719 Konditionering-Kondrodit 720 innehålla 40 proc. vatten utan att kallas våt, inses lätt, att en undersökning ang. fuktigheten är synnerligen viktig för att skaffa likformighet och rättvisa vid affärer i dessa varuslag. Konditioneringen tillgår på följande sätt. Sedan åtskilliga prof (tillsammans omkr. 1/2 kg.) uttagits från olika delar af partiet i fråga, vägas dessa, först i rått, sedan i fullkomligt torrt tillstånd, hvarefter hela partiets torra vikt beräknas. Till den torra vikten läggas vissa procent, motsvarande tillåten vattenhalt, och normalvikten erhålles. Enligt internationell öfver-enskommelse må för silke tilläggas 11 proc., för kardull 17 proc. och för kamull 18'/4 proc. af torrvikten, för att partiets normal- eller handelsvikt må erhållas. Vägning och torkning verkställas i en för ändamålet särskildt konstruerad apparat, k o n- Konditioneringsapparat. a korg af galvaniserad järntråd, 6 bunsenbrännare, c termometer, rf inlopp för torr, kall luft, e aflopp för fuktig luft, / utlopp för förbränningsgaser, g klaff för reglering af lufttillopp, h våg inom glashuf. ditioneringsapparat (se fig.). - K o n d i-t i o n e r a d, beskaffad, i ett visst tillstånd (väl eller illa konditionerad; om bokband o. s. v.). G. A. W. Konditionering. Se Konditionera. Konditor (af lat. condire, insylta, krydda), sockerbagare. -- Konditori, sockerbageribod; damkafé. Kondoleans [-lea'ns] 1. K o n d o l e'n s (fr. con-doléance, af lat. con, med, och dolére, känna smärta), betygelse af deltagande i en annans sorg eller olycka (i synnerhet vid dödsfall), sorgebety-gelse. - Kondoléra, betyga sitt deltagande, "beklaga sorgen". Kondole'ns. Se Kondoleans. Kondoléra. Se Kondoleans. Kondominät (af lat. con, tillsammans, och domi-näri, härska), flera härskares samfällda öfvervälde öfver ett landområde, en stad, o. s. v. I freden i Wien 30 okt. 1864 skapades ett sådant kondominat genom bestämmelsen, att Preussen-Österrike skulle gemensamt härska öfver Slesvig-Holstein, hvilket kon- dominat genom fördraget i Gastein 14 aug. 1865 ändrades därhän, att det delades mellan Preussen och Österrike. (S. B.) Kondonatiönsbref (af lat. condonatio, gåfva), gåfvobref. Kondoren [-dåren; sp. condor]. Se Kamga-marna. Kondoriträ, bot., ett till finare möbler och sniderier användt ljust rödbrunt, ganska hårdt och tungt trä, som erhålles af det i tropiska Asien inhemska, i tropiska Afrika och Amerika odlade kon-doriträdet, Adenanthera pavonina L., af fam. Legu-minoscK, afd. Mimosoidece. G. L-m. Kondrate'nko, Roman, rysk militär, f. 1857, var efter hvartannat chef för Uralska arméafdelnin-gens stab, chef för 20 :e skytteregementet, chef för 7:e östsibiriska skyttebrigaden (vid japanska krigets utbrott förvandlad till division). Fr. o. m. juli 1904 deltog K. i Port Arthurs försvar och var i själfva verket försvarets egentlige ledare, främst icke blott genom personlig tapperhet och rådighet och genom grundliga och omfattande kunskaper, utan äfven genom sin karaktär. Han dödades af en bomb 2 dec. 1904. Lll. Kondrato'wicz [-tj], L u d w i k (pseud. W \ a-dysJaw Syrokomla), polsk poet, f. 1823, d. 1862, vann sin popularitet hufvudsakligen g^nom en samling i versform omarbetade familjekrönikor och historiska traditioner med titel Gawe.dy i rymy ulotnie (1853), poetiska berättelser med folkliga stoff, och den episka dikten Urodzony Jan Deborog. Stor litterär betydelse för Polen hade K. genom sina poetiskt förträffliga, om också ej filologiskt tillfredsställande tolkningar af Polens latinska poeter: Ko-chanowskis Elegier och oden, Smogulicki, Bielski, Szymonowicz m. fi. Bl. a. öfverflyttade han på polsk vers Staenelius' "Flyttfåglarna". Hans samlade verk utkommo 1872 (ny uppl. 1890). A-d J. Kondrln (af grek. cho'ndros, brosk), kem., brosk-lim, ett slags lim, som erhålles af permanenta brosk, liknar lim till utseendet, men har icke limmets bindande egenskaper och fälles icke heller som detta af garfämnen. Kondrin är ej någon kemiskt enhetlig substans. P- T. C.* Kondrit (af grek. cho'ndros, korn, brosk). 1. Med., inflammation i broskväfnaden. Se Osteo-k o n d r i t och Perikondrit. - 2. Miner. Se Meteorsten. Kondrodit (af grek. chondro's, kornig), miner., en naturlig mineralgrupp, innefattande de tre närbesläktade mineralspecies humil, kondrodil och klino-humil. Af dessa tre mineral kristalliserar det förstnämnda i rombiska systemet, de båda senare i mono-klina former, som stå de rombiska utomordentligt nära. Till sin sammansättning kunna dessa mineral betraktas som blandningar mellan Mff2 Si 04 (olivin) och olika mängder Mg F12 (jfr H u m i t, där på grund af tryckfel står Mg Fe2 i st. f. Mg F12) och Mg (OH)2 (tillsammans uppgående till nära 16 proc.). De tre mineralens hufvudaxlar förhålla sig som 7:5:9, och biaxlarna äro lika, så att man äfven kan hänföra dem till en gemensam grundform. Då förändringen i längden af hufvudaxeln motsvaras af förändringar i den kemiska sammansättningen, har man här ett utmärkt exempel på "morfotropi". De tre mineralen ha förr ansetts vara identiska, till dess man genom optiska undersökningar funnit, att Ord, som saknas under K, torde sökas under C.