645 Kommitterade för tryckfrihetens vård-Ko m motion 646 lämnar uppdrag åt annan; (särskildt om) valman i förhållande till den valde (representanten). - Kom mittera d, utsedd jämte andra till ett för-troendevärf. Kommitterade för tryckfrihetens vård. A. G. Silverstolpe hade 1809 föreslagit, att genom den nya regeringsformen skulle skapas en mellan riksdagarna fungerande, af ständerna vald tolfmanna-nämnd under justitieombudsmannens ordförandeskap: Riksens ständers lag- och hushållsberedning, som skulle vara ett slags permanent lagberedning, men äfven ha en viss befogenhet i tryckfrihetens intresse. Konstitutionsutskottet upptog ej förslaget som sitt, men utbröt därur momentet om tryckfriheten och beredde åt detta plats i R. F. som § 108. Enligt denna skulle till tryckfrihetens vård hvarje riksdag genom sex elektorer från hvart stånd välja sex för kunskaper och lärdom kända män, däribland två lagfarna, och ordf. inom denna kommitté vara justitieombudsmannen. I händelse - stadgades det och stadgas ännu i samma § - att en författare eller boktryckare före tryckningen själf öfverlämnar till dessa kommitterade en skrift och begär deras yttrande, huruvida åtal därå efter tryckfrihetslagen kan ega rum, skola justitieombudsmannen och minst tre kommitterade (af dem en lagfaren) skriftligen af-gifva ett sådant yttrande. Förklara de däruti, att skriften må tryckas, vare då både författare och boktryckare fria från allt ansvar, som i stället drabbar de kommitterade. När sedan i enlighet med E. F. § 85 en särskild tryckfrihetsförordning af grundlags natur kom till stånd 9 mars 1810, hvarigenom närmare bestämmelser gåfvos med afseende på den i R. F. § 86 principiellt stadgade tryckfriheten, öfverlämnades därigenom åt tryckfrihetskommittén målsmanskapet för de synpunkter af icke formellt juridisk natur, som i tryckfrihetens, intresse ansågos böra få göra sig gällande vid tryckfrihetsmåls handläggning. Detta var först och främst fallet vid frågor om kvarstad (se F arstad i tryckfrihetsmål). Om vid un^rrätt kvarstad på utkommen skrift yrkades af allmän åklagare, i hvilket fall utslaget alltid skulle underställd? Svea hofrätt, måste sålunda nämnda hofrätt införda tryckfrihets-kommitténs yttrande, och därest hofrätten i strid därmed anbefallde kvarstaden, öfverlämnades frågans afgörande åt Högsta domstolen. Om tryckt skrift af hänsyn till utländska makter underkastats kvarstad (sekvestrering) utan åtal inför domstol, skulle kommitténs yttrande infordras, och gick detta ut på, att skriften ej enligt lagens bokstaf bort åtalas, kunde den af sekvestreringen vållade ekonomiska förlusten få ersättas af allmänna medel enligt beslut af konungen. Men 1810 års T. F. gaf kommittén en ännu viktigare uppgift. Enligt denna grundlag egde nämligen underrätt i stad i egentliga tryckfrihetsmål endast att rannsaka samt afgifva utlåtande, men skulle målet därefter öfverlämnas åt Svea hofrätt, som, innan den skred till dom, hade att infordra tryckfrihetskommitténs utlåtande ej blott om behöf-ligheten af sekvestrering och om huruvida boktryckarna kunde åläggas att uppgifva namnet på skriftens författare (hvilket då, och blott i vissa fall, fick ske, först sedan målet kommit under hofrättens pröf-aing), utan ock ang. skriftens straffbarhet. Skilde sig sedan hofrättens utslag från tryckfrihetskommitténs yttrande, gick målet till Högsta domstolen. Enligt konstitutionsutskottets förslag om ändring i 1810 års T. 0. vid örebroriksdagen 1810 skulle tryckfrihetskommittén, förstärkt med 30 af regeringen och riksdagen utsedda män, t. o. m. ha blifvit en för hela riket gemensam jury i tryckfrihetsmål, men detta förslag blef ej gcnomfördt, utan i stället beröfvades kommittén sin förra befogenhet att i tryckfrihetsmål medverka till materiell rättvisas ernående genom 1812 års T. F. Denna förlade nämligen själfva det sakliga domfällandet (utom när det gäller tryckfrihetskommittén själf enligt R. F. § 108, då Svea hofrätt är forum) i egentliga tryckfrihetsmål till underrätten, visserligen med underställningsskyldighet inför öfverordnad hofrätt (således ej blott Svea hofrätt), men utan tryckfrihetskommitténs hörande, och när 1815 plats i tryckfrihetsmål åter bereddes ett allmänt medborgerligt inflytande, anförtroddes detta ej åt tryckfrihetskommittén, utan åt den nuv. juryinstitutionen (se Jurydomstol). Därefter var tryckfrihetskommittén länge tämligen betydelselös. Dess ursprungliga uppgift enligt R. F. § 108 att kunna bli ansvarsskyldig för af annan person författad skrift har visat sig tämligen illusorisk, då dess utlåtande endast medför ansvar, om där uttryckligen säges, att skriften må tryckas, men § 108 ej ålägger kommittén att härom afge ett bestämdt yttrande. Något verkligt inflytande behöll kommittén endast i kvarsfcadsfrågor, ang. hvilkas handläggning 1812 års T. F. upptog de ofvan refererade bestämmelserna ur 1810 års T. F., blott med den skillnaden, att hofrätt i allmänhet trädde i stället för Svea hofrätt. Det föga maktpåliggande förtroendeuppdraget, som kommitterade genom en ändring af 1810 års R. 0. § 59 1844 erhöllo att efter riksdagarnas slut utöfva uppsikt öfver tryckningen af bihanget till riksdagsprotokollen (jfr Expeditionsutskott 1), varade blott till 1866 års representationsförändring. En grundlagsförändring af 1909 har emellertid gifvit tryckfrihetskommittén ökad betydelse. Enligt ett då antaget nytt stadgande i T. F. (§ 4 mom. 12) ega nämligen chefens för Justitiedepartementet ombud att förordna om indragning af antimilitaristiska skrifter, som anträffas vid trupp eller å örlogsfartyg, och tillhör pröfningen af, huruvida sådan indragning skall ega bestånd, tryckfrihetskommittén. Med afseende på Kommitténs tillsättning skedde i sammanhang med 1866 års representationsreform den ändringen, att valet skall ske å lagtima riksdag hvart tredje år genom tjugu-fyra valmän, hvaraf hvardera kammaren inom sig utser tolf. Nu liksom 1809 eger kommittén vid inträffade ledigheter mellan riksdagarna själf företaga fyllnadsval. S. B. Kommod (lat. co'mmodus, ändamålsenlig, passande), bekväm; maklig; "bekvämlighetsskåp", lågt, på golfvet stående skåp för förvaring af toalettporslinet m. m. - Kommoditét, bekvämlighet; maklighet. K o m m o's (grek., eg. slag, veklagan), i det grekiska skådespelet en (vanligen klagande) växelsång mellan köron och en af skådespelarna. Kommotiön (lat. commötio), skakning, nyttjas inom medicinen stundom i sammansättningarna hjärnkommotion (commotio cerebri), hvarför dock numera vanligen nyttjas ordet hjärnskak-n i n g (se Hjärnsjukdomar, sp. 853), och Ord, som saknas under K, torde sökas under C.