Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konjunktion. 1. Gramm., bindeord - Konjunktion. 2. Astron. - Konjunktionsbisats - Konjunktiv l. Konjunktivus, näml. modus, språkv., kallas en i de flesta äldreoch nyare germanska språk förekommande modus. Se Modus. - Konjunktiva l. Bindehinna, anat. Se Öga. - Konjunktivit, med., inflammation i ögats bindehinna (konjunktiva). Se Ögoninflammation. - Konjunktivus, språkv. Se Konjunktiv. - Konjunktur - Konjuration - Konkan - Konkav - Konkinamin, farm. Se Kinabark. - Konkinin - Konkiolin. Se Albuminoider. - Konklav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
763
Konjunktionsbisats-Konklav
764
3) disjunktiva (åtskillnad), t. ex. eller,
antingen
(-eller)’,
4) konklusiva (slutsats), t. ex. således, alltså,
ty. B. Subordinerandel. underordna n-
d e konjunktioner (af Noreen kallade s u b j u n
k-tioner), som förena hufvudsats med bisats eller
bisatser af olika grad:
5) kausala (orsak), t. ex. emedan, enär,
där jor-
ätt (jfr K a u s a 1);
6) finala (afsikt), t. ex. på-det-att, för-att;
7) konsekutiva (följd), t. ex. så-att;
8) koncessua (medgifvande), t. ex. ehuru,
om-
också, fastän;
9) konditionala (villkor), t. ex. om, i-fall-ätt;
10) komparativa (jämförelse), t. ex. som,
liksom,
än, ju(-dess);
11) temporala (tid), t. ex. när, sedan;
12) interrogativa (fråga), t. ex. om, huruvida;
13) explikativa (objekt eller subjekt),
t. ex. att. De koordinerande konjunktionerna ha sin
plats i
början af den följande satsen, de subordinerande i
början af bisatsen. Mot konjunktionen i bisatsen
svarar ofta i hufvudsatsen ett determinativ
(korrelat), som tillsammans med den egentliga
konjunktionen uttrycker förbindelsen. Detta korrelat
kan ofta flyttas till början af bisatsen och fattas ej
sällan som en beståndsdel af konjunktionen, t. ex. l
i k a som, därför att, ju - dess, på grund däraf
att. öfver hufvud är skillnaden mellan konjunktion
och adverb i många fall svår att bestämma. Ofta
är samma ord både konjunktion och preposition
(t. ex. sedan, trots, ulan). Konjunktionerna uppföras
i grammatiken antingen som en särskild ordklass eller
som en underafdelning af partiklarna. - 2. Astron.,
den inbördes ställning mellan två himlakroppar, då
de ha samma geocentriska longitud (se Astronomiska
koordinater och Geocentrisk). Uttrycket användes
förnämligast i fråga om himlakroppar, tillhörande
vårt planetsystem, i förhållande till solen eller
till hvarandra. Om himlakroppen vid konjunktionen
med solen befinner sig bortom denna, från jorden
räknadt, säges konjunktionen vara en öfre konjunktion;
står kroppen mellan jorden och solen, är den i undre
konjunktion. I förra fallet intar himlakroppen i fråga
sitt största afstånd från jorden, i senare fallet
sitt minsta. Af planeterna kunna blott de två undre,
Merkurius och Venus, komma i både öfre och undre
konjunktion; de öfre planeterna kunna komma endast
i öfre konjunktion. Månen kan komma endast i undre
konjunktion (vid nymåne). 1. LH-
2. B-d.
Konjunktionsbisats (af lat. conjufnctio, förening),
en sådan bisats, som inledes genom en subordinerande
konjunktion, till skillnad från sådana bisatser, som
inledas genom relativa eller interrogativa pro-nomina
eller adverb.
Konjunktiv 1. Konjunktivus, närnl. m o d u s (af
lat. conjufngere, sammanbinda), språkv., kallas en i
de flesta äldre och nyare germanska språk förekommande
modus. Se M o d u s.
