Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koloxidförgiftning - Koloxidhemoglobin, kem. Se Koloxid. - Koloxidkalium, kem. Se Koloxid. - Koloxiklorid, kem. Se Fosgengas. - Koloxysulfid - Kolozs, komitat. Se Klausenburg. - Kolozsvár, stad. Se Klausenburg. - Kolpak. Se Kalpak. - Kolping, Adolf - Kolpino - Kolpojkar. Se Hammarlag. - Kolportage - Kolportera - Kolportör, Kolportörsroman. Se Kolportera. - Kolpråm. Se Pråm. - Kolryss. Se Kolmått. - Kolränta - Kolsandsten - Kolspets - Kolstationer. Se Hamn, sp. 1272. - Kolster, Karl Fredrik Rudolf - Kolstig. Se Kolmått. - Kolstål, metall., ett stål, hvars hårdhet. (Se Järn, sp. 383-384). - Kolsuboxid - Kolundet - Kolsva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
diffunderar genom lungblåsornas väggar in i
blodet och uttränger syret ur dess förening
med blodfärgämnet. De röda blodkropparna bli
härigenom otjänliga för syretransporten från
lungorna till kroppens väfnader, och hvälfning
i följd af syrebrist inställer sig. Bindningen
af koloxiden vid blodfärgämnet är emellertid en-
reversibel process. Vid tillräckligt öfverskofct af
syre utdrifves åter koloxiden. Koloxidens frändskap
till blodfärgämnet är emellertid betydligt starkare
än syrets. Man har beräknat, att vid den vanliga
syrehalten i lungluften - omkr. 15 proc. - är en
koloxidhalt af 0,i proc. tillräcklig för att taga
hälften af blodfärgämnet i beslag. Behandlingen vid
koloxidförgiftning går ut på att genom konstgjord
andning bortventilera koloxiden ur lungorna och
därmed bereda möjlighet för syret att uttränga
densamma ur blodkropparna. Man måste således sörja
för, att den luft, som in pumpas i lungorna,
är i möjligaste mån fri från koloxid. Verkan
understödes naturligtvis i hög grad, om man har
tillgång till ren syrgas. Koloxiden själf undergår
ingen förändring i kroppen. Den lämnar kroppen
i samma form, som den upptagits. Den synes ej
heller ha någon direkt inverkan på andra kroppar i
organismen än blodfärgämnet. Koloxidens förening
med blodfärgämnet ger blodet en karakteristisk
körsbärsröd färg. Vid spektroskopisk undersökning
finner man två karakteristiska absorptions-band.
J. E. J-n.
Koloxidhemoglobin, kem. Se Koloxid.
Koloxidkalium, kem. Se Koloxid.
Koloxiklorid, kem. Se Fosgengas.
Koloxysulfid, en lätt antändbar färglös gas med vidrig
lukt, af sammansättningen COS. H. E.
Kolozs [], komitat. Se Klausenburg.
Kolozsvar [], stad. Se Klausenburg.
Kolpak. Se Kalpak.
Kolping, Adolf, tysk socialreformator, f. 1813,
d. 1865, vardt 1845 kaplan i Elberfeld, där han
stiftade den första gesällföreningen, 1849 kanik i
Köln och 1862 kyrkoherde vid minoritkyrkan därstädes,
skapade en stor organisation till förbättring af
gesällernas villkor, hvarför han erhöll hedersnamnet
"Der gesellenvater". K. skref äfven en mängd populära
skrifter och utgaf folkkalendrar m. m.
Kolpino, by i ryska guv. S:t Petersburg,
vid Isjora (en biflod till Neva) och järnvägen
Petersburg-Moskva. 8,000 inv. (1897). Vallfartsort
(Den hel. Nikolaus’ undergörande bild). I K. ligga
de s. k. Isjora-amiralitetsverkstäderna,
anlagda 1705, med 2,000 arbetare.
J. F. N.
Kolpojkar. Se Hammarlag.
Kolportage [; fr. colportage], spridning af varor,
särskildt böcker och tidningar, genom kolportörer
(se Kolportera).
