurs västvart. Efter hand som flottan kommit förbi Femerns norra udde, lade han upp bidevind för babords halsar och pressade sig; härigenom mellan Femern och ett v. om ön liggande sandgrund. Danska flottan, som följde efter, vågade icke styra så nära land, utan gick i lä om (utanför) grundet. Genom denna djärfva manöver kom Fleming i lovart om danska flottan. Häraf drog han fördel och höll af till ett första anfall. Skickligt begagnande vinden, som småningom drog sig öfver syd till västlig, behöll han hela dagen lofven af fienden och förde härunder sin flotta ännu 3 gånger till anfall, men vid 4:e anfallet upphörde kanonaden af sig själf, enär mörkret föll på. Under natten ankrade danska flottan ö. om Femern för att reparera. Fleming sökte följande dag förgäfves fienden, där striden stått, för att ånyo erbjuda batalj; därefter gick han till Kielfjorden för att reparera. I jämförelse med sjö-striderna under Nordiska sjuårskrigct, hvilka af-gjordes genom blodiga äntringar, voro förlusterna i detta slag obetydliga: omkr. 200 man i döda och sårade å danska flottan, ungefär hälften så många å den svenska flottan; intet fartyg eröfrades, och inga fångar togos, men Kristian IV blef lindrigt och Jörgen Wind (chefen för avantgardet) dödligt sårad. Striden försiggick uteslutande medelst en primitiv artillerield: ammunitionsutredningen var (på svenska flottan) blott 30 skott per kanon. Denna omständighet och fartygschefernas brist på öfning förklara de ringa förlusterna, och slaget blef oafgjordt. Men icke desto mindre är denna sjöstrid den första Ord, som saknas under K, torde sökas under C.