två zoner med öfvergång i hvarandra, nämligen en kallare upptill och en varmare nedtill. Enl. Daltons lag är det tillnärmelsevis konstanta, absoluta trycket hvar som helst i kondensorn = summan af de därstädes rådande ång- och lufttrycken, hvaraf det förra beror allenast af temperaturen på stället. Häraf följer, att i den varmare zonen ångtrycket företrädesvis är rådande, hvarför varmvattnet, hvilket uttages längst ned i kondensorn, i det närmaste kommer att uppvärmas till en mot nämnda tryck svarande temperatur, d. v. s. i högsta möjliga grad. I kondensorns öfre zon åter, där kondenseringen afslutas, är följaktligen lufttrycket förhärskande och temperaturen hos luften obetydligt högre än kylvattnets, d. v. s. luften förekommer här starkt koncentrerad, hvarför den med minsta möjliga arbete kan medelst torr luftpump afsugas från kondensorns öfverdel. Varmvattnet får ofta afrinna af sig själft genom ett s. k. barometerrör (= fallrör af 10--11 m. längd, i hvilket den nedhängande varmvattenpelaren kan öfvervinna atmosfärens tryck); stundom användes äfven pump för bortskaffandet af detsamma. Motströmskondensorns hufvudsakliga fördelar framför parallellströmskondensorn äro sålunda följande. Luftpumpsarbetet blir vid samma vakuum betydligt mindre hos den förra än hos den senare, och detsamma gäller äfven om erforderliga kylvattensmängden på grund af bättre värmeutbyte mellan ånga och vatten i en motströmskondensor. Den högre temperatur, hvarmed varmvattnet lämnar den senare, medför äfven bränslebesparing vid direkt användning af detsamma för matning af pannorna. -- I ytkondensorn, uppfunnen af engelsmannen Hall omkr. 1850, kommer, som ofvan nämnts, kylvattnet aldrig i beröring med ångan, hvars kondensat, såsom icke pannstensbildande, därför kan med fördel användas som matarvatten (sjömaskiner). Är kondensorn ansluten till en vanlig ångmaskin, erfordras emellertid i regel en s. k. fettafskiljare, i hvilken kondensatet renas från cylinderoljan. Ytkondensorn förses merendels med våt luftpump för bortskaffande af luft och varmvatten; kylvattnet, det s. k. cirkulationsvattnet, tryckes medelst cirkulationspumpen (kolf- l. centrifugalpump) genom tuberna. Ibland anordnas ytkondensorer äfven enl. motströmsprincipen och förses då med torr luftpump. E. R-r. Kondh, detsamma som k ho n d (se d. o.). Kondiktiön (lat. condi'ctio, af condlcere, förkunna), rom. rätt^ var urspr. ett förkunnande eller en uppfordran af käranden till svaranden, att denne skulle inom viss tid inställa sig inför pretor för att välja judex. Kondiktionsförfarandet (legis actio per condictionem), som var en senare än legis actio sacramento och legis actio per judicis seu arbitri postulationem införd form för den judiciella processen, hade således sitt namn däraf, att processen inleddes genom en sådan condiclio. När sedermera legisaktionsprocessen ersattes af formularprocessen, användes condictio som beteckning för ett särskildt slag af actiones, nämligen sådana, som gingo ut på ett certum dåre (en fullt individualiserad prestation) och grundades på en strängt ensidig förpliktelse. Sålunda kallas talan på grund af såväl försträckning (mutuum) som ensidig utfästelse till ett certum i form af stipulation (se d. o.) för condictio. Likaså betecknas som condictio den actio, som ges i. följ d af obehörigt riktande på annans bekostnad och sorn går ut på återlämnande af så mycket, som motsvarar riktandet. Kondiktionen har därför efter hand fått karaktären af en personlig återvinningstalan. Rid. Kondition (lat. condi'cio 1. condi'tio), villkor, af-tal, beting; existensvillkor; tillstånd, beskaffenhet; anställning, tjänst hos enskild person (t. ex. som handelsbiträde, handtverksgesäll, huslärare o. d.); i idrottsspråk betyder "i kondition" krafttillstånd. Människan eller djuret kan under olika förhållanden vara i väsentligen olika kondition, och det är träningens uppgift att sätta individen i bästa möjliga kondition till en kommande täfling. En häst t. ex. säges vara "i god kondition", då hans hjärta, lungor, nerver, muskler m. m. äro i sådant tillstånd och så utvecklade, att han under täflingen förmår uppbjuda hela sin kraft, utan att ansträngningen medför skadliga följder för hans välbefinnande. När hästens kondition icke lämnar något öfrigt att önska, säges han vara "fit" (se d. o.). B. C-m. Konditionäl (af lat. conditio, villkor), villkorlig. Konditionälis, fr. conditionnel (af lat. condi'tio, villkor), en i franskan och andra romanska språk förekommande nybildad, således icke från latinet ärfd modus, sammansatt af infinitiv med verbet avoir: faimer-ais, jag skulle älska, je vendr-ais, jag skulle sälja, o. s. v. Konditionalen uttrycker öfver hufvud en beroende handling, t. ex. j'espérais, qu'il viendrait, jag hoppades, att han skulle komma, och brukas i synnerhet i konditionala 1. villkorliga hufvudsatser (med eller utan bisats) i sådana fall, då den konditionala satsfogningen uttrycker förutsättning och följd som stridande mot verkligheten, t. ex. si j'y étais, cela ne se ferait pas, om jag vore där, skulle detta icke hända. Konditionalen har två tempora, 1) present: j'aimerais, jag skulle älska, med presensbetydelse, 2) passé: faurais aimé, jag skulle ha älskat, med preteritibetydelse. Lll. Konditionali'sm, läran om villkorlig odödlighet. Se Apokatastasis och Eskatologi. Konditionäl konjunktion. Se Konditional-sa t s. Konditionälsats 1. Konditionäl bisats (af lat. condiftio, villkor), villkorssats, en sådan bisats, som innehåller ett villkor eller en förutsättning för hufvudsatsens handling, t. ex. om det regnar, stannar jag hemma. Äfven hufvudsatsen, som innehåller följden, går ofta, med hänsyn till satsernas ömsesidiga beroende af hvarandra i modus och tempus, under benämningen konditionalsats. Konditioualsat-sen kan inledas af en s. k. k o n d i t i o n a l konjunktion (t. ex. om, ifall, därest), men kan äfven karakteriseras af den direkta frågesatsens ordföljd (kommer B. hit, så går jag) och saknar då konjunktion. Lll. Konditionalt-koncessiv. Se Koncessivsats. Konditionera (se Kondition), vara anställd i enskild tjänst; utröna beskaffenheten af särskildt fuktighetshalten hos vissa handelsvaror och därigenom bestämma dessas verkliga handelsvikt. - I synnerhet silke och halffärdigt kamgarn (s. k. kammzug) underkastas konditionering, men äfven lös ull och färdigspunnet ullgarn samt andra hygroskopiska ämnen bruka stundom konditioneras, synnerligast när tvist uppstått mellan köpare och säljare. Då silke ur luften kan uppsuga fuktighet ända till 30 proc. af sin egen vikt och ull kan Ord, som saknas under K, torde sökas under C.