Jonsson, jordbrukare, kommunalman, politiker, f. 16 mars 1823 å Stenstugu i Endre socken på Gottland, d. 25 febr. 1893 i Visby, blef student i Lund 1842, vistades vid Väderbrunns landtbruksskola 1845-47 och öfvertog efter återkomsten till Gottland fädernegården Stenstugu. Han var där föreståndare för länets landtbruksskola 1848-51 och utvecklade gagnelig verksamhet dels genom sin undervisning, dels genom det för närliggande bygder välgörande föredömet af ett väl skött jordbruk. Han var led. af Andra kammaren 1867-75 samt insattes af densamma i lagutskottet 1869-71 och i bevillningsutskottet 1872. Efter att 1870-72 ha arbetat i kommittén för revision af läroverksstadgan, hade han 1873 plats i särskilda utskottet för elementarundervisningens ordnande och uppträdde där såväl som förut i kommittén mot de klassiska språkens förhärskande ställning. Under sin första riksdagstid tillhörde K. landtmannapartiet, men aflägsnade sig af motvilja mot dess ljumhet i försvarsfrågan allt mera från detsamma samt uppträdde som en af den allmänna värnpliktens ifrigaste förespråkare. Hans allmänna politiska ståndpunkt var moderat-konservativ, hvilket dock ej hindrade honom att understödja partiella framsteg på religionsfrihetens område. Särskildt nitälskade han för den lagstiftning för de gottländska skogarnas skydd, som kom till stånd 1869, och för skiljandet af militär-befälhafvarplatsen vid Gottlands nationalbeväring från landshöfdingeposten inom länet. K. var sedan 1868 led. af styrelsen för Riksbankens afd.-kontor i Visby, under en lång följd af år led. af landstinget (1881-86 vice ordf.) och 1868, 1873 och 1878 sitt stifts lekmannaombud vid kyrkomötena. 6. Johan Adolf K., den föregåendes sysslings son (K. tillhör endast på mödernet släkten K., hvars namn hans fader upptog), missions-och universitetslärare, f. 7 okt. 1855 i Visby, blef student i Uppsala 1874, teol. kandidat 1887, docent i exegetik 1890 samt e. o. professor i exegetik där och kyrkoherde i Näs 1903. K. har äfven egnat en betydande del af sin verksamhet åt Evangeliska fosterlandsstiftelsens missionsinstitut, där han varit 1879--93 förste lärare, 1893--1903 föreståndare och 1903--09 inspektor och hvars missionsfält i Öst-Afrika han inspekterade 1908--09. Utom en mängd missionslitteratur (som missionsföreståndare utgaf K. bl. a. fosterlandsstiftelsens missionstidning) dels i tidskrifter och kalendrar, dels i smärre missionsskrifter har han af trycket utgifvit bl. a. "Pauli första Thessa-lonikerbref" (1893), "Profeten Mika" (1894), "Profeten Nahum" (1898) och "Pauli andra Thessalonikerbref" (19O1), samtliga med öfv. och förklaringar. K. representerar i dessa arbeten en strängt konservativ ståndpunkt. Under de senare åren har han publicerat dels i öfv., dels som original en skriftserie "Bibliska tids- och stridsfrågor", hvaribland Kristendomen och den urkristna församlingens bibel (1908), som trots sin konservativa hållning förorsakat mycken oro bland en del missionsvänner inom Evangeliska fosterlandsstiftelsen. 1909 lämnade K. den förtroendeställning han där länge innehaft. 2. (E. Wrgl.) 3. --rn. (E. Wrgl.) 5. (V. M.) Kolmogorij (Cholmogorij), stad i ryska guv. Archangel, vid vänstra stranden af Dvina. Omkr. 1,200 inv., hvilka hufvudsakligen idka ladugårds-skötsel. Korna i trakten (af holländsk ras) äro eftersökta i hela Ryssland för sin mjölkrikedom. K. var en af bjarmernas förnämsta handelsplatser (se Bjarmaland) och är f. ö. bekant som ryska regentinnan Annas och hennes gemål Anton Ulriks förvisningsort. Före Archangels anläggande var K. Rysslands hamnstad vid Hvita hafvet. (J. F. N.) Kolmunnen, zool. Se Torsksläktet.

Kolmårdens branter mot Bråviken.

Kolmården (fsv. Colmarþ och Kulmarþ, antagligen af ett subst. marþer, skog; således "kolskogen"), bergs- och skogstrakt i Östergötland, Södermanland och Närke. Den breda, tillplattade, af en mängd tvärdalar, kärr och vattendrag söndersplittrade bergåsen höjer sig s. v. om Nyköping ur Östersjön. Öfver slättlandet sträcker den sig, med kullar af 15 till 60 m. höjd, västerut, brant stupande mot s. till Bråviken, Östergötlands slättbygd och sjön Glan, men mot n. småningom öfvergående i de lägre kuperade trakter, som omgifva Södermanlands insjöar. Mot n. v. sträcka sig K:s utsprång ända till sjön Sottern i Närke samt inåt Finspånga läns härad i Östergötland, sålunda sammanhängande med bergssträckningen Tylöskogen. Ej långt frän sjön Glan, i närheten af Hult i Kvillinge socken, når K. sin största höjd, 167 m. Mångenstädes förekomma järn-, koppar- m. fl. malmanledningar. Berggrunden utgöres hufvudsakligen af röd gnejs; på flera ställen finnas i denna inkilade mäktiga lager af kornig kalksten, hvilken sedan lång tid tillbaka