Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kollekt - Kollektanea. Se Collectanea. - Kollektion - Kollektiv - Kollektivaftal (se Kollektiv),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fordrades dylika offer af dem, som begingo
nattvarden. De store reformatorerna bibehöllo det
gamla kollektbruket. Den första svenska protestantiska
kyrkolagen af 1571 stadgar, att "hvarje helgedag,
då mesta folket såväl i städerna som på landsbygden
kommer tillhopa, en skall gå omkring med hatten
eller, som eljest varit sed, med taflan" för att
insamla medel för de fattiges räkning. Sedermera
utbyttes hatten mot en "håf". Bruket att kringbära
den på en lång stång fästa håfven under gudstjänsten
är ännu (1910) kvar i åtskilliga delar af landet;
men enligt prästeståndets vid riksdagen 1815
uttalade önskan, att "håfgången, såsom störande för
gudstjänsten, måtte afskaffas", har håfven på de
flesta ställen ersatts af ett vid kyrkdörren utställdt
"bäcken". – Enligt k. br. 25 mars 1693 får ingen
kollekt vid rikets kyrkor upptagas utan K. M:ts
tillstånd. – 3. Bot. Insamladt växtmaterial för
studier.
1 o. 2. J. P. 3. G. L-m.
Kollektanea. Se Collectanea.
Kollektion (lat. collefctio), samling (af
konstföremål, böcker, växtmaterial o. d.).
Kollektiv (lat. collectivus, af colWgere, samla),
sammanfattande flera personer eller ting; hörande till
eller utgående från en sammanfattning af personer,
sakförhållanden eller föremål; gemensam. - Kollektiv
(collectivum) 1. sammelnamn, språkv., singulart
sammanfattningsord, som betecknar föremål, hvilka
kunna uppdelas i sådana delar, som ej äro likartade
med det hela (medan däremot ämnesnamn, materialia,
beteckna föremål, hvilkas delar äro likartade med
det hela). Ex.: folk, hjord, aristokrati, kristenhet,
kortlek, tjog, studentkår. Flera nutida grammatiker
räkna pluralerna som en underafdelning af kollektiven,
hvilka då indelas itotalitets- (1. oegentliga)
och p l u-ralitets- (1. egentliga) kollektiv, se
No-reen, "Vårt språk" V: 294 ff. Kollektiven få
ofta predikatsfyllnader och de pronomina, hvilkas
korrelat de äro, pluralböjda. Se K. G:son Berg i
"Pedagogisk tidskrift", 1901, och J. E. Hylén,
"Några skolgrammatiska spörsmål" (i "Språk och
stil", 1906). - Kollekt i v artikel, artikel i
ett lexikaliskt verk. under hvilken flera begrepp
behandlas i systematisk ordning, oberoende af deras
alfabetiska. - Kollektivgaranti, garanti, som två
eller flera makter åtagit sig. Se Garanti-fördrag.
Kollektivaftal (se Kollektiv), en aftalsform, som
hittills kommit till användning hufvudsakligast för
att inom industrien reglera förhållandena mellan
arbetsgifvare och arbetare, framför allt de egentliga
arbetsvillkoren (arbetslön, arbetstid o. s. v.). Den
sociala orsaken till kollektivaftalets uppkomst
är den stora ekonomiska olikställigheten mellan
de indivi-duelle kontrahenterna i arbetsaftalet
(se d. o.). Härigenom föranleddes arbetarna såsom
den svagare parten att genom sammanslutning eller
koalition (se d. o. 2) med yrkeskamrater och med
den kollektiva arbetsnedläggelsen eller strejken (se
d. o.) som medel att genomdrifva sina fordringar söka
uppnå en kollektiv normering af arbetsvillkoren. På
detta område har kollektivaftalet under de senaste
årtiondena runnit stor utbredning och genomgripande
socialekonomisk betydelse, sedan arbetarna börjat
sammansluta sig i fackföreningar (se d. o.), hvilka
å deras
sida uppträda som kontrahenter. Kollektivaftal
ha emellertid ifrågasatts äfven pä andra områden,
t. ex. som norm för hyresaftal.