Kolportera (fr. colporter, af col, hals, och porter,
bära, således eg. bära hängande kring nacken), gå
omkring och till försäljning utbjuda, utdela eller
skaffa abonnenter å tidningar, tidskrifter, religiösa
småskrifter, böcker i häften o. d. - Kolportera ut,
(muntligen) utsprida (en hörsägen, en nyhet). -
Kolportör, vandrande bokmånglare; tidningsutropare;
lekmannapredikant och spridare af andliga skrifter
(jfr Evangeliska fosterlandsstiftelsen); obildad
religiös folktalare. - Kolportörsroman, häftevis
utkommande, genom kolportörer försåld roman, som i
språk och innehåll ockrar på oförädlad smak och sämre
lidelser. Motarbetandet af kolportörsromaneländet
(främst genom billighetsupplagor af verkligt god
skönlitteratur) har på senaste tiden blifvit en
sträfvan hos folkbildningsrörelsen, äfven å de större
bokförläggarnas sida.
Kolportör, Kolportörsroman. Se Kolportera.
Kolpråm. Se Pråm.
Kolryss. Se Kolmått.
Kolränta, kam., en till jordeboksräntan
hörande-grundskatt, som erlades i träkol. Den förekom
i bergslagen och kringliggande skogstrakter. I Dalarna
lämnade allmogen enligt med Karl IX 1609 ingånget
kontrakt 24 stigar kol af hvarje helt gärdemantal
"om 16 spannland i sade". Kbg.
Kolsandsten, geol., den sandsten, som bildar
hufvudmassan af stenkolssystemets öfre,
kolförande afdelning. Jfr Bergkalk.
E. E.
Kolspets, elektrot., en staf af pressadt kol,
som användes för bildande af ljusbågen
i en elektrisk båglampa (se d. o.).
A. E-m.
Kolstationer. Se Hamn, sp. 1272.
Kolster, Karl Fredrik Rudolf, finsk anatom,
f. 2 juli 1865 i Helsingfors, blef student
1883, filos. kandidat 1885, med. kandidat 1888,
med. licentiat 1891, med. och kirurgie doktor
1892 (gra-dualafh. Experimentelle beiträge zur
kenntnis der Myomalacia cordis). Han förordnades
till docent i patologisk anatomi 1893 och utnämndes
1905 till e. o. professor i mikroskopisk anatomi
vid Helsingfors’ universitet. Bland K:s arbeten
märkas Studien iiber das centrale nervensystem
(I, II, 1898-1900), Histogenese der peripheren
nerven (1899), äfvensom en serie afh. Beiträge
zur kenntnis der embryotrophe (1902-09).
R. T-dt.
Kolstig. Se Kolmått.
Kolstål, metall., ett stål, hvars hårdhet betingas af
dess kolhalt, till skillnad från specialstål (se
d. o.), t. ex. nickelstål eller kromstål, som erhållit
sin hårdhet genom andra legeringsämnen än kol (se
Järn, sp. 383-384). I. O.
Kolsuboxid, kem., en gas, hvars sammansättning framgår
af formeln
CO = C = CO
Den eger en stickande lukt och kan kondenseras till
en vätska, som kokar vid 7°. Kolsuboxid f ramställes
ur malonsyra (se d. o.), genom destillation med den
10-dubbla mängden fosforpentoxid. H. E.
Kolsundet, smalt sund i Mälaren mellan Selaön
(Ytter-Selö socken) i n. och Södermanlands fastland
(Toresunds socken) i s. Sundet är bl. a. bekant från
Gustaf Vasas flykt från Räfsnäs upp till Dalarna,
då han vid K. öfvergafs af sin medföljande dräng,
och från hans befrielsekrig, då under belägringen
af Västerås en förskansning gjordes på ömse sidor om
sundet för att hindra danskarna att komma därigenom.
(Wbg.)
Kolsva (Kohlsva), bruksegendom i Bro och
Malma socknar, Västmanlands län, vid Hedströmmen och
K. station å Köping-Uttersberg-Riddarhyttans järnväg,
tillhörigt Kohlsva järnverks aktiebolag (akt.-kap. 1,5
mill. kr.). Taxeringsvärde 1,493,400 kr. (1909),
hvaraf 589,800 kr. för jordbruksfastighet, 8 15/16 mtl,
utom det ej länge sedan inköpta Västlandaholm, 3 1/2
mtl, i V. Skedvi socken, tax. 241,600 kr. Bolaget
eger stora delar af Dalkarlshytte och Uttersbergs
bruk. Järnbruket (se fig.) består af 2 martin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
