521 Kolchiska draken-Kolding 522 tisk kolonisation. I de grekiska fornsagorna är K. bekant som Medeas fädernesland och målet för argonauternas härfärd för att hämta det gyllene vädursskinnet (se A r gon au te r n a). Under äldre tider styrdes K. af egna konungar i tämligen lösligt beroende af persiska riket. Af Mithridates VI lades det under det pontiska riket och kom vid dettas upplösning under romerskt välde. Den förnämsta staden var Dioskurias (äfven Sebastopolis kallad), i likhet med åtskilliga andra städer i detta land grundad af nybyggare från Miletos. A. M. A. Kolchiska draken, enligt sagan väktaren af det gyllene vädursskinnet. Se Argonauterna. Köld, Kristen Mikkelsen, dansk skolman, af nordjylländsk bondesläkt, f. 29 mars 1816, d. 6 april 1870, tog 1836 skollärarexamen och åtföljde 1842-47 en dansk missionär till Mindre Asien samt blef 1849 informator hos V. Birkedal i Ryslinge på Fyn. 1851 grundlade han där en folkhögskola (den första i konungariket), hvilken sedan flyttades till Dalum, vid Odense. 1862 öppnade han äfven skolan för vuxna kvinnor, hvilka undervisades om sommaren. K. tog äfven initiativet till anordnande af privata barnskolor på landet, hvilka i synnerhet på Fyn vunnit stor utbredning. K. var en man med stor idérikedom och genial blick på människolifvet samt öfvade i vida kretsar långt större inflytande, än man skulle vänta af hans anspråkslösa lefnads-ställning. Jfr F. Nygaard, " K. Köld" (2 bd, 1895). E. Ebg. Ko'lde, Theo d or, tysk kyrkohistoriker, f. 1850 i Friedland, e. o. professor i Marburg 1879 och professor i kyrkohistoria i Erlangen 1881, har egnat hufvudparten af sin kyrkohistoriska forskning åt Luther och reformationen. Bland hans många skrifter märkas Martin Luther, eine biographie (2 bd, 1884-93) samt Friedrich der weise vnd die anfänge der reformation (1891), Luthers selbstmord, eine geschichtsltige (3 uppl. 1890), Beiträge zur bayrischen kirchengeschichte (13 bd, 1895-1907), Andreas Althamer (1895), Pater Denifle etc. (2 uppl. 1904), Die älteste redaktion der augsburger kon-fession (1906) och Historische einleitung in den sym-bolischen biichern der htherischen kirche (1907). Äfven åt Englands kyrkohistoria i 19:e årh. har K. egnat undersökningar, bl. a. de uppmärksammade Die heilsarmee (2 uppl. 1899) och Edward Irving (1901). Hj. H-t. Kolderup, A m u n d a Bartholda Vilhel-mine Mariane, norsk sångerska, f. 15 dec. 1846 i Furnes socken (Hedemarken), d. 28 sept. 1882 i Kristiania, begaf sig 1872 till Stockholm, där hon erhöll undervisning af friherrinnan A. Leu-husen. 1874 sjöng hon under lifligt bifall såväl i Stockholm som i Kristiania. Sedermera studerade hon i Wien under R. Levy och mottog 1875 engagemang vid operan i Olmiitz, där hon debuterade som Leonora i "Trubaduren". Under den närmast följande tiden uppträdde hon med stort bifall äfven i Salzburg, Wiirzburg, Dessau och Mannheim. Vintern 1878-79 instuderade hon i Milano operapartier på italienska. 1879-80 hade hon engagemang i Aachen och Mainz samt var från l maj 1881 anställd vid hofoperan i Kassel. Hon egde en klangfull, stark och behaglig sopran - säkerligen den yppersta sångstämma, som hörts i Norge -, förenade med en hänförande apparition stor dramatisk talang och uppträdde i ett stort antal operapartier, t. ex. Elisabet i "Tannhäuser", Elsa i "Lohengrin", Leonora i "Fidelio", Grefvinnan i "Figaros bröllop", Valentine i "Hugenotterna", Margareta i "Faust", Matilda i "Wilhelm Tell" och Lncrezia i "Lucrezia Borgia". O. A. ö. Ko'lderup-Rosenvinge. 