751 Kongruent-Kongsvinger 752 rum mellan två trianglars sidor och vinklar, för att dessa trianglar skola vara kongruenta (se nedan). Kongruensfallen äro till antalet fyra, af hvilka tre finnas upptagna redan i Euklides' "Elementa" (I, 4, 8, 26), hvaremot det återstående, det s. k. fjärde kongruensfallet, icke förekommer hos honom. Emellertid kan man däraf icke bestämdt draga den slutsatsen, att detta fall varit Euklides obekant; ty orsaken till utelämnandet kan mycket väl vara den, att satsen icke varit för bevisföringen nödvändig och ej heller af Euklides ansetts ega särskildt framstående betydelse. d- F.) Kongrue'nt (se Kongruens), öfverensstäm-mande, likformig. Kongruenta figurer (se Kongruent), mat., kallas sådana figurer, som fullkomligt täcka hvarandra eller intaga alldeles samma rum, om den ena tankes flyttad till den andras plats. Kongruenta figurer äro på en gång likformiga och lika stora. För särskilda slag af figurer finnas särskilda förhållanden, hvilka nödvändigt betinga kongruens och därför äfven ur kongruensen kunna härledas. Så äro t. ex. två cirklar kongruenta, så snart de ha lika stora radier. Däremot fordras hos rätliniga mång-sidingar för kongruens, att alla sidor och vinklar i den ena figuren skola vara i ordning lika stora med alla sidor och vinklar i den andra. Att två figurer A och B äro kongruenta tecknas A oj B. eller A QLBi (I. F.) Kongruenta tal (se K o n g r u e n t), mat., kallas de hela tal, som ge samma rest, då de divideras med ett gifvet helt tal, den s. k. modylen. Så äro t. ex. talen 7 och 25 kongruenta, om modylen är 6, enär båda vid division med 6 ge till rest 1. Som kongruenstecken begagnas ==, och det nyss angifna sakförhållandet tecknas 7 = 25 (mod 6). Undersökningen af tals kongruens och af kongruenta tals egenskaper tillhör talteorien. (I- F.) Kongruéra (lat. congru'ere), sammanfalla; öfver-ensstämma, vara fullkomligt lika. Kongsbacka. Se Kungsbacka. Kongs-Barkarö. Se Kungs-Barkar ö. Kongsberg, stad i Buskeruds amt, Norge, ligger på ömse sidor om Numedalslaagen, 154 m. ö. h. 5,696 inv. (1900). Flera staten tillhöriga fabriksanläggningar, bl. a. vapenfabrik och myntverk. Invid staden ligga K:s silfvergrufvor (se d. o.). Genom en bibana är K. förenadt med Drammen--Randsfjordjärnvägen. -- K. anlades 1624 af Kristian IV, fick 1735 stadsprivilegier och var på 1700-talet långt folkrikare än det nu är. 1769, då silfververket stod på sin höjdpunkt, hade K. 8,086 inv. Befolkningens antal är dock nu åter i stigande. O. A. Ö. Kongsbergs silfvergrufvor, belägna v. om staden Kongsberg, Norge, upptäcktes 1623 af en vallgosse, Jakob Kristoferssön Grosvold, och redan i slutet af s. å. var den första grufvans drift i gång. De äldsta grufvorna lågo på öfre området, Overberget; senare öppnades grufdrift på det nedanför liggande Underberget. Grufvorna drefvos dels för konungens, dels för privata kompaniers räkning, tills de 1683 öfvertogos af staten. Verkets förnämsta blomstringstid inföll 1760--70. Sedermera gick driften sämre; och då utgifterna under en följd af år öfverstigit inkomsterna, upphörde man (1805) att bearbeta grufvorna. 1816 upptogs arbetet ånyo, ehuru efter en mindre måttstock, och från 1830 har det årligen gifvit öfverskott, störst 1833, då bruttoinkomsterna uppgingo till 1,6 mill. kr. Under de senaste åren har bruttoinkomsten varit i medeltal 300,000 kr. De viktigaste grufvorna äro f. n. (1910) "Armen Grube", "Gottes Hülfe", "Hans Sachsen Grube", "Gabe Gottes" och "Samuel". Utanför detta begränsade fält kan privat grufdrift försiggå efter erhållen koncession. O. A. Ö. Kongsbjerg, den högsta punkten på den danska ön Möen, 135 m. Kongsemne, konungsefni, "kungsämne", fordom i Norge gängse benämning på en till konung utkorad medlem af konungaätten och i allmänhet på hvarje tronpretendent. Kongshamn. Se Kungshamn. Kongs-Husby. Se Kungs-Husby. Kongshästar (Kungs-), kam., namn på en gammal skatt. Se Fodring. Kongslena. Se Kungslena. Kongsskatt, kam., var i Blekinge och Halland en prästerskapet pålagd årlig utskyld till staten. I den senare provinsen var kongsskatt dessutom, jämte matskott, en underafdelning till mantalsräntan, eller, såsom den där kallas, terminsskatten, och således en grundränta. Slutligen var kongsskatt, eller trögskatt (af "trög", ett skattemått i orten), jämte rotskatt, eller knektepenningar, provinsen Härjedalens enda grundskatt. Kbg. Kongssten, fäste på en från låglandet uppstigande klippa invid norska staden Fredrikstad på Glommens östra strand, byggdes 1670--99, och 1740 anlades en betäckt väg till skydd för förbindelsen med Fredrikstad. 1814, då bestyckningen utgjordes af 14 kanoner, 2 haubitser och 4 mörsare, uppgafs K. till svenskarna på samma gång som hufvudfästningen. Genom k. resolution 17 maj 1872 bestämdes, att K. skulle bli stående utan fortifikatoriskt underhåll och att en del mark och byggnader finge försäljas. L. W:son M. Kongsvinger, stad i Solör, Hedemarkens amt, Norge, på Glommens högra strand, 33 km. från svenska gränsen. 1,524 inv. (1900). K. är station på järnvägslinjen Stockholm--Kristiania och utgångspunkt för Flisenbanan. K., som fick stadsrättigheter 1854, hette urspr. "Kongsvinger leir" (K. läger). Omkr. 300 m. från staden ligger nämligen fästningen K., som leder sitt ursprung från Vinger skans l. den s. k. Leir, hvilken fanns redan 1628, då den förstärktes. 1676 indrefvo O. V. v. Fersen och Dahlbergh med en svensk rekognosceringstrupp förvakten vid Vinger skans, hvilken den senare därefter på Karl XI:s befallning "delinierade". På sommaren s. å. byggde Gyldenlöve i Vinger en ny "fästning" Gyldenborg (se d. o.), och först 1683 anlades K. af fältmarskalklöjtnanten G. W. Wedel-Jarlsberg. Nedanför K. ha funnits en redutt och några andra verk. Efter 1814 försummades fästningens underhåll alltmer, och genom k. resolution 26 april 1823 bestämdes, att densamma skulle evakueras, och en del af dess kanoner afsändes till Akershus. I slutet på 1800-talet började norrmännen emellertid åter tänka på K:s iståndsättande, och efter 1900 uppställdes å fästningen några snabb-