Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommunernas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
675
Kommunernas historia
676
resolutioner, bref och förordningar, särskildt rörande
val: 1739 års prästvalsförordning, 1785 och 1794
års resolutioner om klockar- och organistval samt
bestämmelser i k. försäkran till allmogen 4 april och
16 juni 1789 om utseende af elektorer för val af
riksdagsmän i bondeståndet. Enligt den förstnämnda,
hvari omsider närmare bestämmelser e;åfvos om
rösträtt och röstgrund och till hvilken de öfriga i
detta afseende anslöto sig, tillkom rösträtt endast
egare och brukare af hemman samt egare af bruk
och. masugnar. Som röstgrund bestämdes oförmedlade
hemmantalet samt antalet härdar, masugnar etc. i visst
förhållande till detta. Andra författningar
rörde kommunala besvär, fattigvård, folkundervisning
etc.; många mindre väsentliga ärenden förlades
ock då till sockenstämman. Om verkställighet af
dennas beslut m. m. märkas resol, af 1739 och
1759, den förra i beskattningsmål förutsättande
enhälligt beslut, den senare blott röstpluralitet.
Inseendet öfver sockensj älf st yreisen tillkom i
borgerliga mål lands-höfdingen, i kyrklig-ekonomiska
denne och biskopen gemensamt. De mångahanda
specialföreskrifterna sammanfattades omsider i 1817
års "förordn, ang. socknestämmor och kyrkoråd".
Eösträtt skulle - dock med förbehåll för fall, där
endast vissa fastigheters intresse var i fråga eller
där särskilda författningar förbehållit endast vissa
medborgare rösträtt - enligt denna förordn, tillkomma
fastighets-egare och andra, som egde rösträtt vid
prästval, brukare af enskildas jord, dock blott
med egarens fullmakt ; röstgrunden skulle vara den
nämnda vid prästval gällande. Sockenstämman egde, med
iakttagande af de för hvarje ärende särskildt gällande
författningarna, af handla "de mål, som rörde kyrkans
vård samt socknens hushållning och andra allmännare
angelägenheter", af hvilka de viktigaste uppräknades i
17 punkter, innefattande de äldre
befogenheterna med några tillägg. Bland dessa
märkas "öfverens-kommelser till befordrande af allmän
ordning och sedlighet inom församlingen", för hvilkas
efterlef-vande stämman egde hos vederbörande begära
vites utsättande. Besvär fingo i vissa kyrko-
och skolären-den anföras hos domkapitlet, eljest
hos K. M:ts be-fallningshafvande. I hvarje
församling skulle ett kyrkoråd inrättas för
kyrkotuktens, religionens och sedernas vård och för
verkställighet af sockenstämmobeslut i dylika mål,
hvartill 1828 kom viss tillsyn öfver den allmänna
hälsovården. - Kommunalförfattningens ytterligare
utveckling påyrkades dock snart: så af 1819-22 års
"styrelseverkskommitté", 1823 års riksdags särskilda
utskott, 1828 års kyrko-lagskommitte och 1835
års riksdag. Nya författningsförslag framlades
1839 dels af senare kyrkolagskommittén, dels af
fattigvårdskommittén, med anledning af hvilka
ett af 1840-41 års riksdagsutskott utarbetade ett
nytt förslag, som, af ständerna antaget, ligger till
grund för 1843 års tre förordningar "om socknestämmor
i riket", "om kyrkoråd" och "om socknenämnder
å landet". Sockennämnderna blefvo förvaltande och
verkställande myndigheter för dels vissa dittills af
kyrkorådet handlagda ärenden, i synnerhet allmänna
hälsovården, dels sockenstämmobeslut för befordrande
af ordning och sedlighet, hvarförutom stämman själf
kunde åt nämnden uppdraga ekonomiska ärenden, som
icke tillkommo ämbets- och tjänstemän. Nämndens
