inordnades under nutidens statsformer. De särskilda komitatens själfständighet är dock fortfarande mycket vidsträckt. Sedan 1876 finnas i Ungern 63 komitat och i Kroatien-Slavonien 8. (J. F. N.) Komitativus (af lat. comitari, beledsaga, åtfölja). 1. I den indoeuropeiska grammatiken alternativ benämning på kasus instrumentalis med hänsyn till dess förmodade ursprungliga betydelse af samvaro. -- 2. I de finsk-ugriska språken en kasus, som utmärker följeskap och på svenska kan öfversättas med "tillsammans med", "åtföljd af". Jfr Kasus. Komitier. Se Comitia. Komlós [kå'mlåʃ]. 1. Nagy-K. ("Stor-K."), storkommun i ungerska grefsk. Torontál. 4,956 inv. (1900). -- 2. Tót-K. ("Slovakiska K."), storkommun i ungerska grefsk. Békés. 10,235 inv. (1900), hvaraf 90 proc. slovaker. Liflig industri. J. F. N. Komma, plur. ko'mmata (grek.; eg. det afhuggna, inskärning, smärre del af en period, af ko'ptein, slå, afhugga). 1. Gramm., ett skiljetecken (,), som utmärker de minsta uppehållen för rösten vid läsningen (och uppläsningen) af en skrift. Kommata brukas i de moderna språken för att åtskilja sam- och underordnade satser, sammandragna och förkortade satser, inskjutna anföringsord äfvensom tilltal i vokativ, delvis äfven adverbial o. s. v. Rörande de stridiga åsikterna i fråga om den lämpligaste svenska kommateringen se E. Brate, "Svensk språklära", s. 42--57 (1898), och A. Palmgren, "Om behofvet af jämte förslag till en reform i vårt kommateringsväsen" (i "Språk och stil", II, 1902). -- Kommatera, förse med vederbörliga skiljetecken. Jfr Skiljetecken. -- 2. (It. comma) Mus., den matematiska differensen mellan de minsta intervallförhållandena. Det didymiska l. syntoniska kommat är förhållandet 81:80, eller skillnaden mellan den stora och den lilla heltonen (9/8:10/9). Det pythagoreiska kommat är förhållandet 531441:524288, eller den differens, med hvilken sex stora heltoner öfverskjuta oktaven. 1. (R-n B.) 2. A. L.* Kommabacill (Koleraspirill), bot. Se B a k t e r i o l o g i, sp. 728. Kommagene, i forntiden den nordligaste provinsen i Syrien, mellan Eufrat, Taurus och Amanos-berget (Alma dag), i l:a årh. f. Kr. ett själfständigt område under furstar af Seleukidernas släkt. Dess hufvudstad var Samosata (nu Samsat) vid Eufrat. (J. F. N.) Komma i beknip, sjöv. Se B e k n i p. Komma i förhand, sjöv. Se Förhand. Kommandeme'nt (fr. commandement), befästningsk., skillnad i eldhöjd mellan ett inre (högre) och ett yttre (lägre) fästningsverk. G. U.* Kommanditaktiebolag (af fr. co mm an dit e, af lat. commendare, anförtro). Se Bolag, sp. 995. Kommanditbolag. Se Bolag, sp. 993. Kommanditdelegare, svenska lagspråkets uttryck för k o m m a n d i t ä r. Kommanditär (fr. commanditaire), icke namngif-ven bolagsman i ett kommanditbolag. Komma'ndo, Kommandoord (it. comando), krigsv., kallas den tillsägelse, genom hvilken en trupp befalles att utföra en viss rörelse eller ett grepp. Vid kommandoorden särskiljer man vanligen lystringsordet, hvilket anger den rörelse eller det grepp, som skall utföras, och verkställighetsordet, vanligen "marsch", "gevär" eller något annat kort ord, hvilket anger ögonblicket, då det befallda skall verkställas. Ordet kommando nyttjas äfven om själfva uttalandet af kommandoordet, hvarjämte det ofta, i synnerhet i utländska arméer, betyder detsamma som tjänsteuppdrag, kommendering (se Kommendera), eller en befälsmyndighet (generalkommando, brigadkommando o. s. v.). C. O. N. Kommandobrygga, skpsb., den jämförelsevis högt belägna del af ett fartygs öfverbyggnad, hvarifrån fartyget i vanliga fall manövreras. På kommandobryggan finnas placerade de för fartygsmanövern använda olika hjälpmedlen, såsom kompass, ratt, maskin- och omloppstelegrafer, velociineter, talrör 1. telefoner till fartygets viktigare delar, maskin- och roderskvallror; dessutom finnes på bryggan navigeringshytt eller kortlåda. C. K. S. Kommandoexpedition, det ämbetsverk (den expedition), särskildt för armén och särskildt för marinen, där alla kommandomål (se d. o.) handläggas och hvarifrån till dessa hörande expeditioner (generalorder m. m.) utgå. Dessa ämbetsverk trädde 1840 i stället för de förut bestående generaladjutantsexpeditionerna och antogo benämningarna Landt-försvars- och Sjöförsvarsdepartementens kommandoexpeditioner. De utgöras hvardera af en chef (Landtförsvarsdepartementets har äfven en sous-chef) och ett antal till tjänstgöring anställda officerare från generalstaben eller från marinen äfvensom af särskildt beordrade officerare i mån af behof. C. O. N. Kommandoflagga, krigsv., kallas den 90-100 cm. långa flagga, som föres efter en armés högste befälhafvare för att inför egna trupper ange deras uppehållsplats. Den svenska kungliga flaggan, som föres efter konungen, är en svensk flagga på hvit botten med en kunglig krona i korset. En arméchef har en helblå flagga med tre kronor, en fördelningschef en blå- och gulrandig med arméfördelningens nummer i midten. Lägre befälhafvare begagna icke sådan flagga. C. O. N. Kommandomål (se Kommando), statsr., kallas sådana regeringsärenden, "som konungen, i egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmakten till lands och sjöss, omedelbarligen besörjer". Dessa mål äro undantagna från föredragning och afgörande i statsrådet samt afgöras (R. F. § 15) i närvaro af den bland krigsdepartementens chefer, till hvars departement ärendet hör. Honom åligger att, då dessa mål beredas, yttra sin mening öfver de företag konungen besluter samt att, då hans mening icke öfverensstämmer med konungens beslut, föra sina yttrade betänkligheter och råd till protokoll, hvars riktighet konungen medelst sin påskrift besannar. Finner nämnde ämbetsman dessa löretag vara af vådlig riktning eller omfattning, eller att medlen till deras utförande äro ovissa eller otillräckliga, skall han tillstyrka konungen att kalla två eller flera högre militära ämbetsmän till ett krigsråd däröfver. Expedition i kommandomål behöfver icke (R. F. § 38) för sin giltighet vara försedd med konungens underskrift och vederbörande föredragandes kontrasigna-tion; föredraganden har ej rätt att genom kontra-signationsvägran hindra verkställigheten af konungens beslut. Besluten, vanligen kallade generalorder, undertecknas af föredraganden "på nådig-ste befallning". Protokollen i dessa mål äro ej un- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.