Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kollektivaftal (se Kollektiv),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
549
Kollektivaftal
550
gifvaren, vare sig han personligen deltagit i
kollektivaftalet eller tillhör aftalsslutande
arbetsgifvar-förening, samt den enskilde arbetaren,
som tillhör aftalsslutande arbetarorganisation. I
verkligheten får kollektivaftalet emellertid
ofta normerande verkan icke blott för de
sålunda förpliktade, utan öfver hufvud taget för
arbetsaftalen inom hela det område det afser. Men
äfven organisationerna, kollek-tivaftalets direkta
kontrahenter, äro hvar för sig förpliktade
genom detta, så att t. ex. ett fackförbund
icke har rättighet att med en enskild ledamot
af arbetsgivarförening öfverenskomma om andra
arbetsvillkor än de i kollektivaftalet bestämda,
så länge detta aftal gäller. Naturligtvis kunna
öfverenskommelser göras mellan de aftalsslutande
organisationerna själfva om ett kollektivt aftals
upp-häfvande i förtid, vare sig i förening med
ingåendet af ett nytt sådant aftal eller ej. Men
den ena kontrahenten i kollektivaftalet har icke
rätt att under aftalets giltighetstid söka med
maktmedel till-tvinga sig ändrade villkor af den
andra. Arbetsinställelse under aftalstiden, vare
sig lockout (se d. o.) eller strejk, innebär sålunda
ett aftalsbrott, om den afser att före aftalstidens
utgång tvinga motsidan att acceptera nya villkor
rörande förhållanden, som äro i aftalet reglerade,
eller öfver 7 hufvud underkasta sig ändring i eller
upphäfvande af någon bestämmelse i detta aftal. Om
däremot arbetsinställelse företages i annat, af
kollektiv-aftalets innehåll oberördt syfte, föreligger
ej i och för sig något brytande af detta aftal. Ty
fackföreningen, som ingår ett kollektivaftal, har icke
därigenom förbundit sina medlemmar till att arbeta
under viss tid, utan endast att, om de arbeta, rätta
sig efter de kollektivt of verenskomna villkoren;
och arbets-gifvaren eller den förening, han tillhör,
har genom samma aftal ingalunda förbundit sig att
under alla omständigheter hålla företaget i gång
under viss tid. Däremot kan aftalsbrott föreligga hos
hvarje enskild arbetare eller hos arbetsgifvåren, om
vid arbetsinställelsen den öfverenskomna eller till
äfven-tyrs i lag bestämda personliga uppsägningstiden
ej iakttagits. Men det är då arbetsaftalen, ej
kollektivaftalet, som brutits. Kollektivaftalet blir
icke heller, såsom stundom påstås, "suspenderadt"
genom och under strejk eller lockout. Ty antingen
står arbetsinställelsen i strid med aftalet, och
då är detta brutet och af den aftalsbrytande parten
för-verkadt, eller också ligger arbetsinställelsen
utanför aftalets rättsverkningar, och då berör
den ej heller själf detta aftal. Däremot är det
själfklart, att de bestämmelser i kollektivaftalet,
som röra själfva arbetet, arbetslön och arbetstid,
faktiskt icke få någon tillämpning, då intet arbete
pågår. Dessa bestämmelser ha icke därmed trädt ur
kraft, ty i det ögonblick det åter arbetas hos och
af dem, som äro genom kollektivaftalet förpliktade,
måste de utan vidare tillämpas. De äro icke till
sin giltighet suspenderade, därför att den faktiska
anledningen för deras tillämpning för tillfället
saknas. Föreställningen om kollektivaftalets
suspenderande genom strejk och lockout torde bero
på den vanliga sammanblandningen af kollektivaftal
och arbets-aftal. Det börjar ock bli alltmer erkändt,
att strejk och lockout, då de icke äro rättsstridiga,
innebära ett suspenderande af själfva arbetsaftalen,
sålunda icke en verklig upplösning af rättsförhål-
landet mellan arbetsgifvaren och arbetaren, äfven om
det enligt en åsikt bör fordras, att stadgad personlig
uppsägningstid iakttages äfven vid arbetsinställelse.
