685 Kommutation-Komorn 686 munitetets hemlif. Utspisningen synes tidtals ha va-_rit mycket otillfredsställande. Spismästaren riktade "sig på studenternas bekostnad, men kom det oaktadt emellanåt på balans. Det ständiga krigstillståndet inom inrättningen bidrog i hög grad att demoralisera denna. Konsistorium hemsöktes med ständiga klagomål (under en tid af 12 år höllos 47 konsistoriesammanträden endast och allenast om saker, som rörde kommunitetet), och följden blef till sist kom-munitetets upphäfvande, 13 sept. 1637. Dess anslag öfverflyttades samtidigt till stipendiestaten, hvilken därigenom växte från 2,100 till 6,000 daler. - I Dorpats af Gustaf II Adolf anlagda universitet fanns åtminstone i slutet af 1630-talet ett kommunitet med ett i förhållande till studentantalet synnerligen stort antal medlemmar. - Ett slags kommunitet i våra dagar är den s. k. Fjellstedtska skolan (se d. o.) i Uppsala, inom hvilken lärjungarna erhålla såväl bostad och föda som undervisning. En med kommunitet likartad betydelse har stundom ordet kollegium (se C olle gi u m), så t. ex. i Danmark i äldre tid Borchs, Elers' och Valkendorffs kollegier (se B o r c h, 0., Elers, Jörgen, och V a 1-k e n d o r f f) och i nyare tid Hagemanns kollegium (se d. o.). E. Ebg. E. G. Kommutation (lat. commutätio), omändring, utbyte. - Kommutationsvinkel, astron., skillnaden mellan en planets och jordens heliocentri-ska längder. E. J.* Kommutätor (af lat. commutäre, byta om), Strömvändare, fys. och elektrot., en anordning för omkastning af den elektriska strömmens riktning i en ledning. Vid induktionselektriska apparater (se d. o.) växlar den i induktorns trådlind-ningar inducerade strömmens riktning två gånger för hvarje hvarf, och för att i den yttre ledningen likväl bibehålla strömriktningen oförändrad användes en på rotationsaxeln fäst kommutator. Denna består vanligen i en metallring, skuren i två halfvor, som står i förbindelse med hvar sin ända af induk-torlindningen. Strömmen till yttre ledningen uttages medelst två metallfjädrar, som släpa en på hvar ringhalfva och äro placerade så, att de öfvergå från ena halfvan till den andra, just som den inducerade strömmen ändrar riktning. - Vid elektriska mätningar användes för hand skötta strömvändare, gyrotroper, af flera olika former. Några äro konstruerade enligt den ofvan angifna principen, andra utgöras af metalltrådsbyglar, som stickas ned i små koppar med kvicksilfver. G. I. Kommutering, elektrot., strömomkastning. Se Ankarreaktion, Elektriska maskiner, sp_. 272-273, och Kommutator. Komnenos (grek. Ko^vrjvog, "härstammande från Komne"), bysantinskt namn, särskildt kändt genom den kejsarätt, som med Isak I (se d. o.) 1057 genom en militärrevolt svingade sig upp på öst-romerska rikets tron. Redan 1059 drog han sig tillbaka i ett kloster och lämnade kronan åt Konstantin X Dukas med förbigående af sin egen broder Johannes och dennes söner. Först 1081, åter genom en militärrevolt, fick riket på nytt en kejsare af Komnenernas ätt, Isaks brorson Alexios I Komne n o s (se Alexios), den mest betydande medlemmen af ätten och en af det bysantinska rikets utmärktaste regenter. Af hans barn äro hans son och efterträdare Johannes I (1118-43; se Johannes, östromerska kejsare 2) samt hans begåfvade, härsklystna dotter Anna Komnena (se d. o.) mest berömda. Johannes' son och efterträdare, Manuel (1143-80), var likaledes en prydnad för ätten, ädel och ståtlig samt med starka västerländska sympatier. . Med hans död dalade Komnenernas stjärna. Hans unge son Alexios II (se östromerska riket) blef redan 1183 afsatt och 1184 mördad af sin faders kusin A n-dronikos Komnenos (1183-85; se A n-d r o n i k o s, östromerska kejsare l, och östro-merska riket), som störtades genom ett uppror och var den siste bysantinske kejsaren af sin ätt. Inom ett mindre område skulle emellertid kejsar-titeln ännu i två och ett hälft århundrade tillhöra hans efterkommande, nämligen i det lilla, kort före den "latinska" eröfringen af Konstantinopel 1204 bildade kejsardömet Trabezon. Alexios I Komne n o s (1204-22), en sonson till Andronikos, var detta rikes förste och störste kejsare (se Trabezon); hans ättlingars historia är föga ärofull, fylld af laster och brott, inbördes strider och vanärande förödmjukelser under turkarna, som slutligen 1462 gjorde slut på det förfallna lilla riket. Den siste Komnenen med kejsarnamn, David afrättades tillika med alla sina manliga släktingar. -- I senare tid ha vid olika tillfällen obestyrkta uppgifter ang. kvarlefvande ättlingar af Komnenernas dynasti vunnit spridning och tilltro. Vid slutet af 1700-talet spelade en föregifven Komnen en viss roll i Frankrike; ätten Buonapartes härstamning har man sökt leda tillbaka till Komnenerna, och ännu under de senaste mansåldrarna ha vid för Turkiet kritiska tillfällen personer uppträdt, som gett sig ut för Komnener och arfvingar till den bysantinska kejsartronen. V. Lm. Kom Ombo, ruinstad. Se D a r a w. Komondöros [kam-]. Se Kumunduros. Komorerna [kåmå-J, Komoroöarna. SeCo-moroöarna. Komorin [kåmårin]. Se Comorin. Komorn [Wmårn; ung. Komärom]. 1. Komitat i västra Ungern, delas af Donau, som där upptager Waag, i två hälfter, af hvilka den norra är lågland och träskfylld, den södra genomstruken af Bakony-bergen. Hufvudnäringar äro får- och svinafvel, jordbruk (äfven vin och tobak) samt fiske. I s. brytes mycket marmor. Ansenlig flodfart på Donau. 2,843 kvkm. 180,024 inv. (1900), 86,6 proc. magyarer. - 2. Hufvudstad i nämnda komitat, kunglig förstad och fästning på vänstra Donaustranden (på sydöstra spetsen af ön Schutt) vid Waags sam-manflöde med Donau. 19,996 inv. (1900). K. har 7 kyrkor, hvaribland den stora Andreaskyrkan, och 3 kloster samt är säte för en reformert superintendent. Det drifver betydlig trä- och spannmålshandel, har vidsträckta parkanläggningar och ett lägre gymnasium. Den gamla af Mattias Corvinus 1472 byggda fästningen K. ligger på Schutts yttersta spets, och till densamma lät man sedermera den s. k. nya fästningens kärnverk åt stadssidan ansluta. Omkring dessa befästningar gruppera sig v. om staden den 2,5 km. långa Palatinatlinjen mellan Donau och Waag samt Donau- och Waagbrohufvudena, bredt anlagda linjer med bastionerade centralverk framför broarna, hvilka vid gamla fästningen föra öfver floderna. K. belägrades förgäfves af turkarna 1594 Ord, som saknas under K, torde sökas under C.