537 Kolik-Kolindsund 538 liga, utan häftiga, retliga och stridslystna, särskildt under fortplantningstiden. Bona (fig. 3) byggas mestadels af honan och förfärdigas af ett mjukt, bomulls-liknande ämne, hvari fasta växtdelar inväfvas; äggen äro två och jämförelsevis stora. Det är allmänt bekant, att kolibrierna prunka i regnbågens alla färger och glänsa som ädelstenar, hvarför de också användas som prydnader (i fruntimmershattar m. m.). Utom människan torde de ha få fiender. Man har lyckats tämja dem, men de dö snart, ofta i brist på lämplig föda. Kolibrierna ha blifvit uppdelade i omkr. 127 släkten och öfver 500 arter. - Jfr J. Gould, "A monograph of the Trochilidse" (1850-59), och Mulsant och Verreaux, "Essai d'uneclassification mé-thodique des Trochilidés" (1866), "Histoire naturelle des oiseaux-mouches" (1875 ff.). C. R. S. (L-e.) Kolik (af grek. kolon, en del af grof tarmen). 1. Med., anfallsvis uppträdande smärtor i buken. Kolik kan uppkomma af många orsaker, såsom genom omåttligt förtärande af föda eller genom förtärande af svårsmälta födoämnen, genom sjukdomar i tarmens vägg, genom gasbildning, förstoppning, tarm-vred o. s. v. Till de svåraste slagen af kolik höra gallstenskolik och njurstenskolik. Den förra uppkommer, då en gallsten vandrar från gallblåsan genom gallgångarna till tarmen (se vidare Gallsten); njurstenskolik uppstår, då en njursten vandrar från njuren till urinblåsan. En annan svår form af kolik är den s. k. b l y k o l i k e n, som uppkommer genom blyförgiftning (se d. o.). - Smärtorna vid kolik äro ej sällan mycket våldsamma; de hindra vanligen den sjuke att ligga stilla och tvinga honom att oupphörligt ändra läge. Buken är dock ofta obetydligt öm, och smärtorna lindras ej sällan af tryck på buken. Därigenom kan man ofta skilja koliksmärtorna från smärtorna vid buk-hinneinflammation, hvilka ökas af lägeförändringar och af tryck på buken. Koliken framkallar vanligen inga stora vådor; anfallet går öfver efter kortare eller längre stund. Dess betydelse beror h. o. h. på den orsak, som framkallat den. Behandlingen är för olika fall mycket olika. Vanligen lindras plågorna af varma omslag, grötar o. d. Ofta behof va smärtstillande invärtes medel, såsom opium och morfin, användas. I vissa fall äro afförande medel och lavemang af stor nytta. - 2. V eter., åtskilliga sjukdomsprocesser i mage och tarmar hos hästen, som uppkomma hastigt och ge sig till känna genom oro, tecken af smärta i bukhålans organ samt genom förstoppning. Af invärtes sjukdomsfall hos hästen äro omkr. 40 proc. kolik. Många orsaker kunna föranleda densamma, såsom att djuret hastigt förtär en stor mängd säd, i synnerhet gröpad säd, mjöl eller kli, hvarvid gasutveckling i mage och tarmar lätt uppkommer, som t. o. m. kan föranleda magens bristning. Andra orsaker till kolik äro hopning af träckbollar i groftarmarna, tarmslinga7 och blodig infiltration i groftarmarnas hinnor. Hos ungefär 90 proc. af fullvuxna hästar förekommer uti en af stammarna till groftarmarnas pulsådror en utvidgning jämte en större eller mindre blodpropp; i den sistnämnda finnas flera eller färre ofullständigt utvecklade exemplar af palissadmasken (Schlerostomum armatum). Genom maskarnas rörelser kunna delar af blodproppen lossna och medfölja blodströmmen samt