763 Konjunktionsbisats-Konklav 764 3) disjunktiva (åtskillnad), t. ex. eller, antingen (-eller)', 4) konklusiva (slutsats), t. ex. således, alltså, ty. B. Subordinerandel. underordna n- d e konjunktioner (af Noreen kallade s u b j u n k-tioner), som förena hufvudsats med bisats eller bisatser af olika grad: 5) kausala (orsak), t. ex. emedan, enär, där jor- ätt (jfr K a u s a 1); 6) finala (afsikt), t. ex. på-det-att, för-att; 7) konsekutiva (följd), t. ex. så-att; 8) koncessua (medgifvande), t. ex. ehuru, om- också, fastän; 9) konditionala (villkor), t. ex. om, i-fall-ätt; 10) komparativa (jämförelse), t. ex. som, liksom, än, ju(-dess); 11) temporala (tid), t. ex. när, sedan; 12) interrogativa (fråga), t. ex. om, huruvida; 13) explikativa (objekt eller subjekt), t. ex. att. De koordinerande konjunktionerna ha sin plats i början af den följande satsen, de subordinerande i början af bisatsen. Mot konjunktionen i bisatsen svarar ofta i hufvudsatsen ett determinativ (korrelat), som tillsammans med den egentliga konjunktionen uttrycker förbindelsen. Detta korrelat kan ofta flyttas till början af bisatsen och fattas ej sällan som en beståndsdel af konjunktionen, t. ex. l i k a som, därför att, ju - dess, på grund däraf att. öfver hufvud är skillnaden mellan konjunktion och adverb i många fall svår att bestämma. Ofta är samma ord både konjunktion och preposition (t. ex. sedan, trots, ulan). Konjunktionerna uppföras i grammatiken antingen som en särskild ordklass eller som en underafdelning af partiklarna. - 2. Astron., den inbördes ställning mellan två himlakroppar, då de ha samma geocentriska longitud (se Astronomiska koordinater och Geocentrisk). Uttrycket användes förnämligast i fråga om himlakroppar, tillhörande vårt planetsystem, i förhållande till solen eller till hvarandra. Om himlakroppen vid konjunktionen med solen befinner sig bortom denna, från jorden räknadt, säges konjunktionen vara en öfre konjunktion; står kroppen mellan jorden och solen, är den i undre konjunktion. I förra fallet intar himlakroppen i fråga sitt största afstånd från jorden, i senare fallet sitt minsta. Af planeterna kunna blott de två undre, Merkurius och Venus, komma i både öfre och undre konjunktion; de öfre planeterna kunna komma endast i öfre konjunktion. Månen kan komma endast i undre konjunktion (vid nymåne). 1. LH- 2. B-d. Konjunktionsbisats (af lat. conjufnctio, förening), en sådan bisats, som inledes genom en subordinerande konjunktion, till skillnad från sådana bisatser, som inledas genom relativa eller interrogativa pro-nomina eller adverb. Konjunktiv 1. Konjunktivus, närnl. m o d u s (af lat. conjufngere, sammanbinda), språkv., kallas en i de flesta äldre och nyare germanska språk förekommande modus. Se M o d u s. Konjunktiva (af lat. conjufngere, sammanbinda) 1. Bindehinna, anat. Se öga. Konjunktivit (K o n j u n k t i v i t i s), med., inflammation i ögats bindehinna (konjunktiva). Se ögoninflammation. Konjunktivus, språkv. Se Konjunktiv. Konjunktur (fr. conjoncture, af lat. conju'ngere, sammanbinda, förena), eg. sammanträffande af vissa tilldragelser och omständigheter; hand., i plur., tidsomständigheter, de utsikter för ett affärsföretags framgång, hvilka bero af växelverkan mellan tillgång och efterfrågan. Jfr Handelskris. Konjuratiön (lat. conjurätio), sammansvärjning. - K o n j u r a'n t, sammansvuren. Ko'nkan (C o n c a n), kustlandskap i Brittiska Indien, presidentskapet Bombay, mellan Västra Ghats och Arabiska hafvet, 3-70 km. bredt. Det omfattar staden och ön Bombay samt distrikten Rat-nagiri, Kolaba och Thana, några små inhemska stater och det portugisiska Goa-området. Areal 35,381 kvkm. 3,806,497 inv. (1901). J. F. N. Konkav (lat. co'ncavus), skålformigt urholkad, inåt hvälfd, hvars midt ligger lägre än kanterna. Motsats: K ön v e x. Se vidare Lins och Spegel. Konkinamin, farm. Se K i n a b a r k. Konkinin 1. Conchinin, farm., en alkaloid i kinabark, isomer med kinin och kinidin, har stundom ansetts vara identiskt med det senare. Konkinin saknar, liksom öfriga kinabaser, utom kinin, särskild medicinsk betydelse. C. G. S. Konkioiin (Conchiol in). Se Albuminoi-d e r. KonkläV (it. och sp. conclave, af lat. con, med, och dams, nyckel, eg. stängdt rum), kardinalerna församlade till påfveval inneslutna i en särskildt för detta ändamål från yttervärlden afspärrad lokal (eg. själfva denna lokal). Konklavens begynnelse äro Nikolaus II :s påfvevalsdekret 1059, som gaf valet åt kardinalerna, Alexander III:s dekret 1179, som först genomförde denna ordning och bestämde två tredjedels majoritet som nödvändig för val, samt Gregorius X:s dekret (Constilulio Gregorii X) 1274, som införde den egentliga konklaven, d. v. s. inspärrandet under valet för att framtvinga raskare val. Sedan har en rad påfvedekret, senast af Pius IX, ordnat konklavens former. Konklaven skall hållas å den plats, där siste påfven dog, alltså efter 1870 alltid i Vatikanen; Sixtinska kapellet inredes där till vallokal, och angränsande del af Vatikanen afspärras med tillfälliga murar och förspikande af utåt vettande fönster; en rad numrerade celler anordnas, hvar med två afdelningar, en för kardinalen och en för hans tjänare. Alla kardinaler, som ej äro af sjukdom hindrade, måste infinna sig i Rom. På lire dagen efter påfvens död gå de i högtidlig procession in i konklaven, och den till-slutes; exkommunikation träffar hvarje försök till förbindelse med yttervärlden; detta gäller äfven alla inneslutna tjänare, kökspersonal etc. Valet förrättas hvarje morgon och afton genom omröstning med tryckta röstsedlar ("per scrutinium"), till dess erforderlig majoritet ernåtts; andra tillåtna, men sällan förekommande former äro enhälligt val genom acklamation ("per inspirationem") eller val genom några få kardinaler, som fått fullmakt att välja i allas namn ("per compromissum"). Om vid röstningen ej full majoritet nåtts, brännas omedelbart röstsedlarna tillsammans med fuktig halm i en ugn, bredvid Sixtinska kapellet; den uppstigande mörka röken (sfumata) visar romarna, att intet val skett. När rätt majoritet nåtts, brännas sedlarna utan halm, och den lätta hvita röken vittnar då, att kyrkan åter fått en herre. Från nyare tidens början, Ord, som saknas under K, torde sökas under C.