ledamöter skulle till lämpligt antal rotevis utses,
men ord-
föranden väljas å sockenstämma. För medelförvaltningen
skulle nämnden redovisa inför stämman. Den nya
sockenstämmoförordningen, i öfrigt hufvudsakligen
byggd på den äldres grunder, utsträckte rösträtten
till innehafvare af fabrik och andra verk och
inrättningar samt till löntagare och handtverks-
och näringsidkare, som erlade ett visst minimibelopp
af bevillning. Röstgrund blef hemmantalet (efter
1853 det förmedlade) och, där sådant ej fanns,
statsbe-villningen enligt II art., så att för ett
visst bevill-ningsbelopp skulle röstas lika som för
en viss hemmansdel (proportionen därvidlag ändrades
något vid bevillningens nedsättning 1857). Af nya
ärenden tillades endast några oväsentliga; däremot
utvidgades stämmans beskattningsrätt i ett viktigt
afseende (se Kommunalbeskattning). Samtidigt märkas
för kommunerna viktiga författningar om folkskolan
(1842), prästval (1843) samt fattigvården (1847 och
1853). I mån af kommunalinstitutionernas växande
betydelse gjorde sig dock behofvet af nya former
alltmera kännbart. Då de borgerliga ärendenas
vikt och mängd togo öfverhand öfver de kyrkliga,
befanns sockenstämmans ännu företrädesvis kyrkliga
organisation föråldrad. De snäfva gränserna för
stämmans befogenhet ansågos ej längre passa för en
väl af vägd kommunalfrihet. Kyrkolagskommitténs 1846
framlagda fullständiga betänkande .innehöll ock -
i enlighet med en ledamots, professor Bergfalks,
redan vid 1839 års förslag reservationsvis uttalade
mening - särskilda förordningsförslag rörande dels
sockenstämma i kyrkliga må/, dels sockenstämma i
borgerliga mål. Åsikten, att en sådan åtskillnad
var nödvändig, vann allt större tillslutning,
på samma gång som en allmännare kommunalreform,
omfattande jämväl städerna och länen, började
yrkas som villkor för den efterlängtade
representationsreformen. Riksdagsmotioner i
ämnet föranledde tillsättandet af en kommitté,,
i hvars 1858 afgifna betänkande den borgerliga
och den kyrkliga kommunens åtskiljande - dock med
bibehållande af socknen som, i regel, territoriellt
område för båda - förordades, hvarvid för undvikande
af förut gemensamma beteckningar föreslogos orden
"kommun", "kommunalstämma", "kommunalnämnd" etc. för
den borgerliga kommunen samt "kyrkoförsamling",
"kyrkostämma", "kyrkoråd" etc. för den kyrkliga. I
hufvudsak godkändes dessa förslag af 1859-60 års
riksdag och ligga till grund för de nu gällande
kommunalförfattningarna af 1862.
Ännu en art kommuner hade uppstått, nämligen
stadskommunerna, som småningom skilde sig från
landskommunerna. Motsvarande på en gång häraden och
socknarna på landet, blefvo väl de svenska städerna
från början öfvervägande borgerliga kommuner med
tidigt utvecklad själfstyrelse (se B o r g a r e,
sp. 1171 ff.), men utgjorde dock, ensamma eller jämte
den kringliggande bygden, likaledes kyrkokommuner,
hvilkas kyrklig-ekonomiska själfstyrelse i det stora
hela öfverensstämde med landssocknarnas. Därvid
bör dock uppmärksammas, att den kyrkliga
stadssockenstämman icke blef oberoende af stadens
borgerliga myndigheter. I hvad mån sockenstämmorna
i städerna fortforo är dunkelt. De omtalas icke i
1619 års stadga om städernas administration, enligt
hvilken kyrkvärdarna skulle ge sin årsredovisning
inför konungens ståthållare, borgmästare och råd samt
de 12 män, som egde granska
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