Konjunktiva (af lat. conjufngere, sammanbinda)
1. Bindehinna, anat. Se öga.
Konjunktivit (K o n j u n k t i v i t i s), med.,
inflammation i ögats bindehinna (konjunktiva). Se
ögoninflammation.
Konjunktivus, språkv. Se Konjunktiv.
Konjunktur (fr. conjoncture, af lat. conju’ngere,
sammanbinda, förena), eg. sammanträffande af vissa
tilldragelser och omständigheter; hand., i plur.,
tidsomständigheter, de utsikter för ett affärsföretags
framgång, hvilka bero af växelverkan mellan tillgång
och efterfrågan. Jfr Handelskris.
Konjuratiön (lat. conjurätio), sammansvärjning. -
K o n j u r a’n t, sammansvuren.
Ko’nkan (C o n c a n), kustlandskap i Brittiska
Indien, presidentskapet Bombay, mellan Västra Ghats
och Arabiska hafvet, 3-70 km. bredt. Det omfattar
staden och ön Bombay samt distrikten Rat-nagiri,
Kolaba och Thana, några små inhemska stater och det
portugisiska Goa-området. Areal 35,381 kvkm. 3,806,497
inv. (1901). J. F. N.
Konkav (lat. co’ncavus), skålformigt urholkad, inåt
hvälfd, hvars midt ligger lägre än kanterna. Motsats:
K ön v e x. Se vidare Lins och Spegel.
Konkinamin, farm. Se K i n a b a r k.
Konkinin 1. Conchinin, farm., en alkaloid i kinabark,
isomer med kinin och kinidin, har stundom ansetts vara
identiskt med det senare. Konkinin saknar, liksom
öfriga kinabaser, utom kinin, särskild medicinsk
betydelse. C. G. S.
Konkioiin (Conchiol in). Se Albuminoi-d e r.
KonkläV (it. och sp. conclave, af lat. con, med,
och dams, nyckel, eg. stängdt rum), kardinalerna
församlade till påfveval inneslutna i en särskildt
för detta ändamål från yttervärlden afspärrad lokal
(eg. själfva denna lokal). Konklavens begynnelse äro
Nikolaus II :s påfvevalsdekret 1059, som gaf valet åt
kardinalerna, Alexander III:s dekret 1179, som först
genomförde denna ordning och bestämde två tredjedels
majoritet som nödvändig för val, samt Gregorius X:s
dekret (Constilulio Gregorii X) 1274, som införde
den egentliga konklaven, d. v. s. inspärrandet under
valet för att framtvinga raskare val. Sedan har en
rad påfvedekret, senast af Pius IX, ordnat konklavens
former. Konklaven skall hållas å den plats, där siste
påfven dog, alltså efter 1870 alltid i Vatikanen;
Sixtinska kapellet inredes där till vallokal, och
angränsande del af Vatikanen afspärras med tillfälliga
murar och förspikande af utåt vettande fönster; en rad
numrerade celler anordnas, hvar med två afdelningar,
en för kardinalen och en för hans tjänare. Alla
kardinaler, som ej äro af sjukdom hindrade, måste
infinna sig i Rom. På lire dagen efter påfvens död
gå de i högtidlig procession in i konklaven, och den
till-slutes; exkommunikation träffar hvarje försök
till förbindelse med yttervärlden; detta gäller äfven
alla inneslutna tjänare, kökspersonal etc. Valet
förrättas hvarje morgon och afton genom omröstning
med tryckta röstsedlar ("per scrutinium"), till dess
erforderlig majoritet ernåtts; andra tillåtna, men
sällan förekommande former äro enhälligt val genom
acklamation ("per inspirationem") eller val genom
några få kardinaler, som fått fullmakt att välja i
allas namn ("per compromissum"). Om vid röstningen ej
full majoritet nåtts, brännas omedelbart röstsedlarna
tillsammans med fuktig halm i en ugn, bredvid
Sixtinska kapellet; den uppstigande mörka röken
(sfumata) visar romarna, att intet val skett. När
rätt majoritet nåtts, brännas sedlarna utan halm,
och den lätta hvita röken vittnar då, att kyrkan åter
fått en herre. Från nyare tidens början,
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