1. Janus Laurits Andreas K.-R., dansk rättshistoriker, f. 10 maj 1792, d. 4 aug. 1850, blef juris kandidat 1813 samt vann s. å. ett af universitetet utfäst pris för behandlingen af ett rättshistoriskt spörsmål. 1815 blef han juris licentiat och 1817 juris doktor samt 1818 e. o. och 1830 ord. professor vid universitetet. 1834-48 var han därjämte medlem af direktionen för universitetet och de lärda skolorna. Utom en mängd viktiga rättshistoriska af handlingar författade K. det grundläggande arbetet Grandrids af den danske rets hislorie (1822; 3:e uppl. 1860) samt inlade stor förtjänst genom att utgifva "Samling af gamle danske iove" (bd 2-5 och bd l afd. l, 1821-46) och "Udvalg af gamle danske domme" (4 bd, 1842 -48). - 2. Janus Laurits Andreas K.-R., den föregåendes sonson, botanist, f. 7 nov. 1858, tog 1882 magisterkonferensen i naturhistoria och 1888 filos. doktorsgrad, blef 1885 bibliotekarie vid botaniska museet och 1900 docent vid universitetet i botanik samt vid polytekniska läroanstalten i mikroskopi och bakteriologi. Han slog sig tidigt på studiet af algerna, företog i detta syfte bl. a. 1886 -88 resor till Grönland och 1891-95 till de danska farvattnen. Sedan 1894 har han varit redaktör för "Botanisk tidsskrift". Förutom flera afh. i denna publikation och i "Meddelelser om Grönland" har han 1909 börjat utgifningen af ett grundläggande verk, The marine algce of Denmark. l o. 2. E. Ebg. Koldewey [kå'ldevej], Karl, tysk nordpolsfarare, f. 1837 i Biicken (Hannover), d. 1908 i Hamburg, förde 1868 den första tyska nordpolsexpeditionen till Spetsbergen (skildrad 1871) samt 1869-70 den andra expeditionen. Denna gick till östra Grönland och nådde 77:e breddgraden. En berättelse om denna färd utkom i 2 bd 1873-74 (folkupplaga 1875). K. blef assistent, senare amiralitetsrad och afdel-ningsföreståndare för nautiska observatoriet ("See-warte") i Hamburg. Wbg. Kolding, dansk stad, den sydligaste på östkusten af Jylland, Vejle amt, vid Koldingåns utlopp i Koldingfjorden, vackert belägen, omgifven af höjder. 13,450 inv. (1906). Förlusten af Slesvig och riksgränsens flyttning ha haft stor betydelse för stadens förkofran. 1866 framdrogs östjylländska längdbanan till K., och 1874 fördes sydliga tvärbanan från Fredericia västerut dit. Flera betydliga fabriker. Staty af politikern K. Berg (1906). Andra minnesmärken äro resta öfver skalden K. Ploug (1899) och krigaren F. Læssöe (1907). K. är en gammal stad och var under medeltiden af ej ringa betydelse; på 1200- och 1300-talen höllos där flera politiska möten med hertigarna af Sönderjylland och grefvarna af Holstein. 1247 under inbördeskriget mellan konung Erik Plogpenning och hertig Abel förstörde denne staden. På 1600-talet blef K. hårdt hemsökt, dels af de kejserliga trupperna 1627--29, dels af de svenska 1644--45 samt ånyo 1657--58 och gick därefter starkt tillbaka. 23 apr. 1849 stod en häftig strid i och omkring staden mellan de danska och slesvig-holsteinska härarna, hvarefter danskarna måste