fastna i de finare grenarna af tarmarnas pulsådror, hvarigenom de föranleda den ofvannämnda blodiga infiltrationen i tarmväggen. Däraf följa åter lamhet samt gasutveckling i tarmarna och, mången gång, djurens död. 6-10 proc. af koliksjuka hästar dö efter några timmars eller ett par dagars sjukdom. Behandlingen af de sjuka består uti att sakta leda dem omkring, att gifva läkemedel, som hastigt häfva lamheten i tarmarna och sålunda framkalla afföringar, såsom aloe, krotonolja, laxersalter, eller att under huden inspruta en lösning af svafvelsyradt fysostig-min (8-12 cg.) i vatten, att sätta djuren klistir samt att emellanåt gnida buken med halmviskor eller ylle och därefter inhölja djuren i ylletäcken. Vid riklig gasutveckling kan det blifva nödigt att medelst införandet af en troakar genom bukväggen i tarmarna uttömma gasen. 1. P. W. (I. H.) 2. C. A. L.* Koliktarmen, anat. Se C öl ön. Kolima, flod. Se Kolyma. Kolin, C h öl i n (af grek. cholé, galla), kem. farm., växtbas af sammansättningen CH2 - CH2 OH trimetyloxietylammoniumhydrat. Kolin är mycket utbredt i både djur- och växtriket, dels i fri form i många frön och i t. ex. flugsvamp, där det benämnts a m a n i t i n, dels som beståndsdel af lecitin (se d. o.) och af senapsalkaloiden sinapin (se d. o.); vidare i hjärn- och nervsubstans och i galla, hvaraf namnet. Kolin är en stark, sirupös, föga giftig bas, som lätt blandar sig med alkohol; med platina-klorid ger det en dubbelförening af vackra röda kristaller. Vid sönderdelning af kolin uppträder bl. a. trimetylamin, som sprider en frän lukt af sillake. Genom oxidation af kolin med stark salpetersyra kan framställas "konstgjordt muskarin" (kolinmuskarin 1. pseudomuskarin), hvars kemiska byggnad öfverensstämmer med det naturliga muska-rinets i flugsvamp (se d. o.), men som i fråga om verkningar något skiljer sig från detta. Kolin och närstående ämnen närma sig i sin byggnad diverse likgifter (se d. o.). H. E. C. G. S. Kolin [kålin; tjech. Kolin Novy,ty.Neu-Kolin,Ny& K.], stad och hufvudort i ett distrikt i östra Böhmen, vid Elbe och den österrikiska statsjärnvägen mellan Prag och Brunn. 15,025 inv. (1900), tjecher. Bland kyrkorna är den gotiska S:t Bartholomeuskyrkan förnämst (från 1300-talet). I K. finnas real- och öfverrealgymnasium, handtverksskola, 2 sockerfabriker, mekaniska verkstäder, petroleumraffinaderi, kvarnar och flera andra industrier. Vid K. utkämpades 18 juni 1757 ett slag mellan preussarna (18,000 man infanteri och 16,000 man kavalleri) under Fredrik II och österrikarna (35,000 man infanteri, 18,000 man kavalleri) under Daun. Fredrik gick till anfall mot österrikarnas högra flygel. Detta anfall misslyckades; det österrikiska kavalleriet utförde ett skickligt motanfall i preussarnas vänstra flank. Dessa ledo ett grundligt nederlag, som kostade dem 14,000 man och 43 kanoner samt tvang Fredrik att vika tillbaka till sitt land. (C. O. N.) Kolindsund [kolinsu'nn], en 1874-79 torrlagd insjö, som låg på den från Nörrejylland (Danmark) åt ö. utskjutande halfön Djursland. Den var 20,7 km. lång och 3,? km. bred samt hade genom Grenaa aflopp till Kattegatt. Genom torrläggningen vunnos 2,200 har för odling, hvarjämte kringliggande markers fruktbarhet steg. E. Ebg. Ord, som saknas under K, torde sökas under C.