539 Kolinmuskarin-Kollaps 540 Kolinmuskarin, farm. Se Kol i n, kem. farm. Kolin Novy [_kålin], tjech. Se K o l i n, stad. Kolisch [ka'-], Ignaz von, friherre, österrikisk schackspelare, f. 1837, d. 1889, segrade i den internationella Paristurneringcn 1867 och var berömd för sitt glänsande aggressiva spelsätt. Koliszczyzna [kålijtjy'sna]. Se G o n t a. Kolit, med., inflammation i colon (groftarmen). Se Rödsot och Tarmkatarr. Kolja, zool. Se Torsksläktet. Koljare, SJÖD. Se Katt 2. Koljé. Se Collier. Ko'ljonyi'rta. Se V i r t a bro. Koljutjin-viken, en djupt inträngande vik i nordöstra Sibirien, 210 km. s. om Ost-Kap. Vid Pitlekaj ö. om K. hade Nordenskiöld sitt vinterkvarter 28 sept. 1878--18 juli 1879. J. F. N. Koljöfjärden, vik af Kattegatt i segelleden mellan Lysekil och Uddevalla, mellan Orust i s. samt Flatön och Bokenäs i n. Kolk, fideikommiss i Estland inom Stenbockska släkten, bosM 1900 af 4 sätorigärdar 2.300 bondgårdar och 500 torp med omkr. 12,000 inv. på en Fig. 1. Kolks förfallna borg i början af 1600-talet. Efter R. van Brederodes "Journael". areal af omkr. 100,000 tid. K. namnes i "Liber census Danuje" (förra hälften af 1200-talet) som tillhörande Koma kloster på Gottland och utgjorde till omkr. 1520 detta rika klosters mest betydande Fig. 2. Slottet å Kolk i nutiden. egendom. Godset bytte sedan många gånger om egare, tills det 1581 af Johan III donerades till Pontus De la Gardie. Dennes sondotter Kristina Katarina De la G., g. m. riksamiralen G. 0. Stenbock, gjorde 1699 K. till fideikommiss. 1768 uppfördes det nuv. ståtliga slottet af en sonson till Magnus Stenbock. Jfr Lindström, "Anteckningar om Gotlands medeltid", sid. 219-240 (1895). C. M. St-k. Kolkalksten 1. Kolkalk, geol. Se Bergkalk. Kolklorid, riktigare Koltetraklorid 1. T e-traklormetan, kem., vätska af sammansättningen C C14, som framställes genom inverkan af klor på kloroform. H. E. Kolkotär (Co l c o t ar), kem., gammalt namn på Crocus meiallorum (se d. o.). Koll., förkortning för Kollationerad t. Koll., beteckning för österrikiske entomologen Vincenz Kollar, f. 1797, d. 1860. koll., språkv., förkortning för kollektiv. Kolla. Se Abessinien, sp. 42. Kollabera (af lat. colläbi, falla ihop), gripen af kollaps (se d. o.), uppge andan; bot., en cell säges kollabera, när dess membran förlorar sin spänstighet genom cellens död eller om protoplasten frigör sig från membranen (t. ex. vid zoosporbildning), så att den faller ihop. G. L-m. Kollaborätor, Kollaboratur. Se Kolla-b o r e r a. Kollaboréra (af lat. con, med, och laboräre, arbeta), arbeta tillsammans på någonting. - Kollaborätor, medhjälpare; litterär medarbetare; i vissa länder titel för hjälppräst och extralärare. - Kollaboratur, anställning som hjälppräst o. s. v. Kollafjoröur. Se Faxafjöröur. Kollagen (af grek. ko'Ila, lim, och ge'néln, alstras), kem., limgifvande substans, ägghviteämne, som tillhör albuminoidernas grupp, är hufvudbeståndsdel i bindesubstansväfnad (se d. o.). H. E. Kollänius, Abraham, finsk lagöfversättare, f. i början af 1600-talet, troligen i Karkku socken (Satakunta), d. 1667, studerade i Uppsala och Åbo samt blef 1643 vid Åbo universitet promoverad till filos. magister. 1645 började han en öfversättning af lagen till finska, omfattande landslagen, stadslagen, rättegångsord inan tien, processen och domarreglerna. Sedan arbetet fortgått i tre års tid, of versände K. manuskriptet till regeringen i Stockholm. Regeringen infordrade utlåtande af Åbo hofrätt, som tillsatte en särskild kommission för att granska arbetet. Inom kommissionen voro meningarna om manuskriptets värde delade, och K:s lagöfversättning förblef otryckt. M- G- S. Koilänolja (Gollanol j a), en skosmörja, som fått stor användning genom sin förmåga att göra läder vattentätt, mjukt och samtidigt mera slitstarkt. Den är en svensk produkt, tillverkas vid kollanolje-fabriken i Stockholm och exporteras till utlandet i afsevärda kvantiteter. K-t N-n. Kolla'ps (lat. colla'psus, af colläbi, falla samman), med., ett plötsligt sjunkande af lifsverksamheten, beroende på en hastigt uppkommen försvagning af hjärtat. Den sjuke fattas af höggradig svaghet, be-klämning och oftast svindel; ansiktet blir vanligen likblekt, huden kall, ofta täckt med svett, pulsen ytterst liten, ofta oregelbunden. Anfallet kan gå fort öfver utan menliga följder, men ofta leder kol-lapsen omedelbart till död. Kollaps uppkommer af mycket olika orsaker: af betydliga blödningar, vid våldsam kräkning och diarré, såsom i kolera; vid febersjukdomar, särskildt i tyfoidfeber, förekomma anfall af kollaps, såväl medan febern är på sin höjd- ?unkt, kollapstemperatur (se Feber, sp. 480), som sedan den börjat sjunka eller redan upp- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.