delar bröd med en annan), följeslagare, bolagsman, associerad. Kompanlanternor. Se Kampanjlanternor. Komparabel (lat. comparabilis), jämförlig; som kan kompareras. Mots. Inkomparabel. Komparation (lat. comparatio), jämförelse; adjektivets eller adverbets förändring (stegring) med hänsyn till grad. En bestämning kan nämligen, i adjektiv- eller adverbialform, tilläggas ett föremål eller en föreställning, en handling eller en egenskap, antingen absolute utan särskild hänsyn till samma bestämnings förekomst i andra fall, t. ex. det höga huset, han är ung, solen lyser klart, eller under jämförelse med ett eller några andra föremål, handlingar o. s. v. eller med alla andra sådana af ett visst slag, hos hvilka samma bestämning finnes, t. ex. min bror är yngre än du, vett är bättre än skönhet och rikedom, det blåser hårdare i dag än i går eller hunden är det trognaste af alla husdjur, yngsta dottern (i familjen), denna bok är värst tilltygad (af alla ifrågavarande). Det finnes dock en mängd adjektiv och adverb, som till följd af sin betydelse ej medgifva någon komparation (äro inkomparabla), emedan den betecknade egenskapen i och för sig är oföränderlig, t. ex. död, enögd, daglig, samt participer, såvidt de ej förlorat sin verbala natur och öfvergått till rena adjektiv. Inkomparabla äro i regel äfven pronominala adjektiv och adverb. Stundom förekommer likväl gradböjning äfven af dessa ord: "det dödaste af allt dödt"; "själfvaste kungen", "en endaste kaka" visa några af de sammanhang, då sådant eger rum. Inom vår språkätt förekomma eller antagas vanligen tre grader: positiv, komparativ och superlativ. Positiv är adjektivets grundform. Syntetiska språk uttrycka vanligen komparativ och superlativ genom ändelser lagda till grundformen, t. ex. sv. bred, bred-are, bred-ast, lat. alt-us, alt-ior, alt-issimus, mindre ofta genom prefix, t. ex. ry. pre-lubeznoi, högst älskvärd, nai-skoreje, snarast. Analytiska språk åter uttrycka graderna genom tillsatta fristående ord (omskrifning), t. ex. fr. grand, plus grand, le plus grand. De slaviska språken uttrycka komparativ genom ändelse, men superlativ genom omskrifning, prefix eller blotta komparativen. Äfven i språk, som annars komparera med ändelser, kunna somliga ord genom sin form vara obekväma för dylik komparation och i stället kräfva omskrifning, t. ex. sv. mera rättskaffens, mera jordisk, mest främmande o. d., liksom å andra sidan äfven analytiska språk kunna framvisa enstaka prof på komparation genom ändelser, t. ex. fr. meilleur, bättre, extérieur, yttre. I grammatiska läroböcker framställes komparationen som böjning och behandlas i sammanhang med adjektivets böjning i öfrigt (deklination). I vetenskapliga arbeten åter betraktas de olika, genom ändelser bildade, graderna som olika stammar, och deras bildning tillhör "ordbildningsläran". Komparation genom fristående ord hör rätteligen under syntaxen. Se Noreen, "Vårt språk", V: 486-508. Lll. Komparativ [ko'mparativ eller komparativ; af lat. comparare, jämföra]. 1. Adj., jämförande, t. ex. komparativ anatomi (se d. o.). - Komparativa bisatser 1. komparativsatser, jämförelsesatser kallas sådana bisatser (subordinerade satser), som innehålla en jämförelse med hufvudsatsen, t. ex. drängen kom fram förr, än jag tänkte; du går lika fort, som han åker; han kom, som (han skulle ha kommit) om han blifvit skjuten ur en kanon; ju häftigare han blir, dess sämre går det. I komparativa bisatser, hvilka inledas med som om, ligger en konditionalsats innesluten. Bisatsen inledes genom komparativa konjunktioner: än, som, ju och mot det första svarar som korrelat i hufvudsatsen en komparativ, mot de senare ett determinativ så, lika, dess. Determinativen så, lika kunna flyttas till början af bisatsen, så att såsom, liksom uppträda som konjunktioner, t. ex. han skriker, liksom (om) jag vore döf. När en bisats med som sättes före hufvudsatsen, står determinativet vanligen både i hufvud- och bisats, t. ex. lika (likaså, så) rädd, som jag var då, lika (likaså, så) glad blef jag sedan. En komparativ bisats med än kan icke komma före, men väl inuti hufvudsatsen, t. ex. förr än jag tänkte, kom drängen. En bisats med ju kommer alltid före hufvudsatsen. En hufvudsats och tillhörande komparativ bisats bilda en komparativ satsfogning. Är predikatet till innehållet, om också ej till formen, gemensamt för båda satserna, utelämnas det vanligen i bisatsen, och man får en sammandragen komparativ satsfogning, t. ex. han har minne som en häst (har minne); som en stock (sofver), så sofver karlen; mitt hus är högre än prästens (hus är högt). 2. (Komparativus) Subst., den andra graden vid komparation eller gradförändring hos adjektiv och adverb. Komparativ uttrycker vanligen, att den i adjektivet eller adverbet innehållna bestämningen hos det föremål, den handling, egenskap o. s. v., hvartill bestämningen lägges, är i högre grad närvarande än hos ett annat föremål, en annan handling eller egenskap o. s. v. eller en grupp af andra sådana, hvarmed det eller den förra jämföres, t. ex. detta hus är högre än prästens eller högre än de andra (om hvilka för tillfället kan vara fråga), drängen kör fortare (än t. ex. husbonden). Det finnes också en absolut komparativ, likaväl som en absolut superlativ, t. ex. i: "vid mera framskriden ålder", "på äldre dagar", "det går undan värre". Komparativus bildas - för såvidt adjektivets eller adverbets betydelse och form öfver hufvud medge komparation - antingen genom till grundformen (positivus) lagda ändelser eller genom fristående, bredvid ställda ord, t. ex. lat. alt-ior, högre, af altus, fr. plus grand, större, af grand. I svenskan fås komparativ genom att till (den oböjda) positiven fogas antingen -are, med samma förändringar i stammen som vid deklination, eller -re, med om-ljud i stammen (för såvidt den är mottaglig för sådant), t. ex. bred-are, vackr-are, läng-re, stör-re, yng-re, af bred, vacker, lång, stor, ung; och de sålunda erhållna formerna äro oböjliga (indeklinabla). Många ord äro emellertid genom sin form mindre mottagliga för sådan förändring och bilda sin komparativ genom föresatt mera; så adj. på -a, -es, -ens, -isk och ursprungliga participer på -ande, -ende, -ad, -en, t. ex. mera afhållen; andra låna komparativ från annan rot, t. ex. god: bätt-re, illa: vär-re, liten: mind-re; slutligen finnas i språket komparativer utan någon till form eller betydelse motsvarande positiv, t. ex. ytt-re, öf-re, närm-are, äfven vänst-ra, hög-ra. De båda