Breda se Breda och Nederländerna (Historia). - Kompromissa, slå af på sina ursprungliga fordringar för att få till stånd en öfverenskommelse i godo; dagtinga med sig själf, pruta af på sina grundsatser eller sin öfvertygelse. - Kompromissarie, skiljeman, ledamot af kompromiss- l. skiljenämnd. Kompromissen kallas i svenska riksdagshistorien det sammanjämkningsförsök, som 1873 gjordes af å ena sidan förkämparna för grundskatternas samt rust- och rotehållarbördornas afskrifning och å andra sidan dem, som önskade en mera betryggande härorganisation. Då nämligen regeringens förslag om ny härordning gång på gång mötts af afgjordt motstånd från Andra kammarens majoritet (landtmannapartiet), som sträfvade efter nämnda bördors aflyftning, sökte en del af Första kammarens ledamöter bereda möjlighet för försvarsfrågans lösning genom eftergifter åt nämnda parti. Sammanjämkningsarbetet bedrefs inom statsutskottet, närmast mellan dettas medlemmar J. Stiernblad och K. E. Ekman från Första kammaren samt E. Key som representant för Andra kammarens majoritet. Liksom jämkningarna skett i statsutskottet, var det ock i form af ett detta utskotts utlåtande till kamrarna, som kompromissen första gången framträdde för offentligheten. Utlåtandet, hvars motivering flutit ur f. d. statsrådet F. F. Carlsons penna, är dateradt 6 maj 1873. Utskottet förklarade i detsamma, att indelta armén icke vidare kunde vara lämplig eller behöflig för åstadkommande af ett betryggande och för Sverige väl afpassadt försvar. Regeringen måste därför på helt annan grund bygga det nya härordningsförslag, på hvilket man väntade. För att ett sådant förslag skulle ha någon utsikt att af riksdagen antagas fordrades, att regeringen samtidigt därmed framlade förslag till stadganden, genom hvilka, efter en måttstock af 3 proc. årlig afskrifning, icke endast roterings- och rustnings-besvären med af dem härflytande kostnader komme att efter hand minskas och slutligen försvinna, utan äfven grundskatterna att upphöra, dock mot det att bevillning åsattes jordbruksfastigheten efter samma grunder, som gällde all annan fastighet. Först sedan sistnämnda stadganden antagits af konung och riksdag, borde den nya härorganisationen gå i verkställighet. I öfverensstämmelse med detta utlåtande beslöt riksdagen, ehuru med obetydlig majoritet, att aflåta en skrifvelse till K. M:t (dagtecknad 24 maj 1873). Grundskatte- och härordningsfrågorna blefvo genom denna kompromiss oskiljaktigt förenade, och efter många felslagna försök fattades vid 1885 års riksdag beslut om utsträckning af värnpliktsskyldigheten till 12 år och af öfningstiden till 42 dagar mot en afskrifning af 30 proc. i grundskatter samt rustnings- och roteringsbesvär. Beslutet betecknades af motståndarna som "kompromissens första fallna frukt", och de öfriga läto ej länge vänta på sig. Vid urtima riksdagen 1892 bestämdes nämligen tjänstetiden till 20 år och öfningstiden till 90 dagar, mot det att återstående 70 proc. af grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären skulle genom afskrifning fullständigt upphöra med år 1904. Se vidare Grundskatt. (V. M.) Kompromissformer, språkv. Se Kontamination. Kompromissministär, en regering, som bildats på grundval af en kompromiss (se d. o.) mellan stridande partier och som sålunda omfattar män ur skilda politiska läger. Sådana ministärer ha förekommit i de flesta länders nyare historia. Jfr Koalition. Kompulsivt tvång (af lat. compulsare, starkt drifva på), jur., påverkan på en persons vilja medelst hot. I motsats till det s. k. absoluta l. fysiska tvånget, som mot den tvungnes vilja påverkar hans kropp, har det kompulsiva l. psykiska tvånget viljan till objekt, så att den tvungne förmås att själf besluta den af den tvingande åsyftade handlingen (t. ex. med en revolver för pannan underteckna en skuldförbindelse). De rättsliga verkningarna af det kompulsiva tvånget äro olikartade, beroende på dels arten af det onda, hvarmed hotas, dels hotets styrka och farlighet, dels den framtvungna handlingens beskaffenhet. Om än sålunda regel är, att den tvungne skall befrias från den framtvungna handlingens konsekvenser, gäller denna regel dock ingalunda utan undantag. Jfr Hot. C. G. Bj. Komputabel (af lat. computare, sammanräkna), beräknelig, möjlig att beräkna. Komputation (lat. computatio), sammanräkning. Kanonisk komputation. Se Förbjudna led. Komtur. Se Komturi. Komturi (af lat. commendare, anförtro) var inom Tyska orden en underafdelning af ordensprovinsen (en sådan provins var t. ex. Livland), således ett tämligen stort område, och dess förvaltande innehafvare, komturen, residerade på det största slottet inom området. Jfr Tyska orden. Liknande anordningar förekommo äfven inom andra andliga riddarordnar. Jfr Kommenderi. Komul, stad i Mongoliet. Se Hami. Komura [ka-], Jutaro, grefve, japansk diplomat, f. 1853 eller 1855, studerade dels i Tokyo, dels (1875 -77) vid Harvard-universitetet i Förenta staterna, var sedan en tid domare i Osaka och därefter juris professor vid universitetet i Tokyo samt ingick 1885 i japanska utrikesministeriets tjänst, där han snart blef chef för dess öfversättningsafdelning. 1893 blef K. legationssekreterare i Peking och skötte som chargé d'affaires därstädes 1894 de sista förhandlingarna före det kinesisk-japanska krigets utbrott. Kort efter krigets slut (1895) blef K. direktör för utrikesministeriets politiska afdelning, var en tid 1896-97 japansk resident i Korea, blef sistnämnda år vice-utrikesminister och skickades 1899 som japanskt sändebud till Washington. Därefter förflyttades han 1900 till Petersburg och 1901 till Peking samt inträdde i juni sistnämnda år som utrikesminister i Katsuras ministär. Som sådan var han den officielle ledaren af Japans utrikespolitik under de långvariga förhandlingar, som föregingo det rysk-japanska krigets utbrott (febr. 1904) samt undertecknade äfven som Japans förste delegerade i Portsmouth fredstraktaten med Ryssland (5 sept. 1905). Med ministären Katsura afgick K. i jan. 1906 och utnämndes kort därefter till Hayashis efterträdare som ambassadör i London för att i juli 1908 i sin tur aflösa denne som utrikesminister, då Katsuras andra ministär bildades. Han har på denna post framgångsrikt medverkat till det närmande till Ryssland, som bl. a. 1910 ledde till afslutande af den viktiga rysk-japanska öfverenskommelsen om Mandschuriet samt förberedde Koreas annektering