(Kongofloden), belagd med Belgiens sköld; i högra öfre hörnet synes en gyllene, femuddig stjärna. Sköldhållare: två tillbakaseende gyllene lejon. Devis: "Travail et progrès" (Arbete och framsteg). -- Fyra ordnar och medaljer ha stiftats och präglats till belöning åt såväl européer som infödingar. 4. Franska K. Se Franska Kongo. Litt.: Den af redaktören af Kongostatens organ "Mouvement géographique" A. J. Wauters 1896 utgifna "Bibliographie du Congo" nämner omkr. 3,800 arbeten, broschyrer och kartor, utgifna företrädesvis mellan 1880 och 1895, men äfven några äldre, som fått klassiskt anseende, såsom af Tuckey, Livingstone och Cameron. Här må särskildt nämnas arbeten af Stanley, "Through the dark continent" (2 vol., 1878) och "The Congo and the founding of its Free-state" (2 vol., 1885), Pechuel-Loesche, "Kongoland" (1887), Coquilhat, "Sur le Haut-Congo" (1888), Boulger, "The Congo state" (1898), Cattier, "Droit et administration de l'État independant du Congo" (1898) och "Étude sur la situation de l'État indépendant du Congo" (1906), Blanchard, "Formation et constitution politique de l'État indépendant du Congo" (1899), Wauters, "L'état indépendant du Congo" (s. å.) och "De Bruxelles à Karema" (1901), Bourne, "Civilization in Congoland" (1903), Descamps, "L'Afrique nouvelle" (s. å.), Morel, "King Leopold's rule in Africa" (1904) och "Red rubber" (1906), Louwers, "Lois en vigueur dans l'État indépendant du Congo" (1905), Cernoldi, "La questione congolese" (1907), Goffart och Morissen, "Le Congo: géographie physique, politique et économique" (1908), samt veckotidningarna "Mouvement géographique", "Le Congo", "La tribune congolaise" och "La Belgique maritime et coloniale". Ett svenskt originalarbete är "Tre år i Kongo. Skildringar af P. Möller, G. Pagels och E. Gleerup" (1887--88), med en inledning af E. V. Dahlgren om Kongolandets upptäcktshistoria och Kongostatens grundläggning. 1 o. 2. J. F. N. 3. J. F. N. (G. L-m. L-e.) J. V. H-n. C. O. N. J. F. N. Kongofolken, Kongonegrerna, en grupp af bantufolken. Sepl. Afrikanska folk, Bantu och fig. 6 till art. Kongo. Kongoholts, bot. Se Grenadilleträ. Kongokonferensen, en, i samband med förhandlingarna om Kongostatens erkännande, på furst Bis-mareks föranstaltande af Tysklands och Frankrikes regeringar sammankallad konferens, som hölls i Berlin 15 nov. 1884-26 febr. 1885 och hvari deltogo ombud för dessa båda stater samt för Österrike-Ungern, Belgien, Danmark, Spanien, Nord-Amerikas förenta stater, Storbritannien, Italien, Nederländerna, Portugal, Ryssland, Sverige-Norge och Turkiet. Konferensens förhandlingar utmynnade i antagandet af den s. k. Berlingeneralakten af 26 febr. 1885. Konferensen uppdrog gränser för Kongobäckenet och ett därtill gränsande område i östra Afrika fram till Indiska oceanen vid 5° s. br. i n. och Sambesis mynning i s. samt förklarade nämnda område fritt tillgängligt för alla nationers handel. Slafhandel förbjöds alldeles inom detta område, hvilket äfven borde neutraliseras. Där finge upptagas endast sådana afgifter, som hade karaktären af "billig ersättning för utgifter i handelns intresse", såsom hamn- och lots-, fyr- och båk- afgifter o. s. v. Ingen af de makter, som hade suveränitetsrättigheter inom området, skulle där ega att förläna handelsmonopol. Kongofloden med bifloder och öfriga vattenvägar inom området skulle vara öppna för alla nationers trafik. Förutom Kongofrågan ordnades på konferensen äfven åtskilliga andra angelägenheter rörande Afrika, såsom skeppsfarten på Niger och tillvägagåendet vid framtida ockupationer af landområden vid Afrikas kuster. Innan konferensen åtskildes, erhöll den formligt meddelande om, att den nya Kongostaten erkänts som suverän stat af samtliga i konferensen deltagande makter (med undantag af Turkiet), och Association internationale du Congo fick sedan biträda Berlingeneralakten. Sedan den nya fristaten närmare organiserats, förklarade den sig i öfverensstämmelse med nämnda akts 10:e art. för "ständigt neutral". Erkännandet och begränsningen af den nya Kongostaten (se vidare K o n g o 3) blefvo den viktigaste följden af Kongokonferensen, som f. ö. inledde en period af påskyndad uppdelning utaf Afrika genom annekteringar, proklamering af protektorat och intressesfärer o. s. v. Litt. (se äfven under art. Kongo): "Aktenstücke, betreffend die Kongo-frage" (1885), "Protocols and general act of the West African conference" (s. å.), Scott Keltie, "The partition of Africa" (1893; 2:a uppl. 1895), Ree-ves, "International beginnings of the Congo Free state" (1894), och Droogmans, "Quatre conférences sur le Congo" (1895). V. S-g. Kongonegrer. Se Kongofolken. Kongorödt, kem., ett färgämne, som uppstår, när man öfverför bensidin i ett diazoniumsalt (se D i a-zoföreningar) och låter 2 molekyler anaftyla-minsulfosyra inverka på detsamma. Kongorödt hör till de s. k. substantiva färgämnena, d. v. s. det färgar ej endast silke och ylle, utan äfven bomull direkt, utan att tyget, resp. fibern, behöfver undergå någon förberedande behandling. Kongorödt användes äfven som indikator (se d. o. 2). I motsats till lackmus är kongorödt rödt i alkalisk och blått i sur lösning. Emellertid anger färgomslaget hos kongorödt ej den verkliga neutrala punkten hos lösningen, utan en koncentration af väteioner af storleksordningen 10-4; färgomslaget inträder således i svagt sur lösning. Jfr Naftalinfärgämnen. H- E. Kong Oscars minde [minne], ett i Kristiania 1854 inrättadt jungfrustift (se d. o.), där 24 ogifta kvinnor, som fyllt 40 år, åtnjuta fri bostad och efter vissa år pensioner. Kong Oskar II:s land. Se Graham land. Kongospråket omfattar flera dialekter och tillhör den västra grenen af de s. k. bantuspråken (se d. o.). Till sin grammatiska byggnad kan det i allmänhet betraktas som en af de mest typiska representanterna för denna språkstam, om det ock i vissa afseenden intager en mera själfständig ställning. Kongospråket saknar h och r, har fem långa eller korta vokaler, a, e, i, o, u, och två diftonger, au och ai. I afseende på de för bantuspråken så ytterst karakteristiska klassprefixen märkes, att kongospråket eger ett prefix fi, som ej förekommer annorstädes, och att andra prefix undergått vissa förändringar. Så har det ursprungliga pa öfvergått till va, medan pi uppträder under form af bi, i, ji eller h. o. h. bortfaller. Inom verbalflexionen förekomma flera egendomliga bildnin- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.