eldspjäser, hvarjämte å de 1-1,5 km. bakom densamma liggande Vardeaasen och Gulbækaasen anlades befästningar, som hvardera bestyckades med 2 st. 12 cm. kanoner i pivotlavettage med stålsköldar, 3 st. 8,4 cm. kanoner och 2 kulsprutor samt försågos med infanterilinjer, håltraverser, logementstunnlar, kaponjärer för sidoförsvar och taggtrådshinder; å Vardeaasens norra sluttning lades dessutom en öppen infanteriskans med plats för 2 kanoner. K., som låg 30 km. fågelvägen och 40 km. utefter landsväg och järnbana från gränsen, hörde egentligen ej till de s. k. gränsfästningarna, hvarför i Karlstadskonventionen mellan Sverige och Norge 26 okt. 1905 bestämdes, att K:s befästningsgrupp icke skulle få utvidgas, vare sig med afseende på anläggningar, bestyckning eller besättning, till hvilken senare dock icke skulle räknas till årliga öfningar inkalladt manskap. I följd af dessa bestämmelser få nya befästningar icke heller anläggas inom ett afstånd af 10 km. från Kongsvingers gamla fästning. K:s fästning har genom sin befintlighet spelat en viss roll under gränskrigen mellan Sverige och Norge, men har aldrig varit utsatt för direkt anfall. Armfelts framryckning i april 1808 fullföljdes sålunda blott till Lier, som visserligen hölls besatt till i slutet af maj, men af brist på artilleri kunde K. ej beskjutas; och Gahns anfall mot Lier 2 aug. 1814 tillbakaslogs. I den skogrika trakten mellan K. och gränsen finnas många platser, bekanta från krigsåren 1808 och 1814. O. A. Ö. L. W:son M. Kongsvingergruppen. Se Gränsfästningarna. Kongsvold, fjällstuga. Se F j eldstuer. Kongsåra. Se Kungsåra. Kongsäter. Se Kungsäter. Kongsör. Se K u n g s ö r. Kong-tse. Se K o n g - f u -1 s e. Kongälf. Se Ku n gäl f. Konia [ka-], Konija, Konije. 1. Turkiskt vilajet i Mindre Asien, begränsadt af vilajeten Adana, Angora, Chodavendikiar och Aidin samt Medelhafvet. Omkr. 102,100 kvkm. Omkr. 1,1 mill. inv. Det indelas i sandjaken Adalia, Burdur, Isparta, Konia och Nigde. -- 2. Hufvudstad i nämnda vilajet, forntidens Ikonion, lat. Iconium, ligger, 1,027 m. ö. h., vid Anatoliska järnvägens slutpunkt och början af Bagdadbanan, i en af bergbäckar rikt vattnad och med den yppigaste växtlighet klädd trakt, som sålunda bildar en oas i det f. ö. nakna och ödsliga landskapet. Omkr. 45,000 inv. Staden har ett stort antal präktiga moskéer och grafmonument, som med afseende på pelarformerna och kapitälens och portbyggnadernas ornamentik påminner om bysantinska stilen. De äro uppförda af tegel, men smyckade med polykroma väggbeklädnader af fajans. Vackraste exemplet på dekorativ utrustning är Kara-taimoskén (1251), hvars med präktig fajansmosaik prydda kupolhvalf ger en klar bild af den islamitiska konstslöjdens tekniska och konstnärliga alster på 1200-talet. Härlig är den af vridna pelare flankerade porten af hvit marmor. Den ännu väl bevarade moskén Ala-eddin (1219--20) eger jämte 54 grekiska marmorpelare, som uppbära det platta taket, en synnerligen präktig predikstol af elfenben; en bönenisch af fajans har flyttats till nya museet i Konstantinopel. Den till Indsché-moskén hörande mycket smärta, med fajans klädda minareten förstördes af blixten för några år sedan. Af Ala-eddins palats kvarstår endast en kvadermur, genombruten af en marmorportal med inskrifter från 1220--21. Selimmoskén är byggd af Selim I (1512--50) efter mönstret af Aja Sofia i Konstantinopel. Till höger om densamma ligger Mewlanadervischernas kloster, i hvilket ordens stiftare Djelal-eddin Rumi hvilar i en dyrbar sarkofag under en karakteristisk kupol med stalaktitornament på insidan. Dessutom finnas många små koranskolor (mesdjider) af arkitektoniskt intresse, ty K. är ett hufvudsäte för islamitisk-teologisk lärdom och besökes af flera tusen lärjungar, samt ett hundratal andra historiskt och arkitektoniskt intressanta grafmoskéer (türbé) från medeltiden, alla försedda med kupoler, men utan minareter. -- Redan i sagan om Perseus och gorgonerna nämnes Ikonion i Frygien. Det låg vid härvägen mellan Antiokia i Pisidien och Derbe samt betraktades på den romerska republikens sista tid som Lykaoniens, senare som Pisidiens hufvudstad. Ehuru ej stor, hörde staden enligt Plinius till de mera betydande orterna i trakten och var bebodd äfven af judar; bekant är Paulus' och Barnabas' vistelse där (Apg. 14). Under Trajanus stod den i hög blomstring och blef under Hadrianus romersk koloni (Colonia Aelia Hadriana l. Claudia). Stor historisk betydelse vann den först genom seldschukerna, som under Suleiman (d. 1086) intogo dessa trakter och gjorde Ikonion till hufvudstad i ett rike Ikonium l. Rūm, som omfattade största delen af Mindre Asien och stod på höjden af blomstring under Ala-eddin Kai Khobad (1219--36), som under sin ungdom vistats 11 år i Bysans och gjort sig förtrogen med västerländsk kultur. Han omgaf staden med en väldig mur, öfver hvilken 108 torn höjde sig, af hvilket allt nu är föga att se. Han byggde ett palats åt sig och i staden ett antal beundransvärda moskéer, medreser, bad, grafmonument och på samma sätt i hela sitt rike. Ala-eddins hof var ett hem för vetenskap och skaldekonst, i synnerhet persisk; arabisk skrift trädde i stället för kufisk. Handelsförbindelser knötos med Venezia och Genua. Men redan under Ala-eddins son begynte nedgången, och 1307 stryptes den siste seldschukfursten, och osmanerna kommo i stället. Under de tre första korstågen egde strider rum mellan seldschukerna och korsfararna; i det tredje segrade Fredrik Barbarossa efter förlustrika strider (18--26 maj 1190) utanför stadens murar, och hans son hertig Fredrik intog staden, men ej borgen. Vid K. besegrade Ibrahim pascha af Egypten 21 dec. 1832 den med öfverlägsna stridskrafter mot honom sände storvesiren Reschid pascha. (J. F. N.) Konidie, bot. Se C o n i d i u m. Konidiebärare, bot., från svampars mycelium utgående hyfer, som afsnöra konidier. Koniecpolski [kåniets-], gammal polsk adelssläkt, som utslocknade 1719. 1. S t a n i s X a w K., f. 1591, d. 1646, kronhetman och kastellan af Krakau, utmärkte sig vid belägringen af Smolensk 1611 och i slaget vid Cecora (1620), där han föll i turkisk fångenskap, som räckte i 3 år. Befälhafvare i kriget med Gustaf II Adolf 1627, eröfrade han Puck (Putzig), tillfogade fienden ett dubbelt nederlag vid Libiszow, och 1629 slog han Gustaf Adolf vid Trzciana. Äfven i kosackfejderna utmärkte han sig. Jämte Rafal Leszczynski, Jakob Sobieski och Jerzy Ossolinski deltog han i de fredsförhandlingar, Ord, som saknas under K, torde sökas under C.