I vissa kollektivaftal förekomma uttryckliga förbud
mot hvarje strejk eller lockout under aftalstiden,
oberoende af arbetsinställelsens syfte, och i
sådana fall blir en arbetsinställelse gifvetvis
alltid ett aftalsbrott. Den grupp af bestämmelser,
som i kollektivaftalen stundom egnas åt frågan om
arbetsinställelser och om arbetstvisters behandling
samt öfver hufvud åt andra förhållanden mellan de
aftalsslutande parterna än själfva arbetsvillkoren,
hör emellertid i själfva verket icke med nödvändighet
till just dessa aftal. På senare tid har man ock
sträfvat att få sådana generella bestämmelser,
som icke röra arbetsvillkoren, uppflyttade
i kollektiva öfverenskommelser af annat slag,
s. k. förhandlingsordningar och hufvudaftal, hvilka i
sin ordning äro öfverordnade de kollektiva aftalen om
arbetsvillkoren, liksom dessa senare äro öfverordnade
de enskilda arbetsaftalen. Sådana kollektivaftal af
högre ordning och gällande oberoende af de kollektiva
aftalen om själfva arbetsvillkoren finnas i Sverige
sedan 1909 uti den enskilda järnvägsdriften
(hufvudaftal n:r l och n:r 2). I vissa större
industrier har man ock förenat de s. k. riksaftalen
(se sp. 551) med förhandlingsordningar. Men ännu har
man icke lyckats praktiskt lösa detta problem, hvad
den stora industriella arbetsmarknaden beträffar,
utan kollek-tifaftalen äro fortfarande till stor del
en blandning af tariffaftal och aftal om generella
principer rörande arbetstvisters behandling,
lärlingsväsendet, föreningsfrihetens respekterande
å ömse sidor, arbetsgifvarens rätt att leda och
fördela arbetet, förmäns fristående ställning till
fackorganisationerna m. m. Häraf följer, att dessa
allmänna grundsatsers giltighetstid sammanfaller
med lönetariffens och upphör med denna, hvarigenom
arbetsfreden ofta sättes ytterligare i fara, så
snart det blir fråga om förnyande eller aflösande
af ett kollektivt aftal om arbetsvillkoren. Så
länge särskildt frågan om arbetstvisters
behandling icke vare sig genom lag eller särskilda
förhandlingsordningar göres fristående i förhållande
till de kollektiva aftalen om arbetsvillkoren,
kommer en viss oklarhet att vidlåda dessa aftals
betydelse för arbetsfreden. Ursprungligen har
man å ömse sidor ovedersägligen åsyftat, att ett
kollektivaftal utan vidare skulle skydda mot lockout
och strejk under sin giltighetstid; men i den mån
som å arbe-tarsidan sympatistrejker och politiska
strejker börjat komma till användning samt sedermera
arbetsgifvarna å sin sida begynt begagna sig af
lockouten som ett kampmedel, hvilket i regel utgör en
taktisk motsvarighet icke till den vanliga strejken,
utan till syrapatistrejken, så har man inom de stora
organisationerna frångått den äldre föreställningen
om kol-lektivaftalets verkan och gjort bruk af den
ofvan angifna, teoretiskt också obestridligen riktiga
uppfattningen om, i hvad mån lockout och strejk under
aftalstiden innebära aftalsbrott. Man förklarar
alltså, att arbetsinställelse under aftalstiden
kan af huf-vudorganisation påbjudas, därest den
icke afser att ändra eller upphäfva någon af det
gällande aftalets bestämmelser, och härigenom har
man med angifven begränsning formligen legaliserat
masslockout och mäss-strejk under de kollektiva af
talens giltighetstid.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
