Kolossai (grek. Kolossai, lat. Colossæ), stad i Frygien, vid Meanders biflod Lykos, nära Hiera-polis och Laodikeia. Det förstördes omkr. år 64 e. Kr. af en jordbäfning, men blef snart åter-uppbyggdt. Under medeltiden framträdde det 4 .km. sydligare belägna Chonai (nu Chonas), i K:s ställe. Episteln till kolosserna skrefs till invånarna i denna stad, hvarest fanns en af de äldsta kristna församlingarna. (J. F. N.) Kolossal. Se Koloss. Kolossalstaty. Se Koloss. Kolossen på Rhodos, den vanliga benämningen på en i den forngrekiska staden Rhodos, på ön af samma namn, uppställd kolossalbild af solguden (Helios). Se vidare Chares. Den var uppställd .nära hamnen, men den allmänt spridda föreställningen, att den stått med skrefvande ben öfver själfva hamninloppet, är ett nyare tidens påhitt utan ringaste stöd i uppgifterna från forntiden. Blott 56 eller, enligt en annan uppgift, 66 år efter uppresandet kullstörtades statyn af en jordbäfning. Den arabiske fältherren Muavija sålde efter öns eröfring (653 e. Kr.) spillrorna till en judisk köpman, som för deras bortförande säges ha behöft 900 kameler. Kolossalplastiken synes ha med förkärlek idkats på Rhodos, där enligt Plinius funnos 100 kolossal bilder, alla mindre än Solens koloss, men dock hvar för sig tillräckligt stora att göra en ort .berömd. Jfr M. P:n Nilsson, "Kolossen på Rhodos" (i "Nord. tidskr.", 1910). A. M. A. Kolosser, invånare i frygiska staden Kolossai (se d. o. och Kolosserbrefvet). Kolosserbrefvet 1. Episteln till kolosserna författades af aposteln Paulus samtidigt med Efeserbrefvet (se d. o.), afsändes på samma gång som detta och företer äfven till innehållet stor likhet därmed. I de frygiska församlingarna, till hvilka den i Kolossai hörde, var en villfarande riktning på väg att inrota sig, hvilken dels ville upprätthålla de judiska ceremoniallagarna och yrkade en ytterligt sträng askes, dels ock, sannolikt med anslutning till frygernas gamla böjelse för svärmisk mysticism, sysselsatte sig med inbilska grubblerier öfver andevärlden såsom intagande en medlande ställning mellan Gud och människan. Paulus varnar för dessa villfarelser, hvilka i sig buro fröet till den sedan framträdande gnosticismen, och framhåller tillräckligheten af Kristi medlarkall samt ger, i brefvets senare del, förmaningar till en .kristlig vandel. E. J. ö.* Kolosseum. Se Colosseum. Kolostrum (lat. colostrum), råmjölk. Se Mjölkafsöndring. Kolosvár [], stad. Se Klausenburg. Kolotomi (af grek. kolon, en del af groftarmen, och tomé, snitt), med., en kirurgisk operation, som består däri, att någon del af tarmkanalen utifrån öppnas för att skaffa aflopp för innehållet, då den naturliga vägen därför genom en eller annan orsak är stängd. Det är ej endast, ej heller ens oftast, vid s. k. inre inklämningar (se Inkarceration), som denna operation är af nöden. I flertalet fall föranledes den af hinder i ändtarmen, hvilka alldeles stänga genomfarten däri. Dessa hinder kunna vara medfödda. Många barn födas nämligen med mer eller mindre fullständig brist af anusöppning eller ändtarm; och då man ej lyckas från det rätta hållet bilda en kommunikation till tarmkanalen, återstår endast att skapa en artificiell sådan högre upp. I andra fall är denna tillslutning uppkommen genom sjukdom, vanligast kräfta. Dock kan denna i många fall borttagas, hvarför kolotomi är att betrakta blott som den yttersta utvägen. Emellertid är borttagandet af en kräftsjuk ändtarm en långt svårare operation än kolotomien, som egentligen är en mycket lätt utförbar åtgärd. Den moderna kirurgien har äfven nära nog fullständigt aflägsnat faran därvid, men en svår vanskaplighet blir dock alltid följden däraf. Operationen kan utföras äfven som en förberedelse till själfva af-lägsnandet af den nedanför belägna tarmsvulsten. Rsr. (J. Å.) Kolowrat-Liebsteinsky [], Franz Anton, grefve, österrikisk statsman, tillhörande en förnäm bömisk släkt, f. 1778, d. 1861, verkade som ståthållare ("oberstburggraf") i Böhmen (från 1810) för det tjechiska nationalitetsmedvetandets stärkande, bl. a. genom grundläggandet (1818) af tjechiska museet i Prag, och kallades 1825 till Wien att som stats- och konferensminister leda den inre politiken. Som motståndare till den äfven i inrikesfrågor ytterst maktlystne furst Metternich fick K. utan skäl rykte för att vara liberal och blef ganska populär, hvarför han efter marsoroligheterna 1848 erhöll presidiet i den konstitutionella ministären af 20 mars. Han insåg snart sin otillräcklighet för den svåra uppgiften, hvarför han redan 4 apr. s. å. afgick och drog sig tillbaka till privatlifvet. (V. S-g.) Koloxid, kem., en gasformig förening mellan kol och syre, sammansatt enligt formeln CO. Den bildas, då kol förbrännes vid otillräcklig syretillgång eller glödgas i kolsyregas samt då metalloxider upphettas med kol eller (jämte vätgas) då vattenångor ledas öfver glödande kol. Koloxid är en väsentlig beståndsdel i masugnsgaserna samt i generator- och vattengas. I lysgas ingår den till omkr. 10 proc. Många organiska syror, t. ex. myrsyra, utveckla koloxid vid uppvärmning med koncentrerad svafvelsyra. Koloxid brinner med blå, icke lysande låga och är färg-, lukt- och smaklös, nästan olöslig i vatten och af neutral reaktion. I kemiskt hänseende är den omättad och förenar sig med åtskilliga ämnen, t. ex. med syre till kolsyra, med klor till koloxiklorid, CO Cl₂, med svafvel o. s. v. Äfven vissa metaller förenas direkt med koloxid. Fint pulveriserad nickel ger därmed vid 30° nickeltetrakarbonyl, Ni (C0)4, en färglös vätska, järn ger järnkarbonyl, som är gul. Metalliskt kalium förenas med koloxid till koloxidkalium, K₉ C₆ 0₆. Blodfärgämnet hemoglobin (se d. o.) absorberar med stor begärlighet koloxid och ger därmed koloxidhemoglobin, som är ljusrödt. Denna förening är 130 gånger beständigare än motsvarande syreförening, oxihemoglobin (se d. o.). Vid närvaro af koloxid förmår blodfärgämnet därför ej upptaga syre, hvilket är orsaken till koloxidens stora giftighet (se Koloxidförgiftning). H. E. Koloxidförgiftning, giftverkan vid kolos, vid inandning af lysgas eller vattengas, är beroende på närvaron af koloxid (se d. o.) i inandningsluften. En del af dödsfallen vid grufgasexplosioner är äfvenledes att hänföra till koloxidförgiftning. Förloppet vid koloxidförgiftning är följande: koloxiden