Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolinmuskarin, farm. Se Kolin, kem. farm. - Kolin Nový, tjech. Se Kolin, stad. - Kolisch - Koliszczyzna. Se Gonta. - Kolit, med., inflammation i colon (groftarmen). Se Rödsot och Tarmkatarr. - Kolja, zool. Se Torsksläktet. - Koljare, sjöv. Se Katt 2. - Koljé. Se Collier. - Koljonvirta. Se Virta bro. - Koljutjin-viken - Koljöfjärden - Kolk - Kolkalksten l. Kolkalk, geol. Se Bergkalk. - Kolklorid - Kolkotar - Koll., förkortning för Kollationeradt. - Koll., beteckningen för österrikiske - koll., språkv., förkortning - Kolla. Se Abessinien, sp.42. - Kollabera - Kollaborator, Kollaboratur. Se Kollaborera - Kollafjörður. Se Faxafjörður. - Kollagen - Kollanius, Abraham - Kollanolja - Kollaps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
539
Kolinmuskarin-Kollaps
540
Kolinmuskarin, farm. Se Kol i n, kem. farm.
Kolin Novy [_kålin], tjech. Se K o l i n, stad.
Kolisch [ka’-], Ignaz von, friherre, österrikisk
schackspelare, f. 1837, d. 1889, segrade i den
internationella Paristurneringcn 1867 och var berömd
för sitt glänsande aggressiva spelsätt.
Koliszczyzna [kålijtjy’sna]. Se G o n t a.
Kolit, med., inflammation i colon (groftarmen). Se
Rödsot och Tarmkatarr.
Kolja, zool. Se Torsksläktet.
Koljare, SJÖD. Se Katt 2.
Koljé. Se Collier.
Ko’ljonyi’rta. Se V i r t a bro.
Koljutjin-viken, en djupt inträngande vik i nordöstra
Sibirien, 210 km. s. om Ost-Kap. Vid Pitlekaj
ö. om K. hade Nordenskiöld sitt vinterkvarter 28
sept. 1878–18 juli 1879.
J. F. N.
Koljöfjärden, vik af Kattegatt i segelleden mellan
Lysekil och Uddevalla, mellan Orust i s. samt Flatön
och Bokenäs i n.
Kolk, fideikommiss i Estland inom Stenbockska släkten,
bosM 1900 af 4 sätorigärdar 2.300 bondgårdar och 500
torp med omkr. 12,000 inv. på en
Fig. 1. Kolks förfallna borg i början af 1600-talet.
Efter R. van Brederodes "Journael".
areal af omkr. 100,000 tid. K. namnes i "Liber census
Danuje" (förra hälften af 1200-talet) som tillhörande
Koma kloster på Gottland och utgjorde till omkr. 1520
detta rika klosters mest betydande
Fig. 2. Slottet å Kolk i nutiden.
egendom. Godset bytte sedan många gånger om egare,
tills det 1581 af Johan III donerades till Pontus
De la Gardie. Dennes sondotter Kristina Katarina
De la G., g. m. riksamiralen G. 0. Stenbock,
gjorde 1699 K. till fideikommiss. 1768 uppfördes
det nuv. ståtliga slottet af en sonson till Magnus
Stenbock. Jfr Lindström, "Anteckningar om Gotlands
medeltid", sid. 219-240 (1895). C. M. St-k.
Kolkalksten 1. Kolkalk, geol. Se Bergkalk.
Kolklorid, riktigare Koltetraklorid
1. T e-traklormetan, kem., vätska af
sammansättningen C C14, som framställes
genom inverkan af klor på kloroform.
H. E.
Kolkotär (Co l c o t ar), kem., gammalt namn på Crocus
meiallorum (se d. o.).
Koll., förkortning för Kollationerad t.
Koll., beteckning för österrikiske entomologen Vincenz
Kollar, f. 1797, d. 1860.
koll., språkv., förkortning för kollektiv.
Kolla. Se Abessinien, sp. 42.
Kollabera (af lat. colläbi, falla ihop),
gripen af kollaps (se d. o.), uppge andan;
bot., en cell säges kollabera, när dess membran
förlorar sin spänstighet genom cellens död
eller om protoplasten frigör sig från membranen
(t. ex. vid zoosporbildning), så att den faller ihop.
G. L-m.
Kollaborätor, Kollaboratur. Se Kolla-b o r e r a.
Kollaboréra (af lat. con, med, och laboräre, arbeta),
arbeta tillsammans på någonting. - Kollaborätor,
medhjälpare; litterär medarbetare; i vissa länder
titel för hjälppräst och extralärare. - Kollaboratur,
anställning som hjälppräst o. s. v.
Kollafjoröur. Se Faxafjöröur.
Kollagen (af grek. ko’Ila, lim, och ge’néln,
alstras), kem., limgifvande substans,
ägghviteämne, som tillhör albuminoidernas grupp, är
hufvudbeståndsdel i bindesubstansväfnad (se d. o.).
H. E.
Kollänius, Abraham, finsk lagöfversättare, f. i
början af 1600-talet, troligen i Karkku socken
(Satakunta), d. 1667, studerade i Uppsala och Åbo
samt blef 1643 vid Åbo universitet promoverad till
filos. magister. 1645 började han en öfversättning
af lagen till finska, omfattande landslagen,
stadslagen, rättegångsord inan tien, processen
och domarreglerna. Sedan arbetet fortgått i
tre års tid, of versände K. manuskriptet till
regeringen i Stockholm. Regeringen infordrade
utlåtande af Åbo hofrätt, som tillsatte en
särskild kommission för att granska arbetet. Inom
kommissionen voro meningarna om manuskriptets värde
delade, och K:s lagöfversättning förblef otryckt.
M- G- S.
Koilänolja (Gollanol j a), en skosmörja, som
fått stor användning genom sin förmåga att
göra läder vattentätt, mjukt och samtidigt
mera slitstarkt. Den är en svensk produkt,
tillverkas vid kollanolje-fabriken i Stockholm och
exporteras till utlandet i afsevärda kvantiteter.
K-t N-n.
Kolla’ps (lat. colla’psus, af colläbi, falla samman),
med., ett plötsligt sjunkande af lifsverksamheten,
beroende på en hastigt uppkommen försvagning af
hjärtat. Den sjuke fattas af höggradig svaghet,
be-klämning och oftast svindel; ansiktet blir vanligen
likblekt, huden kall, ofta täckt med svett, pulsen
ytterst liten, ofta oregelbunden. Anfallet kan gå
fort öfver utan menliga följder, men ofta leder
kol-lapsen omedelbart till död. Kollaps uppkommer
af mycket olika orsaker: af betydliga blödningar,
vid våldsam kräkning och diarré, såsom i kolera; vid
febersjukdomar, särskildt i tyfoidfeber, förekomma
anfall af kollaps, såväl medan febern är på sin höjd-
?unkt, kollapstemperatur (se Feber, sp. 480), som
sedan den börjat sjunka eller redan upp-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
