755 Koniferer-Konisk refraktion 756 som ledde till fördraget i Stuhmsdorf 1635. Hans sista bragd var en seger öfver 40,000 tatarer vid Ochmatow 1644. K. hör till Polens främsta härförare vid sidan af Zolkiewicz, Chodkiewicz och Sobieski. Ofantligt rik, byggde han flera palats och kyrkor, hvaribland det numera furst Sanguszko tillhöriga slottet Podhorce i Galizien (med berömdt historiskt porträttgalleri). Om hans deltagande i svenska kriget se Szelagowski, "O ujécie Wisly" (Om Weichsels mynning', 1904). 2. Aleksander K., den föregåendes son, vojevod af Sandomir, f. 1619, d. 1659, deltog i kriget med Chraielnitskij, öfvergick till Karl X Gustaf vid svenska krigets utbrott, men återvände snart på Johan Kasimirs sida och kämpade mot svenskarna vid Warschau, Marienburg och Thorn. 1658 begaf han sig med 3,000 man till Preussen mot svenskarna, men insjuknade i lägret vid Stuhm och dog kort därefter på Podhorce. l o. 2. A-d J. Koniférer, bot. Se C o n i f e r ae. Koniferin, kem., en i barrträdens (Goniferce) kam-bialsaft förekommande glykosid, C16 H22 08 + 2 H2 O, som genom oxidation ger upphof till glukovanillin. Det finnes äfven i sparris. Vid spjälkning genom emulsin (se A m y g d a l i n) eller utspädda syror sönderfaller koniferinet i glukos och koniferylalkohol (se d. p.). P. T. C. (H. E.) Koniferylalkohol, kem., omättad aromatisk alkohol af sammansättningen (OH) (OCH3) . C6 H3. CH : CH-CH2OH. Den är en beståndsdel i glykosiden koniferin (se d. o.). Genom oxidation öfvergår den till vanillin, vaniljens välluktande beståndsdel. H-E- Konig, bot., namn på Origanum vulgäre. Koniin, kem., en i odört (Gonium maculatum) förekommande, högst giftig alkaloid, C8 H17 N, som bildar en färglös, flyktig olja af döfvande lukt. Kokpunkt 168°. Det vrider det polariserade ljusets plan åt höger. Koniin är ett derivat af piperidin, nämligen a-normalpropylpiperidin. Det är den första syntetiskt framställda alkaloiden; syntesen genomfördes 1888 af Ladenburg genom kondensation af a-metylpyridin och acetaldehyd. P. T. C. (H. E.) Konija, K o n i j e. Se K o n i a. Ko'nin, kretsstad i ryska guv. Kalisz, i en sumpig trakt vid Warthe. 8,927 inv. (1897). Klädesfabriker. Där vunno preussarna 1794 en seger öfver polackerna. (J. F- N.) Koninck, holländsk målarfamilj, bland hvars medlemmar märkas: 1. Salomon K., figurmålare och etsare, f. 1609 i Amsterdam och begrafven där 1656, elev af D. Colyns, Fr. Venant och Cl. Moeyeart. Starkt påverkad af Rembrandt, under hvars namn hans taflor ofta gått, utförde han omväxlande porträtt, genrebilder och historiska kompositioner i varm guldton och mustig färg. Bland hans taflor, nu kringströdda i Europas museer, äro mest kända hans "filosofer" och "Judebrudar", hvilka senare till typen erinra om Rembrandts hustru Saskia. I Sverige finnes veterligen ingen målning af hans hand. - 2. J a k o b K. d. ä., den förres kusin, figur- och landskapsmålare, f. omkr. 1616 i Amsterdam (dödsåret okändt). Endast ett par af hans målningar: 2 landskap (i Bruxelles och Rotterdam) samt en genrebild (gumma, granskande guldmynt, i Petersburgs Eremitage) äro nu kända. Hans sällsynta raderingar säljas merendels som arbeten af Rembrandt. - 3. P h i l i p s d e K., den föregåendes broder, porträtt-, genre- och landskapsmålare, f. 1619 i Amsterdam, begrafven där 1688, var elev af sin broder Jakob K. d. ä. och säkerligen äfven (fastän det ej genom handlingar kan bevisas) af Rembrandt. Han var bosatt i Amsterdam, men var för det mesta på resande fot. I likhet med så många af sina artist-kamrater måste han nämligen jämsides med sin konstnärliga verksamhet söka sin utkomst genom en borgerlig handtering och var skeppare på en farkost, som gick mellan Amsterdam och Rotterdam. Hans själfporträtt hänger i Uffizierna, Joost van Vondels bild af hans hand hos grefve Czernin i Wien, i Schwerins museum ses hans Värdshusscen med upprymda skeppare, o. s. v., men sin berömmelse eger han h. o. h. genom sina stora utsiktslandskap, vida slätter, genomskurna af kanaler, hvilkas enformiga skönhet lifvas af små byar och dyner, allt framställdt i rik och växlande belysning från det genom framilande moln frambrytande solskenet. Dessa hans icke sällsynta målningar träffas i många museer på kontinenten, men i synnerhet i England. Han är på detta område en mästare af hög rang och intar en obestridd hedersplats mellan Rembrandt och Jan Vermeer van Haarlem d. ä. Liksom sin bror och sin kusin var han äfven etsare i Rembrandts maner. Arbeten af honom äro icke kända i vårt land. - 4. J a k o b K. d. y., den föregåendes brorson, son af K. 2, landskapsmålare, f. 1650 i Amsterdam, d. sannolikt i Köpenhamn efter 1714, var troligen elev af Adr. van de Veide, som han i alla händelser imiterade. Han inkallades till Danmark af Kristian V och arbetade från 1680 i Köpenhamn, åtminstone från 1699 som hofmålare på stat. Han målade visserligen både porträtt och bibliska ämnen, men utförde företrädesvis nu försvunna landskap, t. ex. för danska drottningens sofgemak. K. besökte Norge och hämtade därifrån motiv. l-4. O. G-g. Konisk, kägelformig. Se Kon. Koniska friktionshjul och kugghjul, maskinb. Se Friktionshjul och Kugghjul. Koniska fräsar, mek. tekn. Se Fräs, sp. 44. Konisk ljusbrytning. Se Konisk refraktion. Konisk pendel 1. Centrifugalpendel, mek., en pendel, som under sin rörelse beskrifver en konisk yta, i st. f. att som den vanliga pendeln svänga i samma plan. Se P e n d e 1. G. I. Konisk projektion. Se Kartprojektion, sp. 1174, och Projektion. Konisk refraktion 1. Konisk ljusbrytning, fys., ett särskildt slag af dubbelbrytning (se d. o.) i tvåaxiga kristaller, bestående däri, att en ljusstråle af viss riktning delar sig i en oändlig mängd brutna strålar, hvilka tillsammans bilda en kägelyta. Man skiljer på inre och yttre konisk refraktion. I förra fallet ligger den koniska ytan, uppkommen af en infallande stråle, h. o. h. inuti kristallen och fortsattes utanför denna af en cylinder, som på en skärm åstadkommer en ljus ring med en diameter, som är oberoende af skärmens afstånd från kristallen. I senare fallet sprider sig en ljusstråle vid utträdet ur kristallen i en ihålig ljuskon, som på en i vägen ställd skärm bildar en ljusring, hvars diameter är desto större, ju längre bort skärmen befinner sig. Den koniska refraktionen upptäcktes 1832 på teoretisk väg af den engelske matematikern W. R. Hamilton med utgångspunkt i Fresnels Ord, som saknas under K, torde sökas under C.