Det kollektiva aftalet om arbetsvillkoren eller
tariffaftalet - såsom det stundom kallas efter
sitt väsentliga innehåll, lönetariffen - ingås
alltid mellan å ena sidan en sammanslutning
af arbetare, vanligen en fackförening eller
ett fackförbund (se d. o.), och å andra sidan
vare sig en enskild arbetsgifvare eller en
sammanslutning af arbetsgifvare. Det finnes sålunda
både ensidigt och tvåsidigt kollektiva af tal om
arbetsvillkoren. Kollektivaftalet på detta område är
en allmän öfverens-kommelse om de arbetsvillkor, som
inom ett yrke eller ett företag skola iakttagas mellan
däraf förpliktade arbetsgifvare och arbetare under den
för detta af tal of verenskomna giltighetstiden. Det
kollektiva aftalet om arbetsvillkoren innebär icke
utfästelse om utförande af något visst arbete,
ej heller om utbetalande af lön till någon viss
arbetare. Kollektivaftalet är sålunda icke
något arbetsaftal, och det ofta förekommande
uttrycket "kollektivt arbetsaftal" är därför
oegentligt, för så vidt det af ser här berörda
förhållanden. Förhållandet mellan kollektivaftalet och
arbetsaftalet är icke heller ett förhållande mellan
två hvarandra uteslutande alternativ ("kollektiva
eller individuella arbetsaftal"). Kollektivaftalet
reglerar på förhand för viss tid arbetsvillkoren
inom ett yrke eller ett företag och utgör sålunda
normen för alla arbetsaftal, som ingås under
denna tid och mellan däraf förpliktade enskilda
arbetsgifvare och enskilda arbetare. Arbetsaftalet
består omedelbart genom själfva anställningen,
vare sig det upprättas i skriftlig form eller ej,
och finnes alltid som ett rättsförhållande mellan
arbetsgifvaren och arbetaren, oafsedt om något
kollektivaftal existerar eller ej. Men där ett
sådant finnes, måste arbetsaftalen i alla händelser
h. o. h. rätta sig därefter. Visserligen kan det
individuella aftalet innehålla flera och mer speciella
bestämmelser än kollektivaftalet; men det får i
intet afseende strida mot detta. Kollektivaftalet
ingår med hela sitt innehåll, för så vidt detta rör
arbetsvillkoren, så att säga automatiskt uti hvarje
enskildt arbetsaftal. Arbetsaftalet blir under sådana
förhållanden inom industrien i allmänhet blott en
ömsesidig tyst förbindelse, som uppstår genom själfva
anställningen, och innebär å arbetsgifvarens sida
förpliktelsen att betala den i kollektivaftalet
allmänt öf-verenskomna aflöniugen o. s. v. samt å
arbetarens sida utfästelsen att utföra sitt arbete
i enlighet med de i kollektivaftalet stadgade
villkoren, så länge detta gäller och han är kvar
i anställningen. Men äfven skriftliga arbetsaftal,
hvilka kunna närma sig tjänsteaftal, förenas numera
med kollektiva öfverens-kommelser om arbetsvillkoren,
särskildt inom vissa mer eller mindre offentliga
företag, såsom i järnvägsdrift och vid kommunala
arbeten. T. o. m. tjänstehjonsförhållandet inom
jordbruket har på sista tiden i vårt land någon gång
förenats med kollektivaftal, hvars normerande verkan
här naturligtvis be-.gränsas af tjänstehjonsstadgan.
Ett kollektivt aftal brytes orättmätigt
först och främst därigenom, att någon af de
genom detta aftal förpliktade vid ingåendet af
arbetsaftal icke följer de kollektivt öfverenskomna
arbetsvillkoren. Förpliktade äro i detta afseende
den enskilde arbets-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
