Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kompanjon - Kompanlanternor. Se Kampanjlanternor. - Komparabel - Komparation - Komparativ. 1. Adj., jämförande, - Komparativ. 2. (Komparativus) Subst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delar bröd med en annan), följeslagare, bolagsman,
associerad.
Kompanlanternor. Se Kampanjlanternor.
Komparabel (lat. comparabilis), jämförlig; som kan
kompareras. Mots. Inkomparabel.
Komparation (lat. comparatio), jämförelse; adjektivets
eller adverbets förändring (stegring) med hänsyn
till grad. En bestämning kan nämligen, i adjektiv-
eller adverbialform, tilläggas ett föremål eller en
föreställning, en handling eller en egenskap, antingen
absolute utan särskild hänsyn till samma bestämnings
förekomst i andra fall, t. ex. det höga huset, han är
ung, solen lyser klart, eller under jämförelse med ett
eller några andra föremål, handlingar o. s. v. eller
med alla andra sådana af ett visst slag, hos hvilka
samma bestämning finnes, t. ex. min bror är yngre
än du, vett är bättre än skönhet och rikedom,
det blåser hårdare i dag än i går eller hunden
är det trognaste af alla husdjur, yngsta dottern
(i familjen), denna bok är värst tilltygad (af alla
ifrågavarande). Det finnes dock en mängd adjektiv och
adverb, som till följd af sin betydelse ej medgifva
någon komparation (äro inkomparabla), emedan den
betecknade egenskapen i och för sig är oföränderlig,
t. ex. död, enögd, daglig, samt participer, såvidt
de ej förlorat sin verbala natur och öfvergått
till rena adjektiv. Inkomparabla äro i regel äfven
pronominala adjektiv och adverb. Stundom förekommer
likväl gradböjning äfven af dessa ord: "det dödaste
af allt dödt"; "själfvaste kungen", "en endaste kaka"
visa några af de sammanhang, då sådant eger rum. Inom
vår språkätt förekomma eller antagas vanligen tre
grader: positiv, komparativ och superlativ. Positiv
är adjektivets grundform. Syntetiska språk uttrycka
vanligen komparativ och superlativ genom ändelser
lagda till grundformen, t. ex. sv. bred, bred-are,
bred-ast, lat. alt-us, alt-ior, alt-issimus, mindre
ofta genom prefix, t. ex. ry. pre-lubeznoi, högst
älskvärd, nai-skoreje, snarast. Analytiska språk
åter uttrycka graderna genom tillsatta fristående
ord (omskrifning), t. ex. fr. grand, plus grand, le
plus grand. De slaviska språken uttrycka komparativ
genom ändelse, men superlativ genom omskrifning,
prefix eller blotta komparativen. Äfven i språk,
som annars komparera med ändelser, kunna somliga ord
genom sin form vara obekväma för dylik komparation
och i stället kräfva omskrifning, t. ex. sv. mera
rättskaffens, mera jordisk, mest främmande o. d.,
liksom å andra sidan äfven analytiska språk kunna
framvisa enstaka prof på komparation genom ändelser,
t. ex. fr. meilleur, bättre, extérieur, yttre. I
grammatiska läroböcker framställes komparationen som
böjning och behandlas i sammanhang med adjektivets
böjning i öfrigt (deklination). I vetenskapliga
arbeten åter betraktas de olika, genom ändelser
bildade, graderna som olika stammar, och deras
bildning tillhör "ordbildningsläran". Komparation
genom fristående ord hör rätteligen under syntaxen. Se
Noreen, "Vårt språk", V: 486-508. Lll.
Komparativ [ko’mparativ eller komparativ; af
lat. comparare, jämföra]. 1. Adj., jämförande,
t. ex. komparativ anatomi (se d. o.). - Komparativa
bisatser 1. komparativsatser, jämförelsesatser kallas
sådana bisatser (subordinerade satser), som innehålla
en jämförelse med hufvudsatsen, t. ex. drängen kom fram
förr, än jag tänkte; du går lika fort, som han åker;
han kom, som (han skulle ha kommit) om han blifvit
skjuten ur en kanon; ju häftigare han blir, dess sämre
går det. I komparativa bisatser, hvilka inledas med
som om, ligger en konditionalsats innesluten. Bisatsen
inledes genom komparativa konjunktioner: än, som, ju
och mot det första svarar som korrelat i hufvudsatsen
en komparativ, mot de senare ett determinativ så,
lika, dess. Determinativen så, lika kunna flyttas
till början af bisatsen, så att såsom, liksom uppträda
som konjunktioner, t. ex. han skriker, liksom (om)
jag vore döf. När en bisats med som sättes före
hufvudsatsen, står determinativet vanligen både i
hufvud- och bisats, t. ex. lika (likaså, så) rädd, som
jag var då, lika (likaså, så) glad blef jag sedan. En
komparativ bisats med än kan icke komma före, men
väl inuti hufvudsatsen, t. ex. förr än jag tänkte,
kom drängen. En bisats med ju kommer alltid före
hufvudsatsen. En hufvudsats och tillhörande komparativ
bisats bilda en komparativ satsfogning. Är predikatet
till innehållet, om också ej till formen, gemensamt
för båda satserna, utelämnas det vanligen i bisatsen,
och man får en sammandragen komparativ satsfogning,
t. ex. han har minne som en häst (har minne); som en
stock (sofver), så sofver karlen; mitt hus är högre
än prästens (hus är högt).
2. (Komparativus) Subst., den andra graden vid
komparation eller gradförändring hos adjektiv och
adverb. Komparativ uttrycker vanligen, att den i
adjektivet eller adverbet innehållna bestämningen
hos det föremål, den handling, egenskap o. s. v.,
hvartill bestämningen lägges, är i högre grad
närvarande än hos ett annat föremål, en annan
handling eller egenskap o. s. v. eller en grupp af
andra sådana, hvarmed det eller den förra jämföres,
t. ex. detta hus är högre än prästens eller högre än
de andra (om hvilka för tillfället kan vara fråga),
drängen kör fortare (än t. ex. husbonden). Det finnes
också en absolut komparativ, likaväl som en absolut
superlativ, t. ex. i: "vid mera framskriden ålder",
"på äldre dagar", "det går undan värre". Komparativus
bildas - för såvidt adjektivets eller adverbets
betydelse och form öfver hufvud medge komparation -
antingen genom till grundformen (positivus) lagda
ändelser eller genom fristående, bredvid ställda ord,
t. ex. lat. alt-ior, högre, af altus, fr. plus grand,
större, af grand. I svenskan fås komparativ genom
att till (den oböjda) positiven fogas antingen -are,
med samma förändringar i stammen som vid deklination,
eller -re, med om-ljud i stammen (för såvidt den är
mottaglig för sådant), t. ex. bred-are, vackr-are,
läng-re, stör-re, yng-re, af bred, vacker, lång, stor,
ung; och de sålunda erhållna formerna äro oböjliga
(indeklinabla). Många ord äro emellertid genom sin
form mindre mottagliga för sådan förändring och bilda
sin komparativ genom föresatt mera; så adj. på -a,
-es, -ens, -isk och ursprungliga participer på -ande,
-ende, -ad, -en, t. ex. mera afhållen; andra låna
komparativ från annan rot, t. ex. god: bätt-re, illa:
vär-re, liten: mind-re; slutligen finnas i språket
komparativer utan någon till form eller betydelse
motsvarande positiv, t. ex. ytt-re, öf-re, närm-are,
äfven vänst-ra, hög-ra. De båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
