ett otvetydigt sätt bestämma den konstgjorda stjärnans färg. Då de färger, som kunna framställas med kolorim etern, icke fullt motsvara de färger, som förekomma hos fixstjärnorna, har den emellertid som mätapparat fått ringa användning. Vid kolorimetri-ska undersökningar öfver stjärnorna har man på sista tiden börjat använda helt andra förfaringssätt, där man antingen begagnat sig af olika färgade stjärnors olika inverkan på den fotografiska plåten eller ock uppmätt de mot de olika stjärnfärgerna svarande effektiva våglängderna hos stjärnljuset. 2. Fys., instrument för bestämmande af färgintensiteten hos en lösning. Emedan en lösnings färg är beroende af dess koncentration, kan man med ko-lorimetern bestämma äfven en lösnings koncentration. Fig. åskådliggör, huru en kolorimeter är anordnad. A och B äro två graderade glascylindrar, som innehålla de lösningar, som skola jämföras. Från spegeln S₁ kastas genom lösningarna ljus, hvilket af speglarna S₂, S₃ och S₄ reflekteras upp till L, där man kan iakttaga två bredvid hvarandra liggande färgade synfält.

Kolorimeter (schematisk framställning). Cylindern A är fylld med en lösning, hvars koncentration (c₁) är känd och skikttjocklek (d₁ kan afläsas på graderingen. För att synfälten skola synas lika, måste i B fyllas en lösning af den sökta koncentrationen c₂, till dess skikttjockleken blir d₂. Den sistnämnda koncentrationen kan då beräknas enligt formeln c₂ = c_l d₁/d₂ 1. B-d. 2. D. S-t. Kolorimetercirkel, astron. Se Kolorimeter 1. Kolorimetrisk, utförd medelst kolorimeter (se d. o.). Kolorism (jfr Kolorit), konstt., färgverkans tillgodoseende i hög grad och mer eller mindre på bekostnad af teckningens pregnans (såsom hos flera riktningar inom senare tidens tondiktning och målarkonst). Kolorist, målare, som utmärker sig i koloriten eller som lägger hufvudsakliga vikten vid färggif-ningen. Kolorit (fr. coloris, af lat. color, färg), färg, färgblandning. Jfr Målarkonsten. Kolorum, bråk, oväsen. Ordets upprinnelse är dunkel. Kolos uppstår vid ofullständig förbränning, då förbränningsprodukterna icke afledas. Se Koloxidförgiftning. Kolos [], komitat. Se Klausenburg. Kolosov [], Mitrofan, rysk språkforskare, f. 1839 i Dmitriev (guv. Kursk), d. 1881, sedan 1871 professor i ryska språket och litteraturen i Warschau, inlade stora förtjänster om rysk språkhistoria och dialektologi. Han kan jämte Potebnja rentaf betraktas som grundläggare af dessa båda discipliner genom Otjerk istorii zvukov i form russkago jazyka s XI po XVI stol. (1872) och Obzor zvukovych i formaljnych osobennostej narodnago russkago jazyka (1878), båda visserligen tämligen registerartade, men säkert grundade på fakta (så vidt sådana för honom voro tillgängliga). K. grundlade tidskriften "Russkij filologitjeskij viestnik" (fr. o. m. 1878, fortsatt af Smirnov och Karskij), Biografisk notis af Smirnov i ofvannämnda tidskr. 1881. LlL Koloss (grek. kolossos), jättestod, bildstod, som öfverskrider de naturliga måttförhållandena; människa, djur eller annat föremål af otymplig storlek; rike af väldig utsträckning (t. ex. "den ryske kolossen"). - Kolossal, öfvermåttan stor, ofantlig, bålstor, åbäklig. - Kolossalstatyer äro strängt taget alla statyer af mer än kroppsstorlek; vanligen brukas dock uttrycket om sådana, som i betydligare grad höja sig öfver måttet för vanliga bildstoder. Kolossala i denna mening voro de flesta bildstoder i det forna Egypten och i Assyrien, såsom sfinxen (se fig. 3 å pl. II till art. Egypten), Memnonstoderna (18 m. höga; fig. 4 å pl. II till art. Egypten) och konungabilderna i Tebe (se fig. 5 o. 6 å pl. III till art. Egypten) samt lejon- och tjursfinxerna i Ninive (se illustrationssidan 1 till art. Assyrien). Vidt prisade bland grekiska kolossalstatyer voro Fidias' mer än 20 m. höga bronsstod Athena promachos på Akropolis, samme mästares guld- och elfenbensstoder Athena parthenos (fig. 1 till art. Athena) och den sittande Zeus i Olympia (båda omkr. 12 m.) samt Polykleitos' Hera i Argos, äfven den en "kryselefantin-bild". Största ryktet för väldiga måttförhållanden vann dock den s. k. Kolossen på Rhodos (se d. o.). Störst bland romerska stöder var Zenodoros' staty af Nero (33 m.), hvilken först stod i närheten af Colosseum och gaf denna byggnad dess namn. Com-modus lät borttaga stödens hufvud och i stället dit-sätta en afbildning af sitt eget. En höjd af 6 m. når den till vår tid bevarade marmorgruppen Hästtämjarna ("Dioskurerna") på Monte Cavallo i Rom. - Medan de gamla folken ofta frestades att söka ge uttryck åt sina gudars höghet genom att afbilda dem i utomordentlig storlek, har man i nyare tider mera sällan utfört kolossalstatyer af större mått. Bland dylika nämna vi de Mariabilder, som finnas i åtskilliga franska bergstrakter, ståndbilden af den hel. Carlo Borromeo, rest 1697 vid hans födelseort Arona nära Lago maggiore och bestående af en 22 m. hög staty på en sockel af 13 m. höjd, Herkules vid Wilhelmshöhe, en efterbildning af den farnesiske, äfven kallad "der grosse Christoph", 10 m. hög på en 3,5 m. hög sockel och rest 1717, den (från foten t. o. m. kransen) 20,6 m. höga Bavaria (se d. o. med fig.) nära München, Hermannsdenkmal (se Arminius med fig.) i Teutoburg-skogen, det 45 m. höga Niederwaldsmonumentet samt Friheten, upplysande världen (1886), världens största staty, 46 m., af fransmannen Bartholdi (se denne och Bedloes-ön med fig.), och samme mästares 16 m. höga Belforts lejon samt Hugo Lederers Bismarck i Hamburg.