är bearbetad och allmänt känd under namnet Kolmårdsmarmor. Utsikterna från bergåsens sydliga branter öfver Bråviken, Glan och slätten kring Norrköping äro med rätta berömda. A. G.* Kolmårdsmarmor. Se Kalksten, sp. 642, 645 och fig. 1. Kolmått. Som enheter för träkolens uppmätande användes förr koltunnan och kollästen l. tolftunnestigen. Koltunnan var cylindrisk, af 2 fots höjd och diameter, alltså rymmande 6,3 kub.-fot. Kollästen, 10,8 fot x 2 fot x 3,5 fot, rymde tolf tunnor (tolftunnestig), således 75,6 kub.-fot, hvilket motsvarar 20,4 hl. Af dessa äldre mått kvarstår, sedan metersystemet trängt igenom, endast kollästen, men den sättes numera = 20 hl. och benämnes äfven skogstig. Vanlig kolstig l. storstig är dubbelt så stor = 40 hl. De kolryssar, hvari kolen köras till kolhus, järnvägsstationer och hamnar, äro oftast af bestämda dimensioner, så att de rymma 1 läst eller 1 storstig. Orden stjälpläst och vagnkuberad läst härröra däraf, att en köpare, som mottager ett visst antal i järnvägsvagn, pråm eller kolhus ur kolryssar stjälpta läster träkol, ej får igen samma mängd vid ommätning, enär kolens volym minskas vid störtandet genom afstybbning och hopsjunkning. Man räknar på, att förlusten i antal mottagna läster uppgår till 5 à 13 proc. En stjälpläst ger således 0,95--0,87 vagnkuberad läst. Växlingen beror på olika beskaffenhet hos kolen, olika lastningsförhållanden och andra omständigheter. Från kolhusen forslas träkolen på en vagn, "björn" l. "hund", upp på masugnen i "kolkorgar" l. "kolfat", plåttunnor med hjul och skälmar, så att de på masugnskransen kunna skjutas till uppsättningsmålet. Kolfaten äro af viss volym, och i dem uppmätas den för hvarje uppsättning nödiga kolkvantiteten. E-t N-n. Kolnidre (kaldeiska; "alla löften"), begynnelseorden till den formel, hvarmed den judiska gudstjänsten inledes aftonen före den stora försoningsdagen och som förklarar, att de öfverilade löften israeliten under det kommande året afger till Gud äro ogiltiga. Kolning, kem. tekn., framställning af träkol och en del andra produkter ur ved genom dess torrdestillation i milor och kolugnar. Upphettas organiska ämnen, såsom ved, torf eller stenkol, i närvaro af luft, inträder förbränning (se d. o.), hvilken, om den är fullständig, ger vattenånga och kolsyra som slutprodukter. Om uppvärmningen eger rum så, att luften ej får tillträde, inträffar torrdestillation, hvarvid fasta, flytande och gasformiga produkter alstras. Vedens torrdestillation har i Sverige det sista årtiondet underkastats ett ingående studium af Peter Klason (se denne) och hans lärjungar med anslag af K. M:t. Till följd däraf är denna process numera teoretiskt och, genom kolningsteknikens stora utveckling i vårt land, äfven praktiskt mycket väl känd. Veden, som i medeltal innehåller 50 proc. kol, 6 proc. väte och 44 proc. syre, är ej en enhetlig kemisk individ, utan består af ett flertal föreningar. Granved, hvars sammansättning är bäst känd, innehåller exempelvis 53 proc. cellulosa, 14 proc. andra kolhydrater, 29 proc. lignin, O,7 proc. protein och 3,3 proc. kåda och fett. Vid torrdestillationen sönderspjälkas dessa ämnen i enklare sammansatta, hvarjämte några af de alstrade sönderdelningsprodukterna omsätta sig med hvarandra till nya föreningar. Torrdestillationen är således ingen enkel kemisk reaktion, utan af ganska komplicerad natur. En synnerligen viktig iakttagelse är, att torrdestillationen hör till de s. k. exotermiska reaktionerna, som ega rum under afgifvande af värme. Teoretisk beräkning och praktisk uppmätning ge vid handen, att 6--7 proc. af vedens förbränningsvärme frigöras vid torrdestillationen. För dennas igångsättning är en upphettning af veden till omkr. 270° nödvändig, men äfven under dess fortgång måste eldning ega rum för att hindra torrdestillationsrummets afkylning och för att ersätta en del af det värme, som bortföres af de alstrade gaserna samt det, som förloras genom ledning och strålning genom väggarna. Torrdestillationen får afsevärdt olikartadt förlopp, om den drifves långsamt eller hastigt. I senare fallet kan den bli nästan explosionsartad, hvilket är väl kändt af praktikern genom uttrycken "milans

Fig. 1. Finsk rörugn i "kok".

slagning" och "kok i ugnar". Fig. 1 visar det senare. Äfven produkternas mängd och sammansättning variera, hvilket framgår af följande kemiska reaktionsformler: 1. Långsam kolning: 2 C₄₂ H₆₀ O₂₈ = C₅₀ H₂₀ O₃ + 30 H₂ O + 5 CO + Ved. Träkol. 3 CO + C₂₆ H₄₀ O₁₀ Öfriga produkter. 2. Hastig kolning: 2 C₄₂ H₆₀ O₂₈ = C₄₀ H₁₆ O₃ + 30 H₂ O + 5 CO₂ + Ved. Träkol. 3 CO + C₃₆ H₄₄ O₁₀ Öfriga produkter. Vid vedens torrdestillation erhållas följande produkter: fast träkol, flytande skumoljor, träsyra och tjära samt brännbara gaser. Mängden och sammansättningen af dessa produkter äro ganska olika vid löfträdens och barrträdens torrdestillation, hvilket gör, att dessa trädslags kolning tekniskt ställer sig ganska olika. Vid barrvedskolningen är träkolet hufvudprodukten, tjära och träsyra biprodukter, vid löfvedskolningen är träsyran på grund af sin större halt ättiksyra och metylalkohol den viktigaste produkten. I det följande kommer hufvudsakligen barrvedskolningen att behandlas, enär den för Sverige har öfvervägande betydelse. Milkolning är en af de äldsta tekniska processerna och torde vara känd sedan lika lång tid tillbaka som framställning af metaller. I Sverige nådde den tidigt hög utveckling. I olika landsändar utbildade sig särskilda typer, t. ex. "värmlandsmila", "östgötamila". Det ställe, där milan skall